Heart of Silver (SV)

Titel: Heart of Silver
Rating: PG - PG13
Handling: Det är Harrys femte år på Hogwarts när en ny elev börjar i samma årskurs. Reine Markham är en underlig student som tycks vara överallt där det händer saker. Hon ser allting och hör allting. Och efter att ha grävt lite undrar man om hon verkligen är den hon säger att hon är!

Prolog:
Jag tittade upp i dem en aningens sneda svarta ögonen. Hans hand nuddade min kind i ett försök till en öm gest. Men hans kloliknande fingrar var vassa och skulle förmodligen lämna ett litet sår efter sig.
"Kommer du ihåg planen" väste Tom med sin ormliknande röst.
"Jag heter Reine Markham inte Roxanna Riddle, jag går i femte årskursen och är en smart student. Jag ska spionera samtidigt som jag håller alla bråkiga elever på sin plats, de ska alla vara redo att följa min minsta anvisning. Jag börjar med Slytherin och arbetar mot Ravenclaw för att sedan ta över Hufflepuff och sist Gryffindor." mässade jag med en neutral ton.
Jag hade fått säga dessa ord om och om igen den senaste timmen. Tom sträckte sig ner och gav mig en tafatt kram. Det var ovanligt för att vara honom, med tanke på att alla andra såg honom som den skrämmande 'Lord Voldemort', jag var förövrigt den ända som fick kalla honom Tom. Sedan skickade han iväg med mig Lucius och Narcissa Malfoy för att komma på Hogwarts expressen. Det betydde, dumt nog att jag var tvungen att resa tillsammans med idioten Draco. Alla visste att Malfoy familjen inte var kapabla att göra någonting, så självklart var det dem som hade fått i uppdrag att ta hand om mig, medans jag uppfyllde uppdraget jag fått från min far.

Super nu får man en ff om en ond
♥LOVE♥

Kapitel 1. Den fördömda uppmärksamhets tjuven! (Draco’s perspektiv)
Jag kammade mitt hår under noggrann uppsikt av min mamma. När jag var klar hoppades jag att hon skulle gå därifrån och när hon väl gjorde det rufsade jag till det igen. Jag kollade för att se var min mamma hade gått och såg att hon var på väg för att möta Lucius … och en flicka i min ålder. Flickan var … söt. Hon hade elfenbensvit hud och stora svarta ögon med långt svart hår som ramade in hennes ansikte. Det gick ända ner till knävecken på henne. Hon var medellång och smal med en svart klänning som prydde hennes kropp. Den gick henne ner till fötterna och ända upp till hakan med långa ärmar.
”Draco, möt Reine Markham. Hon är från Amerika.” sa min pappa.
Jag stirrade på honom och mamma innan jag muttrade ett tyst hej innan jag gick upp på mitt rum.
”Men Draco vi ska ju åka nu” ropade Narcissa nerifrån.
Jag stelnade till och kände hur rodnaden steg, fördömt nu skulle den söta tjejen få en anledning att skratta åt mig. Jag väntade tills rodnaden bleknade bort innan jag vände mig om och ropade:
”Jag skulle bara hämta min trollstav” samtidigt som jag drog upp den ur fickan.
Jag klampade ner för trapporna och vinkade åt en hus alf att ta ner min väska. Vi gick i en samlad trupp ut genom porten och steg in i en mörkgrå bil som stod parkerad på den grusade uppfarten. Sedan bar det av mot Kings Cross. Väl där såg jag Blaise, Vincent och Pansy stå och vänta på mig. Pansy hoppade upp och ner och vinkade, och mitt i rörelsen stelnade hon till. Först förstod jag inte varför men sidan kände jag en knuff i ryggen som tvingade mig åt sidan. Fram klev den där Reine och hon gick direkt mot mina vänner.
”Jag heter Reine Markham och är ett ren blod från Amerika, jag gissar på att ni går i Slytherin” hörde jag henne säga och jag kunde se hur alla tre dreglade vid åsynen av den sköna flickan.
Pansy tog henne i hand och jag kunde se hur dem gick iväg samtidigt som Pansy tjattrade på om någonting.
”Skönt att bli av med dem” muttrade jag.
”Skojar du?” frågade Blaise.
”Den där bruden var ju liksom så söt!”
Jag himlade med ögonen och gick på tåget. Jag hittade Slytherin kupén, men olyckligtvis satt redan Reine där med Pansy och Daphne Greengrass. Jag slet upp dörren och slog mig ner med Vincent och Blaise på ena sätet. Det dröjde inte länge försen Gregory också kom. Han fick sitta på golvet då det var omöjligt att hitta någon annan plats för honom. Och Reine, ja hon var precis som alla de andra flickorna i Slytherin hemmet. Fnittriga och allt de kunde tänka på var kläder och smink och annat skvaller i killar inte fick ta del av. Men det värsta var nog att alla var som besatta av henne.

