Lovely Lives

Hej alla härliga mugglisar!!

Jag tänkte att jag skulle börja skriva på en bokserie jag kommit på Titeln till serien är
LOVELY LIVES
I varje "bok/berättelse" så kommer det handla om en person ifrån klassen Favor. De finns 10 elever i klassen. Deras namn är
Liam
Tiuni
Becky
Casidi
Nike
Timothy
Olga
Danny
Jaime
Dominic
Jag hade tänkt att jag ska göre en bok/berättelse om varje person
I varje sån här berättelse ska jag försöka ha med ett budskap som jag kommer skriva i det sista kapitlet i varje berättelse

Hoppas ni gillar idéen!

Den första som jag kommer skriva om nu handlar om Liam som har en väldigt stor dag just denna dagen

Här kommer den första "boken"


Titel: DOMINO
Författare: Inez*Malfoy
Del: 1 ur Lonely Lives av Inez*Malfoy

Kapitel 1 - PANG! del 1

En svarthårig man går igenom en tyst korridor. Han fifflar med några papper som han bär i sin mörkt bruna pärm. När han går förbi en dörr så öppnas den plötsligt från andra sidan och ut rusar ett gäng elever. En av dem springer in i mannen och han tappar sin pärm med alla som papper flyger ut på golvet. En flicka springer förbi och ser att mannen verkar behöva lite hjälp så hon böjer sig ner och börjar samla ihop alla pappren.
Sen rusar hon ut men märker att hon precis missat bussen, så hon springer så fort hon orkar så att hon ska hinna med nästa buss.
När hon springer förbi en kille vid övergångsstället som lyssnar på musik i sin Iphone, så tittar killen upp eftersom han undrar varför hon hade så bråttom och då märker han en stor lastbil som är på väg mot honom så han springer fort över vägen och in i en gammal kvinna med rullator.
Kvinnan svär och slår killen med sin handväska. Då börjar det regna och den gamla damen skyndar sig in på Ica för att köpa ett paraply. När hon hittar ett fint rosa paraply så öppnar hon det, men hon märker inte den mörkhyade mannen med snickarbyxor som går förbi henne och när hon fäller upp paraplyet så får han en av pinnarna i ögat.
Damen ber så hemskt mycket om ursäkt och snickaren godtar ursäkten. Han går till sin vita stora snickarbil på parkeringen och gnuggar sig i ögat. När han kör ut på vägen så känner han hur det sticker i ögat och han kollar sig i backspegeln för att se om ögat är okej, då märker han inte den blonda tjejen som går över vägen och PANG!

”Det är idag det gäller, idag ska jag fråga henne! Jag vet att det kommer gå bra, vi är det bästa paret i världen och vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar, precis som i dem där sagorna där jag är prinsen som kommer på min ädle springare och Tiuni är prinsessan med långt blont hår och tindrande blå ögon.” Liam tittar på sig själv i spegeln samtidigt som han knyter sin blåa fluga, som matchar till den svarta kavajen med den blå rosen i bröstfickan. Han drar lite gelé genom sitt mörkt bruna hår och nynnar på sin favoritsång Wonderwall av Oasis.
Det är den 22 september vilket betyder att det är Liams flickväns födelsedag. Liam har planerat detta ögonblicket jätte länge, han vill att det ska vara perfekt. För en stund sen ringde han Tiuni och sa till henne att ta på den finaste klänning hon har och gå till Neonparken i stadens centrum. Det är där Liam ska göra det. Det är där han ska fråga henne om hon vill vara med honom i tid och evighet, i nöd och lust. Liam håller fram en ring som han plockat fram ur bröstfickan, den är gjord i äkta silver och på den är en diamant i alla olika sorters blåa färger, för blå är Tiunis favoritfärg. Han vet vad alla kommer säga, att de är för unga, men de är 18 år, de är myndiga och egentligen spelar det ingen roll hur gammal man är, det som spelar roll är att man älskar varandra och det gör Liam och Tiuni.

fortsättning följer....

Hoppas ni gillade den och kommentera om ni vill ha mera Detta var föresten inte riktigt hela kapitel 1, men eftersom det var soppas långt så delade jag upp dem i 2 Så nästa del får ni om ni kommenterar!

