Savages (PRS för Mort och Ninniku31)

Privat rollspel för Mort och Ninniku31!

Handling:
År 2015 hände något som ingen trott kunnat hända. Moder natur slog tillbaka mot mänskligheten och flera miljoner blev utplånade från jordens yta och dem som överlevde bodde i storstäderna och där bor dem än idag fast med höga murar runt om sina städer så att inga vilda djur eller att ens den vilda naturen kan komma in igen.
Men i den vilda skogen som finns på allt land idag,lik amazona skogen och djungeln lever det människor som inte är helt olika från dem i städerna. Dessa ''vildar'' som folk kallar dem kan prata även om dem inte har samma ordförråd som dem i städerna men trots det så använder dem helst läten när dem ska kommunicera mellan varandra. Dessa människor påminns om dåtidens grottmänniskor, amazons-krigare,indianer.
Men vad händer när en ung man från en av storstäderna träffar en ung kvinna från vildarna?

Den unga kvinnan/Awendela Dra'hrun / - Ninniku31
Den unga mannen / / -

Mall:
Namn:
Ålder:
Utseende:
Personlighet:
Bakgrund:
Övrigt:


Min mall:

Namn: Awendela Dra'hrun
Ålder: 21
Utseende: (Bild) En ung mörkhyad kvinna som har ett blåaktigt hår som alltid är uppsatt. Hennes ena öga är bärnstens färgat medan det andra är skogsgrönt. Bär alltid på sitt spjut samt andra vapen som hon gjort själv. Har ett stort och fult ärr på sin mage samt massa andra ärr över sin kropp.
Personlighet: Awendela är väldigt lugn och allvarlig av sig. Skrattar aldrig och visar sällan tecken på att vara glad, det är som om hon glömt bort hur det är att skratta! En intelligent ung kvinna som trivs bäst ensam. Väldigt envis.
Bakgrund: Ingen vet egentligen vem hon är eller vart hon kom ifrån då klanen hon lever hos hittade henne som ett spädbarn lämnat uppe uppe bland de grönskande bergen. De lärde henne allt som ett av deras vanliga barn skulle lärt sig men Awendela själv tog reda på saker och utforskade på egen hand så hon fick mer kunskap än de andra i hennes ålder. Trots att den familj(ledarna) som lärt henne mest och tagit hand henne som ett av sina egna barn så har hon aldrig känt sig som någon av de andra i klanen.
Redan vid ung ålder så var Awendela en av de bästa jägarna inom klanen,om inte i hela skogen. Hon har kommit in i den åldern då de flesta gifter sig men som den envisa och kyliga unga damen hon är så tänker hon inte gifta sig minst på 50 år då alla karlar handlar innan de tänker!
Övrigt: Hon har ett udda eget riddjur,nämligen en enorm brunbjörn och hur hon lyckades är ännu ett mysterium. Är vän med flera udda och farliga djur.
Bilden är gjort av mig så det är © på den!

Awesomig mall, hoppas denna duger. Hoppade över personligheten för den brukar ändras så i mitt fall. Vill du börja?

Namn: Gavin Matthews.
Ålder: 23 år.
Utseende: Mörkbrunt, rakt hår som når honom ungefär till hakan, ibland uppsatt i en snodd men lika ofta nedsläppt, gyllenbruna ögon fulla av liv och har alltid den där lilla glimten, raka drag, tydliga käkben, näsan något böjd efter att han brutit den i ett slagsmål, smilgropar, bred mun, smala läppar, skäggstubb. Bred axlad, muskulös på ett senigt sätt utan ett uns fett på kroppen, tydliga nyckelben, långa armar med ganska stora händer, långa smala fingrar, är runt 180 cm. Har diverse små ärr som alla får under sin uppväxt, har en tribal tatuering som över högra axel och som sträcker sig över bröstet ned emot magen som vid första anblicken inte verkar föreställa någonting men är en drake. Har olivfärgad hy.
Personlighet: -
Bakgrund: Gavin växte upp med sin far som var forskare och som tillbringade mer tid i sitt labb än hemma med Gavin. Hans mor dog för tio år sedan då naturkatastroferna och djuren började löpa amok. Eftersom Gavin mer eller mindre alltid fått ta hand om sig själv är han väldigt självständig och han gjorde allt det där som ungdomar gör. Han testade på en hel del sporter, träffade kompisar, festade, träffade tjejer och hade en del ströjobb som han ofta fick sparken ifrån efter ett tag. Då han fyllt 16 år skaffade han sig sin tatuering inte för att det betydde något speciellt men trotts det har han heller aldrig ångrat den.
Då Gavin fyllde 18 år blev hans far plötsligt väldigt sjuk och dog kort där efter. I samband med detta började Gavin tröttna på sin något meningslösa livsstil. Han skrev upp sig som soldat, for iväg på träningsläger kort därefter och lämnade sitt gamla liv bakom sig för att växa upp till en ung man.
Övrigt: -

