The Dark Angel Lord. [SV]

Detta är mitt personliga FF. Jag har skrivit varje bit av texten.


Titel: The Dark Angel Lord.
Författare: ChannWolfz
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nix!
Antal kapitel: 4.
Åldersgräns: Kommer att förekomma en hel del otäcka scener.
Beror nog på vad man klarar av.
Pg 13 kanske. Men som sagt, det är ju individuellt och jag varnar alltid om det förekommer erotik/skräck i kapitlen
Handling:
Shine har varit inlåst på Hogwarts i 15 år. Hon ärvde platsen av sin mor som Voldemorts skyddsängel. För varje ängel som föds hålls inne någonstans där ingen märker de mörka änglarna, men Shine är annorlunda än sin mor som har varit Voldemorts skyddängel i 13 år. Shine vill vara befriad, befriad från mörkret. Shine är inlåst i en kall rum där ingen känner till inte ens Dumbledore, hon sitter på en liten stege och är fast bunden med kedjor runt händerna, fötterna och halsen. Shines vingar är inte svarta de är annorlunda, de är vita och på några ställen är de svarta. Shine har en skönhet, en skönhet där ingen annan har, hennes ljus blå ögon hennes svarta långa hårt. Det går inte att beskriva hur vacker hon är.
4 månader innan hon fyller 16 år upptäcker någon henne vart hon är gömmen, en pojke som är blond med iskalla vackra grå ögon. Pojken tror inte på änglar tills Shine berättar sin historia om hennes eget liv. Shine blir befriad när Voldemort får tillbaks sin kraft och när hon blir 16 är hon myndig för att kunna bli hans skyddsängel.
Men kan någon annan befria henne innan Voldemort får sin makt åter?
Vem kan pojken vara Draco eller Lucius Malfoy?

Tycker ni den är bra? I så fall lägger jag upp första kapitlet snart.

Låter bra! ^^ *bevakar*

Låter jättebra bevakar deeen jätte mycket

Kapitel 1.
Beskrivning om mitt liv.
(Beskrivning om hur Shine föddes och hur hon fick ovanliga vingar.)


Jag visste aldrig vem min pappa var, jag fick aldrig träffa honom, aldrig se hans ansikte eller träffa honom för en ändå minut. Jag önskade bara att jag kunde säga pappa till honom, bara en ända gång, men mamma fick jag alltid se, jag fick alltid säga mamma till henne se henne varje minut av mitt liv. När jag var yngre, men nu kan jag inte eftersom jag är inlåst här. Jag är inlåst här i detta lilla rum på en skola där ingen känner till, där ingen känner till mig eller detta rum. Jag kollade på månsken som trängde sig in i det lilla hålet där några skorsten hade lossnat och hamnat på golvet, lukten av rummet var inte så god, utan det luktade gammalt och äckligt. Jag vände blicken mot spindelnäten som var överallt i rummet, dammet låg överallt i rummet, det var mörk och kallt. Det ända jag hade på mig var en svart kort klänning, mina fötter frös eftersom de var barfota. Jag kollade ner på mina smutsiga lårben, min hud var is blek, men nu såg den helt ljusgrå eftersom de var täckta av smuts. Jag lyfte blicken mot månsken igen och då fick jag tanken om mamma som berättade om hur jag föddes och hur hon träffade pappa.
Jo det var så här de var unga och kära, han var en god ängel och hon var en mörk ängel. De träffades i smyg eftersom i lagen står det att inga goda och mörka änglar får synas tillsammans eftersom det kunde hända saker och ting, farliga saker. Mamma berättade inte vad som kunde hända för hon tyckte jag var för ugn för att veta varför. Men iallafall, sedan sa hon något om att pappa och hon hade någon hemligställe där de träffades varje full måne, hon berättade att deras ställe var vid en fin sjö lika blå som mina ögon, där fanns ett litet träd som var lika vit som snön, gräset var mörk grönt och högt, det fanns rosbuskar överallt rosorna var lika röda som blod, sade mamma en gång till mig. Vinden susade varje gång det var full måne, mamma sa att de brukade sitta på det trädet och prata i flera timmar.
En dag stod de på det höga mörk gröna gräset och månsken lyste på din, mamma sa att en måne visade sin spegel bild på gräset den dagen då mamma och pappa kysstes för första gången. Hon berättade hur romantiskt det var i en liten stund innan mamma fick tanken om att hon hade tappat sin första kyss, hon visste att det skulle hända, hon bara visste att det skulle hända det var då hon började gråta och sedan flög hon iväg från pappa, han försökte hindra henne från att flyga iväg men det var då mörkrets herre stoppade honom, mörkrets herre mammas pappa som är min morfar, stoppade pappa från att hindra mamma från att flyga iväg från den romantiska stunden. Mamma berättade att pappa satt inlåst i 2 år i morfars slott.
Hon berättade också att jag föddes andra natten efter att mamma tappade sin första kyss .
Jag skapades av månsken vilket är ovanligt för en ängel som mig, en vanlig ängel föds på månen sedan skickas den ner till jorden, för ängel som tappar sin första kyss föds en god eller en mörk ängel.
Jag kunde inte sluta tänka på vad mamma sa, att jag var skapad av månsken, hon sade att det var ovanligt eftersom månsken visade sin spegelbild den dagen hon och pappa tappade sin första kyss, hon berättade även historian bakom min skönhet, hon sade att jag fick mitt svarta långa hårt av henne, jag fick min bleka hud av träden pappa och mamma brukade sitta på, jag fick mina färg läppar av de rödbloda rosorna som mamma tyckte om. Jag fick min ögon färg av sjön som var ljusblå, jag fick en del av pappas vingar och en del av mammas vingar, jag hade både en god och mörk ängel inom mig.

