Unrequited love [SV]

Tjeeeenare!
det här är min första fic sen jag var typ tio år så jaaa... Lägger upp den här för att fanfiction.net inte funkar och jag bara måste lägga upp den..

Titel: Unrequited love
Språk: svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 2 (om man räknar med prologen..)
Färdigskriven: långt ifrån!
Rating: PG-13
Beskrivning: Ginny och Harry som är tillsammans, men har hamnat i nån slags slentrian. Kärleken är inte som den var förut. Plötsligt råkar dom båda stöta ihop med Draco och allt känns plötsligt annorlunda... Plötsligt handlar hela förhållandet om att hålla sanningen från den andra!
senare kommer antagligen aningen intima scener förekomma, både killekille och tjejkille så om ni inte gillar sånt

Släng gärna en liten kommentar om du läs, både ris och ros... och snälla, skratta inte!



Prolog
Han kysste mig. En snabb kyss som var mjuk, frågande. Det var självfallet inte första gången han kysste mig, utan snarare hundrade gången. Men den här gången var det annorlunda.
Jag kysste såklart honom tillbaka. All ilska och besvikelse rann av mig när hans läppar snuddade mina. Den där udda men samtidigt underbara känslan for genom kroppen, känslan som bara han kunde framkalla hos mig. Inget som hänt spelade någon roll längre. För plötsligt glömde jag allt förutom min olidligt påfrestande vilja att kyssa honom igen.
”Förlåt.”
”För vad?” undrade jag.
”För allt. Jag vet att jag är en skit”, mumlade han skamset. Hans grå, vackra ögon undvek min förvirrade blick. Tänk om han bara förstod hur han påverkade mig. Då skulle han inse att han skulle kunna göra precis vad som helst och jag skulle ändå förlåta honom.
”Men jag är en skit som verkligen vill säga förlåt”, fortsatte han tvekande. ”Det kanske är svårt att tro efter hur jag har betett mig... men jag tror jag älskar dig. Eller, jag vet att jag älskar dig...”
Han bet sig osäkert i läppen och såg djupt in i mig med ångerfulla, vackra ögon. Hur kunde man undvika att älska någon med sådana ögon?
”Jag älskar dig också, Draco”, sa jag.

gu vad söt nej skoja bara kommer
Det kapitel 1 ?

japp nu på direkten faktiskt!


Kapitel 1
Ginny
”Ska du till Hogsmeade i helgen?” undrade Hermione och utan att se upp från boken hon satt och kollade i.
Jag satt tyst en stund, funderade medan jag planlöst såg mig omkring i biblioteket vi satt i. Jag satt och skummade lite i en bok om quidditch, mest för att hålla Hermione sällskap när hon pluggade.
”Ja, det ska jag nog”, sa jag. ”Ska du?”
”Jag tänkte det, ja. Då frågar jag Harry sedan!”
Åh, de där små orden. Då frågar jag Harry. Som om det vore helt självklart. Jag kände en irritation växa.
”Vi kanske kan strunta i att fråga honom överhuvudtaget?” förslog jag.
Hermione tittade upp från boken och såg på mig med samma blick jag hade väntat mig att få om jag just deklarerat att jag funderade på att ansluta mig till Dödsätarna. Någon sekund senare samlade hon sig.
”Vadå då? Har ni bråkat?” undrade hon med ett litet osäkert, men roat, leende.
Jag hörde ju själv hur absurt det lät. Jag och Harry hade, under vårt sju månader långa förhållande, aldrig bråkat. Vi var det där gulliga lilla paret som alla väntade sig giftermål och massa små barn från.
”Nej...”, sa jag.
”Men vad är det då?” Nu stirrade hon verkligen på mig med sina bruna uppspärrade ögon och verkade ha lämnat alla tankar på läsning.
Det var så alla reagerade när jag berättade att jag tänkte spendera en dag utan min pojkvän.
”Inget”, svarade jag och försökte låta övertygande. ”Jag tänkte bara om vi kanske kunde ha en tjejdag?”
Hermione väntade en stund med att svara, som hon var tvungen att bearbeta mina ord. När hon sa att hon inte tänkte vara med Ron någon dag blev det inga chockade blickar, ingen tystnad.
”Det är klart vi kan ha!” utbrast hon med överentusiastisk röst, i en något slags försök att kompensera för tystnaden hon nyss orsakat.
Hermione skulle aldrig förstå vad jag menade. Hon och Ron hade varit tillsammans nästan lika länge som jag och Harry hade. Ändå var det oss alla såg på som en person, GinnyochHarry.
Hermione och Ron bråkade hela tiden och ibland blev dom till och med så osams att de slutade prata med varandra. Sedan när de inte stod ut längre, vilket brukade vara efter någon vecka, förenades de i långa passionerade kyssar. De var inte sedda som en enda person och ingen tyckte det var konstigt om de inte råkade befinna sig på samma plats.
”Vi kan kanske fråga Luna också”, sa Hermione och återgick till sin bok, medan jag återgick till mina tankar.
Jag älskade Harry, det gjorde jag verkligen. Men det var enerverande att alla tyckte jag och Harry var det perfekta paret och det kanske vi var också. Hur kunde jag veta var som var perfekt? Det spelade ingen större roll, för vad vi än var så var jag jävligt less på det.


Nu kanske det är typ jäääättetråkigt i början men det här är liksom grunden för att allt ska kunna funka sen! jaaaa... tack för ni läste! ♥

Jag tycker den är jättebra!

Men den följer inte punkt 4 i reglerna:

Skriv in det här innan ditt första inlägg (Ändra-knappen är bra ) så kan du fortsätta!

Jag låser nu, men låser upp när du lagt till det! ♥ (mest för att det är sagt att trådar ska låsas om de inte fögler reglerna, och nåt måste man ju hålla sig till)
Om det är så att du inte kan ändra inlägg i en låst tråd så skicka ett brev så låser jag upp!

Snövinge haha, tack

Varsegod, eller tack själv eller nåt!

Tycker det verkar bli en väldigt bra fanfic, ska du skriva mer?

tack så jättemycket! japp, antagligen redan ikväll

lägg upp nya då!

superman: Skulle du inte skriva mer?? det va 1 månad och 1 dag sen!!!

MEEER !