Ska läsa strax :3 Men vad är det för bok... Du härmar karaktärerna...?

*bevakar* med ett STOOOOORT B!

hehe kul att du ger det en chans nej men asså det är ingen bok... det är en sorts novell-berättelse-grej... alltihop har jag hittat på själv ♥

*bevakar* ^^

Jippi!

Kapitel 2 - PANG! del 2

Liam går tyst ner till undervåningen och tar försiktigt på sig skorna, men Liams försök att inte väcka sin farfar när han tog sin eftermiddagslur var förgäves eftersom farfar stod och kollade på Liam ifrån köksöppningen.
”Ska du någonstans?” frågar farfar med sitt vanliga, busiga leende på läpparna och den där glimten i ögat. Liam tittar snabbt upp och ler när han ser sin farfar. David Poker, Liams farfar och enda familj, Liam har bott hos honom sen han var 6 år då hans mamma inte längre fick behålla honom på grund av hennes alkoholproblem. Liam älskar sin farfar, han är en skojare och världens bästa lyssnare, han finns alltid där för Liam och han vet allt om vad kvinnor vill ha.
”Det går visst aldrig att göra något utan att du märker det..” säger Liam och går mot dörren i hopp om att komma undan från sin farfar.
”Som att försöka gömma den där ringen som du har i fickan” säger farfar och går fram till Liam och snattar åt sig ringen ur Liams byxficka. ”En väldigt vacker ring till antagligen en väldigt vacker flicka”
Liam ler och ger sin farfar en kram, sen ger farfar tillbaka ringen och önskar Liam all lycka i världen med vad han nu ska göra. Liam går ut och sätter sig på sin röda moped, vilket ska föreställa hans ädla springare. Liam bor på andra sidan om stan från Neonparken så han måste köra genom hela Orgastad. Det är fint väder den dagen, inga moln så långt ögat når, bara en blå himmel och de sista varma solstrålarna innan höstens kalla vindar tar över. Men när Liam passerar kyrkan som står i närheten av parken så öppnar sig himlen och regnet öser ner. Liam suckar och går mot parken, han tänker inte låta något väder få förstöra det här ögonblicket, Liam ska fria till Tiuni och hon kommer säga ja.

Lite längre bort står en massa bilar samlade runt en bilolycka, en ambulans och två poliser står där också. Poliserna ställer frågor till snickaren som körde bilen och två män lastar in en bår med en flicka i ambulansen. Flickan har långt blont hår och hon bär en vacker blå klänning, men allt det vackra var nu täckt av blod och smuts.

Liam sitter på en parkbänk i Neonparken och tittar ner i marken. Han har väntat på Tiuni i över en halvtimme, han är dyngsur och det droppar ifrån hans hår, i sin hand håller han en ring. Han hör plötsligt ett skrapande ljud lite längre bort och tittar snabbt upp. Under ett stort träd står en gammal man med vitt skägg och vitt hår, han bär en beige liten hatt och en overall i samma färg, på overallens baksida står det vaktmästare med stora bokstäver. Vaktmästaren krattar de få löven som fallit ner från den gamla eken, plötsligt vänder han sig om och ger Liam ett stort brett leende, Liam tittar ner i marken, besviken, kall och ledsen. Tillslut reser han på sig och går mot sin moped, han startar den och kör uppför backen förbi kyrkan. Han slänger ett öga mot kyrkogården och känner en stark känsla av obehag, han har aldrig gillat Kyrkogården, det är för mycket saknad och död.
När Liam kommer till mitten av staden så passerar han Ica och då ser han att något har hänt. En massa bilar har stannat mitt i vägen och där står poliser och en ambulans lämnar precis platsen. Liam undrar vad som hänt och kör närmre, han går fram till en man som står och betraktar scenen.
”Vad har hänt här?” frågar Liam och tittar på den vita stora bilen med orden SNICKARE AB.
”En tös blev påkörd här för en stund sen” svarar mannen med skånks dialekt.
”Hur såg tjejen ut?” frågar Liam och betraktar nu mannen som bär ett par stora svarta solglasögon.
”Hon hade långt blont hår, och en väldigt vacker klänning, det må jag säga, den var blå som himlen och havet! Synd att något så vackert skulle gå till spillo.”
Liams reaktion går inte att beskriva, han såg ambulansens blåljus försvinna bakom de stora höghusen och hela hans hjärta gick i kras där på vägen, alla omkring honom och allt ljud försvann, det enda han kunde tänka på var att det värsta som kunde hända, precis hade hänt.

fortsättning följer....

