Sjunde året=Kärlek?(PRS mellan "Parvati Patil och Ninniku31)

Privat!

Handling:
Harry och hans vänner får gå sjunde året efter kriget. Men saker har förändrats... Slottet är nyrenoverat och är gnistan mellan Harry och Ginny borta?... Har Harry börjat gilla någon annan?!...

Huvudpersoner:
Harry Potter: "Parvati Patil"
Elizabeth Cosgrave (Liz) : Ninniku31
(Ginny: Ninniku31)

(Typ så. Har aldrig gjort något sånt här...)

Det ingen någonsin kunnat anat var att Harry och Ginny skulle göra slut. Men krig förändrar en och allt kan inte alltid vara så som det varit förut...

Den tystlåtna och ganska utstötta Ravenclaw-tjejen Elizabeth ''Liz'' Cosgrave rörde sig ljudlöst genom det stora slottet. Hennes nattblåa hår var som vanligt i en flätad fläta och de bärnstens färgade ögonen såg ner i golvet som vanligt. Hon gick mot den lilla uteplatsen för att ta en paus från alla de andra eleverna på Hogwarts. Hur hon kunde bli så utstött kunde man undra och trots att hon varit med i kriget och gjort stora uppoffringar så var hon fortfarande utstött. En lätt suck lämnade den bleka flickans läppar.

Harry var väldigt irriterad över sättet som Ginny hade reagerat. Han hade berättat för Ginny att han inte hade den där gnistan och att han kände att hon inte heller hade det. Då hade hon bara skrikit åt honom.
Hon hade skrikit, slagit, gråtit och sedan rusat iväg.

När Hermione och Ron fick reda på det var dom väldigt kyliga mot honom, vilket inte Harry tyckte att han förtjänade.

Harry tog osynlighetsmanteln för att vandra runt i slottet obehindrat.
Det var just då som han såg tjejen som gick för sig själv. Harry kände inte igen henne riktigt men han trodde att hon gick i Ravenclaw. Hon var otroligt sör med sina bärgstens ögon och blåa flätade hår...

En kall kår får igenom Elizabeth. Det kändes som någon kollade på henne. Hon stelnade till för en sekund och såg sig omkring innan hon fortsatte.
Lika stelt så fortsatte hon att gå mot sin favoritplats,vilket var en stor och gammal ek ute på gården.
Under sin arm bar hon ett anteckningblock och en fjäderpenna. Redo för att börja teckna det som fanns inuti hennes huvud.

Harry såg hur flickan med det blå håret stelnade till så han stannade tvärt och undrade om hon hade hört honom.
Han måste komma ihåg att fråga Luna vad den här tjejen heter.

Han fortsatte att vandra runt planlöst medans han tänkte på Ginnys utbrott och tjejens vackra ögon.

Ravenclaw-tjejen slukades nästan av skuggorna som trädet kastade ifrån sig. När pennan rörde blocket så gav den ifrån sig ett svagt skissande ljud.
Det var tyst utomhus och det glädje Elizabeth. Hon hade aldrig varit mycket för stora folkmassor. Medan hon skissade så kunde hon inte sluta fundera,hade någon spionerat på henne?
Elizabeth skakade till på huvudet. Hon måste ha inbillat sig. Plötsligt så ryckte någon ifrån henne blocket och hennes blick möttes av en elev från slytherin som flytt innan kriget men nu kommit tillbaka till Hogwarts. ''Så du håller fortfarande på med dina onödiga teckningar blåmes?'' Slytherin-killen skrattade till mot henne.

Ginny var fortfarande inne i tjejernas sovsal och grät efter att Harry gjort slut med henne. Hur kunde han?! Tårarna ville inte sluta rinna ner från hennes kinder.

Harry kom ihåg att han troligtvis inte var så populär hos Luna eftersom hon och Ginny är så bra vänner... Då kom han på... Marodörkartan! Varför hade han inte tänkt på den först!
Han tog fram den slitna kartan och letade efter någon rörlig prick.
Till slut hittade han två stycken ute vid trädet nere vid sjön:
Rayan Haffle ifrån Slytherinre och Elizabeth Cosgrave som Harry har för sig går i Ravenclaw som då måste vara den blå håriga tjejen.
Harry hade ett gott vetande om att Slytherin elever inte är så trevliga och han hade ett stort förvånande sug efter att hjälpa flickan. Han satte därför iväg i rask takt mot entréhallen.

'' Det skulle vara synd om dem helt plötsligt börja brinna eller hur?'' Den unge mannen från Slytherin tog fram sin trollstav och riktade den mot Elizabeths block som var tjockt och fylld med skisser och teckningar.
De bärnstens färgade ögonen smalnade. '' Du skulle bara våga'' Hennes röst var kyligare än den lilla istiden. ''Vad ska du göra?'' frågade Rayan med ed flin på läpparna.
'' Det här'' Elizabeth gav Rayan en rak höger och tog blocket när han tappade det av slaget i ansiktet. Det behövdes inte magi för att besegra vissa saker. Efter att hon tagit blocket så började hon springa och utan att själv veta det så sprang hon rätt emot Harry.

Harry såg två skuggor borta vid sjön, en med trollstaven höjd. Han började springa. Manteln flög nästan av honom så när han väl hade rättat till den i farten och kollade upp så sprang han rakt in i Elizabeth.
Det här var inte bra tänkte Harry. Ingen får se, höra eller känna honom när han bär manteln. Han låg tyst och väntade på att hon skulle bestämma sig för att gå.

Elizabeth ramlade ner på marken av att springa in i Harry. En liten svordom lämnade hennes läppar och hon höll handen för pannan. Att hon skrapat upp sina handflator brydde hon sig inte om,eller snarare hon kände inte smärtan ifrån såren.
De bärnstensfärgade ögonen såg sig förvirrat omkring. Vem eller vad hade hon sprungit in i? Elizabeth fick inte syn på någon. Men hon kunde inte ha snubblat eftersom hon ramlat baklänges... Det var något misstänksamt med det här.
'' Hmm....'' Hon fick en misstänksam glimt i sin blick medan hon reste sig upp och borstade av sig innan hon började gå igen fast hon visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen nu. Hon fick väl gå dit fötterna pekade eller något.