Don't like draco

SUPERBRA!
Jag bevakar helt klart, du är jätteduktig!
Bra spännande handling, lagom långa kapitel och bra beskrivningar.
Bra ide också, för den delen... ja jag gillar det mef stort G, den här ff:n kommer bli väldigt populär

Läser du fortfarande min förresten?
Draco memoraid, vet att du läste den i början, har en
kommentar från dig där som fortfarande gör mig glad :*

C3R4: va?! HUR kan man INTE tycka om Draco?!
Han är ju iqbefriad visserligen...Men det är ju inget han kan rå för 8D ♥

Elzyii: Jag är väldigt glad att du tycker om min ff! Så tack för den kommentaren.

Jag läste din men sedan så slutade jag vara inne på mugglis så mycket och när jag kom tillbaka hade du skrivit jätte mycket och jag kind of tappade bort mig så jag började läsa på ett kapitel men förstod ingenting. Så därför har jag tagit en paus från att läsa andras ff över huvud taget och försöker ägna mer tankar åt mina egna.

Jag arbetar på ett nytt kapitel just nu så det borde vara uppe ikväll senast imorgon.

Men joo Elzyii han var så jobbig. Och från hennes perspektiv så blir han ju jätte jobbig

haha okej! ♥
Tyckte att jag saknade dig... Hoppas du vill läsa den sedan igen någon gång!
Du är jättebra på att skriva, jag kommer lätt fortsätta läsa din ;*
Låter klokt att bara koncentrera sig på din egna ett tag tycker jag,, KEEP GOING!
Jag längtar!

Hehe ja... Han ÄR jobbig ._.
Men söt (a)♥

Kapitel 2. Vilken liten skara tramsiga Slytherinare (Reines perspektiv)

När killarna gick ut från kupén för att byta om till deras klädnader vände sig Daphne genast mot mig.
”Första helgen på skolåret brukar femmorna och uppåt i Slytherin hålla en fest till ytterligare ett år av tråkiga lärare, tråkiga lektioner och ett och annat rolig event. Man måste typ ha en otroligt snygg klänning till det så jag hoppas du har det, med tanke på att detta är första året vi är inbjudna!” sa hon med sprudlande glädje och antydan till skadeglädje också ifall jag inte skulle ha någon klänning.
”Oroa dig inte Daph, jag har tillräckligt många klänningar att det räcker åt oss alla” svarade jag med honungslen röst.
Det verkar som att hon uppfattade det lilla hotet i mitt val av ord, så hon valde att sitta tyst och se ut som att hon funderade istället. Jag böjde mig ner och tog upp klädnaden som ännu inte hade något emblem på sig, förutom Hogwarts emblemet då såklart. Vi bytte om i tystnad men så fort allting satt på plats vände sig Pansy mot mig. Hon såg ut som om hon skulle vilja säga någonting men i just det ögonblicket stannade tåget och det var dags att stiga av. Jag log snabbt mot henne innan jag steg ut ur kupén. Jag fortsatte genom korridoren ända tills jag stötte emot någon. Denne någon var lång och spinkig med axellångt eldrött hår. Han skrattade till och sa:
”Hej jag är George, du är ny va?”
Jag fnös föraktfullt och knuffade honom ur vägen. Hur vågade han prata med mig? Jag gick vidare och spelade oberörd men innerst inne ville jag bara skrika rakt ut av förnedring och obeskrivlig ilska. Den här dagen gick ju lyckat. Och inte nog med det kunde jag känna den där, George … sakens blick bränna i ryggen. Det var precis som om han aldrig hade sett en arg och skamsen ung tjej förut. Jag smet framför ett gäng med stora väskor och slappnade tacksamt av när jag visste att ingen kollade på mig längre. Jag satte mig i en sådan där konstig vagn, tillsammans med Crabbe och Goyle, som jag nyligen fått veta att dem hette i efternamn.
”Hej” sa den ena av dem med munnen full av paj.
Jag nickade till svar innan jag vände mig bort och tänkte igenom de nyligen inträffade händelserna.
Nästa gång jag kollade upp, var vi redan vid Hogwarts. Det hade känts som om det bara hade gått några sekunder innan vi var framme, men jag misstänkte att jag hade somnat någonstans i min tanke gång. Röd om ena kinden och rufsig i det svarta håret gick jag ut ur vagnen och in genom de stora portarna. En lärare med strängt utseende stoppade mig.
”Du får vänta här miss Markham, tills det är dags att sortera dig!” sa kvinnan och sköt upp hennes fyrkantiga glasögon högre upp på näsan.
Jag suckade uppgivet och lutade mig nonchalant mot väggen. När Pansy och Daphne kom in genom portarna vinkade jag lite till dem så att dem skulle få min uppmärksamhet.
”Spara en plats till mig vid bordet” bad jag dem och de nickade och fortsatte in i en sal.
”Du verkar rätt säker på att du kommer att hamna i Slytherin miss Markham” sa läraren.
”Jag vet att jag kommer att hamna där” svarade jag, trots att det inte hade varit någon fråga.

Vet inte vad jag ska skriva alla kommentarer som bra eller skriv mer låter så gammalt så jag skriver| trumvirvel jag vet inte vad jag ska säga det finns inte ord för hur bra den är.