Gilla, kommentera och bevaka! ♥

I LOVE YOU

OMG! AWESOME!! Riktigt bra alltså! Snälla fortsätt

Åh vad roligt att du gilla den! ♥

Alldeles nyss så skrev jag faktiskt klart hela denna lilla berättelsen och det är ungefär 5 kapitel till eller något så här kommer kapitel 3

Kapitel 3 - Nu eller aldrig

1 månad senare
”Vi kunde inte vara mer lyckliga, vår lilla flicka betyder allt för oss! Hade vi förlorat henne så hade jag inte velat leva mer, utan henne....” Liam stängde av teven, på nyheterna hade de intervjuat en blond kraftig kvinna vars dotter varit i en nära döden upplevelse men hon hade klarat sig. Hon hade överlevt. Liam tittade ut genom fönstret och kom på vad det var för dag idag, han reste sig snabbt, tog sin mopedhjälm och satte fart mot stadens centrum.

”Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små, fast tiden har jagat oss in i en vrå, så är himlen så oskyldigt blå” Körsången från kyrkan kunde höras över hela Orgastad men ingen var där ute för att höra det, alla var inne i kyrkan, på begravningen för en ung flicka som bara blev 18 år. En kille stod utanför kyrkan, han hade svart hår och hans vanliga leende hade försvunnit, det hade dött med flickan som hade betytt allt för honom. Regnet öste ner och blandades med tårar på Liams kinder.
”Lite fel låt att sjunga idag kanske” sa Liam tillslut och tittade upp mot den grå himlen, han blundade och lät regnet smeka hans ansikte.
”Det vet jag inte om jag vill hålla med om” sa en röst till höger om Liam som han hoppade till av förvåning när han såg att det var en gammal man med vitt skägg, en svart liten hatt på huvudet, en svart överål och ett stort leende.
”Vem är du?” frågar Liam surt.
”Jag är kyrkovaktmästaren” svarade gubben och började kratta de blöta, bruna löven som låg på grusgången.
När Liam inspekterade mannen så kände han igen honom. Då kom han på att han såg ju precis ut som den där vaktmästaren han hade sätt i parken den dagen han skulle fria till Tiuni.
”Hey, jag vet vem du är! Du är den där vaktmästaren från parken!” ropade Liam efter gubben samtidigt som han började springa ikapp honom.
”Du vet, om du kollar riktigt noga, så är himlen faktiskt blå” sa Kyrkovaktmästaren och pekade upp mot himlen.
Liam tittade upp och samtidigt som han gjorde det så försvann regnet som precis hade öst ner och istället för en grå och dyster himmel var där en blå vacker himmel och inga moln syntes så långt ögat kan nå. Liam blev väldigt förvånad och förstod inte vad det var som hände.
”Vad var....” sa han samtidigt som han tittade ner på mannen men mannen var inte där. Han var borta, som om han hade försvunnit poffs väck.

”Bsss, bsss” Liam kände sin mobil vibrera i sin svarta skinjacka och han tog upp den. ”Bsss, bsss” På displayen stod det farfar och en bild på en äldre kopia av Liam, farfars leende log mot Liam och han kände hur hans hjärta krossades igen och igen, han visste vad han tänkte göra och han visste att det var nu han tänkte göra det. Det som han planerat i över en vecka nu och det var nu eller aldrig.
Liam slängde sin Iphone i backen, den gick i tusen bitar och Liam sprang därifrån så fort han kunde. Han lämnade sin moped vid grinden till kyrkogården och fortsatte springa, bort från kyrkan, bort från Orgastad, bort från sitt liv.
Vid en av de stora ekarna vid grinden stod den gamle mannen med sitt vita skägg. Han tittade efter Liam när han sprang, han kollade med luriga ögon och en sammanbiten min. Sedan gick han bakom trädet och försvann.

fortsättning följer.....

*svimmar* Drömmer om en gubbe med vitt skägg, vad är det med honom? Är han magisk? Lägg upp så snart du kan