Sammarbete PRS ( Ninniku31 & Mily)

Detta är ett Privat Rollspel för mig, Ninniku31 och Mily.

Handling:
För att hitta ondskans port måste två helt olika raser samarbeta med varandra. Nämligen en alv och en magiker.
Men innan de kan låsa porten måste de hitta nyckeln. Detta är inte allt då de också måste ta sig förbi ondskans marker och ondskans berg.
Men hur kommer deras relation att bli genom denna farliga resan?

Karaktärer:
Alven - Ninniku31
Magikern - Mily

Namn: Himelil (Betyder Cold Star) Orelwá
Ålder: 117
Utseende:


En relativt ung alvkinna som klär sig oftast i sin rustning men när hon inte har rustning så bär hon en mörk turkos tunika, mörkbruna byxor, mörkbruna stövlar samt ett mörkbrunt bälte där hon brukar ha olika saker. Väldigt lång,senig och slank av sig. Är ungefär lika lång som de flesta människomännen om inte längre när det gäller vissa. Bär aldrig smycken eller andra flotta kläder. Har oftast smuts eller blod på sig.

Personlighet:Himelil är verkligen inte kvinnlig av sig. Hon är ganska manlig av sig. Har ett väldigt kort temperament men i strid och andra konstiga händelser så är hon kyligare och lugnare än isen själv. Är godhjärtad men det är inte det första man tänker eller märker när man möter henne för första gången. Väldigt envis av sig och är ganska snabbtänkt och intelligent.

Bakgrund:Föddes i den kungliga alvfamiljen, dotter till Kungen och Drottning och har två äldre syskon men trots det så ville dem att hon skulle bli en fin och trevlig dam men så blev det inte direkt då hon var väldigt envis,bråkig och pojkaktig. Efter något år så gav dem upp och började istället satsa på lektioner så som fäktning, svärdskonst och andra ämnen vilket gjorde Himelil glad. När det blev fest eller andra uppståndelser så smet hon alltid iväg eftersom hon inte tyckte om sådant stohej.
Himelil lämnade deras stad när hon var runt 60 år gammal och gav sig ut i vida världen. Under sin resa har hon varit med i flera krig,bråk och äventyr.

Övrigt: Har ett eget svärd som smit av alla raser som existerar och den har en gnutta magi i sig.

Namn: Jack brown
Ålder: Han är 17 år
Kön: Kille
Utseende: Titta ner
Personlighet: Jack är en ganska trevlig kille som de flesta gillar när de lär känna honom han må vara lite tveksam mot dom han inte litar på men han blir vänligare mot dom när han lär känna dom. Han har lätt för att bli arg och då ska man håla sig undan om man vet sitt eget bästa. Han har lätt att tappa kontrollen över krafterna som är rätt svåra att kontrollera han lyssnar ibland på vad hans dockor säger och det brukar inte sluta så bra.
Bakgrund: Jack föddes i en familj bestående av berömda häxor och trollkarlar de har alltid kommit till hjälp mot ondskan. Jacks liv har av hård träning för att kontrollera sina krafter än går han på träning han kan inte kotrollera sitt humör än
Övrigt: Han har kraften att kontrollera 250 dockor han kan få dockorna att atackera och skydda honom. Han går under namnet dockmästaren.

'' Tvi'' Så hördes det när krigarinnan Himelil spottade ut en blandning mellan saliv och blod. Hon torkade munnen med sin arm och såg ner på detta band av mördare och banditer som hon nyligen gett en läxa. Dem var inte döda men svårt skadade så att dem inte kunde röra på sig. '' Karlar alltså'' Hon fnös till och började gå med ljudlösa och kvicka steg.
Hon hade inte tid med sådant här! Hon skulle hitta någon magiker som befann sig här i området men vem han var eller hur han såg ut hade hon ingen aning. Det klingade till när metall mötte metalls,det vill säga när hennes svärd stötte till hennes rustning som blivit ganska smutsig och något blodig men blodigast var nog hennes svärd. Det droppade ner blod från den otroligt skarpa eggen. '' Och var kan nu denna magikern befinna sig?'' muttrade hon kyligt till

Jack gick i den gamla skogen utanför sitt hus han gick sakta och såg sig om han kunde svära på att han hörde trädandarna viska. Jack fick fram en av sina minsta dockor han fick den att smått dansa framför honom han roade sig inte alls. Jack fick fram tre dockor till och gjorde så de hoppade omkring honom. Han började smått skratta lite galet men slutade snabbt han fick inte tappa kontrollen då var han dödligt farlig.

De skarpa alvören uppfattade ett skratt som lätt lite galet. Kunde det vara magikern? Himelil höjde ett ögonbryn och rörde sig så som bara en alv kunde röra sig mot skrattet. Men istället för att springa hela vägen dit så tog hon sig ljudlöst upp i ett träd trots sin tunga rustning så kunde hon röra sig tyst när hon ville det. De otroliga skärpta ögonen fick snabbt syn på en ung man i skogen. Kunde det vara magikern? Han verkade vara så.....ung.

Jack försökte att inte bli galen men det var inte det lättaste. han lät dockorna fortsätta hoppa omkring. Jack försökte håla sig lugn och andades djupa andetag

Vad var det för några dockor? Himelil skakade på huvudet och såg mot den unga mannen igen. Ett svagt minne dök upp i hennes huvud. Ett svagt minne av ett namn som lydde dockmästaren. ''Hm''' Den unga alven iakttog mannen ett tag till. Han verkade hålla på att bli galen.
Tillsist så valde hon att hoppa ner från trädet och hon landade på sina två fötter också. '' Mår ni bra magiker'' Hennes röst var lika kylig och lugn som när den värsta snöstormen lagt sig.

" Sådär sa Jack och vacklade till lite han lutade sig mot ett träd och försökte släppa kontrollen över dockorna. Han såg en ung alv och frågade sig själv i huvudet vad gjorde hon där. Dockorna började skratta galet och sväva runt honom
" Sluta sa Jack och föll ner på knää fler dockor kom. Jack la huvudet i händerna
" Jack tappar kontrollen sa dockorna och skrattade.
" jacks krafter för svåra att kontrollera sa dockorna

'' Om ni dockskrällen slutade prata så skulle det nog hjälpa'' Efter hon sagt det så fnös hon till och hon drog sitt svärd som reflekterade solens strålar. Svärdet var ett otroligt skickligt och klingan var nästan genomskinlig och man kunde se flera ljusblåa dekorationer som liknade ådror på klingan. '' Dem flesta tappar kontrollen någon gång i sitt liv''
Den kyliga blicken såg mot de irriterande dockorna.

Jack fick tillslut dockorna att falla ihop han försökte andas lungt och tänkte han får aldrig kontroll över dom. Han reste sig och såg på Alvkrigarinan