( Din mall är också awesomig! Jag kan börja c: )

Solens första strålar sökte sig in i den vilda skogen som fanns överallt förutom där människor som överlevt katastrofen bodde. Fåglar kvittrade och flög rundor bland trädens höga toppar. Nere bland de enorma rötterna luffsade kapybaror omkring. I väldig flod lekte fiskarna glatt i och hoppade upp då och då så ibland fångade en björn sin frukost.
Man skulle kunna tro att bara djur levde här, men det fanns människor,vildar som också levde i skogen om man nu kunde kalla dem för människor...
Uppe bland de enorma träden rörde någon ljudlöst på sig. Allt man hann se var en skugga från personen. Vilden hoppade lätt över till ett annat träds grenar. En jättetukan gav ifrån sig ett läte och vildarna visste var det betydde.
Det dröjde inte länge innan vilden började springa bland grenarna. Inget verkade kunna hindra denne från att nå sitt mål vilket var sant.
Awendela visste nu vart hennes byte befann sig. Trots att hon var på sitt spjut så var det som om dansade förbi trägrenarna. Tillsist så stannade den unga kvinnan till och vinklade sitt spjut rätt. De olikfärgade ögonen fokuserade sig då dem äntligen fått syn på sitt byte, ett ensamt och stort hjortdjur. Nu gällde det bara att invänta det rätta tillfället.

Den enorma mörka muren tornade över dem då Gavin, hans enhet och den grupp av bönder de fått order om att skydda stod i väntan på att portarna skulle öppnas.
”Sally hatar då vi ska utanför murarna”, muttrade Derek jämte Gavin.
Gavin drog en hand genom håret. Han förstod Sallys oro men de hade befunnit sig utanför murarna ett flertal gånger nu och inget hade ännu inträffat. Åkrarna utanför muren som tillförsedda befolkningen med mat var öppna och vid minsta misstanke på något lurt så satte de sig i jeeparna och körde där ifrån. Dessutom brukade inte något av de vilda djuren där ute ge sig på elstängslet som var det enda som skilde åkrarna ifrån djungeln som växt upp.
”Derek, hon älskar dig och det är naturligt att hon är orolig”, sade Gavin och gav Dereks axel en klapp.
De hade känt varandra i fyra år nu, kände till varandra innan och utantill. Gavin hade till och med varit där då Derek och Sally först träffats, bestman på deras bröllop.
”Vem fan bryr sig. Har ni inte hört om att de setts människor utanför stängslen?” avbröt Miles med ett enormt grin på sina läppar. ”Jag skulle ge vad som helst för en sådan vilding.”
Gavin suckade men orden som han skulle yttra stannade i halsen då det gnisslande, ansträngda ljudet som portarna gav av sig då de öppnades avbröt honom. Istället satte han sig tillrätta i jeepen och såg hur gruppen av arbetare gjorde det samma.

Det var som om hjortdjuret helt plötsligt hört något som inte tillhörde moder natur då den helt plötsligt sprang iväg i rädsla.
Awendela sparkade sin ena fot mot grenen. Vem var det som hade förstört hennes jakt? Smidigt som en katt så dröjde det inte länge innan hon var i rörelse igen. Det skulle inte förvåna henne om det var någon sådan där konstig sak där det satt människor i som skrämt iväg hennes byte.
'' Awendela!'' Den unga jägarinnan vred på huvudet och fick syn på en av männen från hennes klan som hette Wahid. En lätt suck lämnade hennes läppar. '' Vad är det Wahid?'' Den unge mannen som var några år äldre än henne hoppade över till hennes gren. '' Gå aldrig för nära de andra konstiga människorna. Vi vet inte vad dem kan göra.''' Hon sade inget utan bara nickade till mot honom. '' Jag vet vad jag gör och det vet du om Wahid''. Efter hon sagt det så klättrade hon ner så att hon helt plötsligt stod på marken.
För en gångs skull så steg hennes puls av denna jakt på den som förstört hennes jakt. Hennes fötter gav inte ens ifrån sig några märken. Det var som om hon inte fanns, kanske för att hon var en extremt duktig jägarinna och hon själv var ett naturligt kamouflage.

