Krig mellan släktena PRS

Här Mily

En tidsålder håller på att nå sitt slut i och med att en av Subucus systrarna blir kidnappad. Detta har aldrig förr hänt. Trupper sänds ut på jorden, kamouflerar sig till oemotståndliga människokvinnor. Men ingenstans kan den försvunna systern bli hittad. Ingen har någon ledtråd om försvinnandet bortsätt från att de vet att det var människor som tog henne. Men de ger inte upp. Istället så skickar de ut sin bästa, skickligaste och klokaste syster. Kommer hon att hitta henne?
En ny era börjar sakta bildas.

Ja sådär

Mall:

Fullständigt namn:
Ålder:
Kön:
Bakgrund (ska innehålla förflutet och familj åtminstone) :
Utseende:
Personlighet:
Övrigt:

Blir det bra?

Fulllständigt namn: Alvania
Ålder: Hon är nu 17 år
Kön: Kvinna
Bakgrund: Hon blev en dag kidnappad av en ond magiker hon tror att han är hennes pappa hon minns ingenting om sin egen familj. Innan kidnappningen var hon en lycklig scucubus som alltid var med sin syster men det förändrades efter att hon lurats att skriva på ett kontrakt.
Utseende: Titta ner
Personlighet: Hon är rätt elak och taskig av sig men nånstans inom sig har hon sin snälla sida kvar men den är låst och hon kan inte komma åt den. Hon är en lydig slav och gör alltd vad magikern säger åt henne att göra han lurar in henne en massa saker och får henne att vilja döda sin egen syster utan att veta att det är hennes egen syster
Övrigt: Blir ibland sig själv men då minns hon ingenting av sitt liv

Fullständigt namn: Akira Therrien men som människonamn har hon Emi Featherstone
Ålder: Hon låtsas vara 18 just nu men är i verkligheten uråldrig
Kön: Kvinna
Bakgrund: Hon kommer inte ihåg så mycket från innan hon blev en Sucubus men efter det kommer hon ihåg allt. De som hon betraktade som sina föräldrar, hennes skapare alltså, dog i det stora Planet kriget som avgjorde uppdelningen av planeter mellan olika varelser. Detta krossade henne nästan. Tills Alvania hittade henne. Hon muntrade upp henne och sedan dess hade de alltid funnits där för varandra. Stöttat varandra. De fick båda jobb på det intergalaktiska urtidsrådet. De klättrade snabbt i rang båda två. Hon själv inom strids området och Alvania i den hemliga gruppen. De som sysslade med nödvändiga förluster, också kallade mord och annat smutsgöra. Sedan blev Alvania utskickad av den hemliga gruppen till jorden. Det var då som Alvania inte kom tillbaka.
Utseende:
Personlighet: Tystlåten, praktisk, cynisk, skyr inga metoder när hon behöver eller vill någonting. Är sluten kring sig själv, inner sina beräknande strategier.

Alviana gick hem från en hell normal dag i skolan hon gillade inte sitt mäniskonamn Alva vilket namn tänkte hon. Hon gick hem till sin pappa hon buggade lätt när hon kom hem och såg sin pappa var hemma tidigare från jobbet
" Jag är hemma mästare sa hon
" Bra älskling sa han och kramade henne

Akira ropade ut order till sina medsystrar. Allt behövde vara perfekt inför landningen. Även om hon hade studerat på en hel del om planeten jorden och dess invånare så visste hon bättre än att ta någonting alls förgivet.
Hon skrev en landningsrapport som alldeles strax skulle in i teleportören för att skickas till hennes överordnade Chiara, samtidigt som hon försökte få in allas människonamn i huvudet.

Alviana såg på sin mästare in i hans ögon. Hon kände inte att hon var riktigt älskad av honom var han hennes riktiga pappa.

Irina, Sofie, Rebecca, Tora och Leona. Det var namnen som hon målmedvetet upprepade gång på gång i ett tyst mantra.
En duns avslöjade att de hade landat. Akira drog ett djupt andetag och började gå. Nu gällde det.

" Gå nu ut och ta lite luft sa hennes pappa. Alviana gick ut och gick längst trottoaren

Hon spärrade förundrat upp ögonen i en tyst övertygelse att detta inte kunde vara på riktigt. Planeten jorden var överjordiskt vacker. Grönskan nästlade sig in i allting vilket var en stor omväxling då de på hennes planet inte hade gräs över huvud taget på marken, inga träd som vajade fram och tillbaka i vinden och framförallt inte den öppenhet som mötte henne i människornas ansikten som stod därnere.

Alviana gick in på en äng och gick bland de vackra blommor blä tänkte hon allt var för vackert här