De åkte under tystnad, på helspänn. Gavins blick följde skogsrandens men inget avslöjades mer än den täta grönskan som var som en vägg. Jeepen stannade och de hoppade ur i tystnad. Även om det tidigare aldrig inträffat något så visste alla att de var farligt och att vad som helst kunde hända. Grupper som gett sig ut hade spårlöst försvunnit utan den minsta förklaring till vart de tagit vägen.
Tjugotalet arbetare började med sitt medan Gavin och de andra stationerade ut sig. Miles drog upp ett paket cigaretter och tände en av dem. Han bjöd de andra men Gavin tackade nej även om han fortfarande kände suget. Då han gått med i det militära så hade han lagt av med rökningen, drickandet och kvinnorna. Det roade honom inte längre vilket verkade vara ett mysterium för Miles men hans tjat dog ut då Derek gav honom en sträng blick.
Gavin som slutat lyssnat tycktes sig ha sett en rörelse och började gå emot djungeln. Solen stekte hans redan solbrända ansikte och med kläderna och utrustningen svettades han likt de andra något fruktansvärt.
”Gavin”, sade deras befälhavare, Mark varnande.
Gavin viftade bort hans varning med handen och lyfte istället sitt vapen samtidigt som han fortsatte gå närmare stängslet som avgränsade dem ifrån vildmarken.

Vilden som fått syn på de andra människorna bakom stängslet gömde sig bakom en enorm bladbuske vid ett stort men mycket gammalt träd.
Jägarinnans ögon smalnades av när hon fick syn på deras konstiga men kraftfulla vapen men hennes blick gled snabbt över till en man som hade pinnar i munnen som gav ifrån sig rök. '''.....'' Av någon anledning så fick hon en ilsken glimt i ögonen, antagligen för att det varit dem som skrämt iväg hennes byte.
Plötsligt från ingenstans dök en av Awendelas vänner upp,nämligen hennes björns hona dök upp och hon gick när stängslet. Awendela visste mycket väl om att hennes björnväns hona inte var den smartaste men varför gick hon så nära stängslet! Ack för denna nyfikenhet bland vissa björnar!
Varenda muskel i den unga kvinnans kropp spändes. Om de en så rörde hennes vän så skulle hon hämnas!

Gavin hörde något och stannade upp endast någon meter ifrån stängslet. Han försökte urskilja något men kunde inte och vände för att gå tillbaka då ett enormt brak hördes.
”Gavin”, skrek Derek och Gavin såg hur de höjde sina vapen.
Utan att vände sig om visste Gavin att något var rysligt fel. Vrålet bakom honom borde fått honom att springa men istället vände han sig om. En enorm björn, större än något djur han någonsin sett, för djur var förbjudet i staden och de enda han mindes var de han träffat på då han varit ung, kom emot honom. Den hade tagit sig igenom stängslet lika lätt som om det varit spindelväv.
Istället för att skjuta besten frös Gavin till. Han sprang inte utan stod endast kvar på den plats där han befann sig. Han huvud verkade arbeta snabbare än vanligt och han mindes tjurfäktarna då han varit yngre men innan han hunnit reagera hördes det höga, hårda ljudet av gevär som avfyrades. Besten for till marken med ett brak och Gavin hörde själv sin andhämtning som om han sprungit flera mil.

Awendela gapade till. Förstummad och förlamad för stunden men det dröjde inte länge innan hon vaknade till liv igen. Vilda odjur dem var! Hur kunde dem döda henne!? Hon hade inte gjort dem något!.
Hon vinklade spjutet,siktade och kastade sedan iväg det. Spjutet gav inte ifrån sig ett enda ljud när det färdades genom luften. Spjutet for rätt in i ett av gevären så att det sprängdes.
Kvickt var den unga vilden framme vid sin döda vän och rörde dens päls. Awendela lutade sig över den enorma björnen i viskade i dens öra innan hon själv gav ifrån sitt ett läte som lät likadant som när en björn morrade till. Att se en vän dö var inte lätt,särkilt inte när det var ens bästa väns hona. De olikfärgade ögonen såg plötsligt mot odjuren andra sidan stängslet. Blicken var fylld med hat,ilska och sorg.

[Jag vet att detta är ganska dåligt. ]

Gavin såg den unga kvinnan, vilden som verkade flyga efter björnen. Ljudet som verkade komma ifrån dess mun lät olikt något annat Gavin hört och i nästa stund kände och hörde han explosionen. Han kände värmen ifrån den och tryckvågen fick honom att vakna upp. Bakom sig hörde han skriken som flera av dem var mycket bekanta. Ljudet ifrån en av jeeparna hördes i bakgrunden och då Gavin vände sig om så såg han hur arbetarna och några ifrån deras enhet redan var på väg därifrån i full fart. Gavin var uppmärksamhet hade dragits ifrån den unga kvinnan till de skrikande kroppar som låg på marken rusade emot dem utan en tanke på faran, kvinnan. Dereks tomma ögon stirrade upp emot himmelen. En bild av Sally helt förtvivlad for genom hans huvud men så uppmärksammades han av Miles. Miles var fortfarande vid liv men hans ansikte var blodigt, han skrek för livet och låg skakandes helt okontrollerat på marken. Visst var Miles en idiot men han förtjänade inte det här. Gavin låt geväret som fortfarande befann sig över hans axel ta även Miles liv, han ville bespara honom smärtan och det fruktansvärda skriket dog ut för att ersättas av en tystnad.