Jag skakade på huvudet för att sluta tänka på mamma och pappa, men jag kunde inte. Mina ögon blev nu tårögda och två tårar rann ner från min ena smutsiga kind, jag försökte torka bort tårarna men det inte, jag var fast bunden med kedjor runt mina händer, mina tårar började rinna ner ännu snabbare och det blev fler för varje tanke som jag tänkte på, "varför kan jag inte vara en normal ängel som är befriad? Varför måste jag vara din skyddsängel?" jag skrek till, jag ryste till efteråt. Jag kunde inte göra mycket just nu men jag hade en känsla inom mig som sa att någon där ute skulle finna mig snart. Jag hoppades på det varje gång jag fick känslan, det gjorde mig lycklig. Jag kunde sluta tänka på att jag skulle snart bli skyddsängel för trollkarlarnas och häxornas mörka herre.
Min uppgift var att jag skulle skydda honom med kraften som jag fick när jag föddes, jag fick kraften emot att stå emot Avra Kedavra förtrollningen utan att dö, jag kunde läsa andras tankar och jag kunde sprida ut skydd utan att vara i närheten och utan att någon skadades. Min mor brukade säga till mig att jag fick tre krafter och det var ovanligt för att alla precis alla änglar fick bara en ända kraft men det trodde jag inte på, jag visste att det fanns någon där ute som hade fler än en kraft.
Jag skakade på huvudet igen, jag ville bara sluta tänka på det, men jag kunde inte så jag försökte ignorera det istället.
Jag fladdrade lite med mina vingar och stängde dom igen, sedan tog jag fram dom och försökte värma mig själv för att kunna sova lite.
Efter en stund var jag äntligen trött, jag viskade till mig själv god natt och slöt sedan på ögonen.

Superbra! ^^

Awesome.

Älskar den redan aka bevaka det med mitt liv. Jag har en idé du vet när Shine eller vad hon heter blir befriad av den killen kan hon inte bliiiii hans skyddaängel??????

Åhh vad bra ide, men jag vet inte kanske det för att jag tänkte när Shine föddes så var hon nämd för att bli Voldemorts skydds ängel.

Kul att du bevakar, är verkligen tacksam.

Åh tack.



Tack ska du ha! ♥

Jaha.. Channwolfz

Kapitel 2.
Skönheten bakom dörren.

"She was held captive, she was in pain, not knowing what would happen.
She would be relieved of any but it was too late her master had gotten back his power over the dark side. No one could now hurt him, she had become his guardian angel. Nobody could do anything else, she was too strong. Her master had destroyed the lives of others, killing all who didn't do as he said and all who fought against him."


Jag stängde igen boken med en rejäl smäll, vad skulle det där betyda? Varför lär vi oss detta?
"Detta är bara skit" jag mumlade för mig själv, men jag försökte mumla det tyst. Men professor Snape hade hört mig, han kollade ilsket på mig. Snape kom fram till mig gav mig några ilskna blickar, han öppnade munnen i en stund men inget kom ut. "Mrs. Malfoy, tror du detta är skit? Lär jag dig detta med flit?" sade Snape och kollade ännu en gång ilsket på mig, jag höjde ögonbrynen, jag var osäker på vad jag skulle svara. "J-j-j" jag hade tappat rösten av alla som stirrade på mig, jag kollade sedan mot Harry som satt och flinade. "Mitt kontor, kl. 4, mrs Malfoy." Sade han och vände sig om till Harry och Ron som satt och flinade. Han gick med långsamma steg mot dem, jag log elakt mot dom när deras leende försvann. "20 poäng från Gryffindor" sade han och stod bakom dem han tog tag i deras huvud och försökte trycka ner dom mot boken vi läste i. "Ett enda ljud till, Mrs. Potter så kommer jag dra 50 poäng från Gryffindor. Läs." sade han och vände blicken mot mig. Jag slutade att le och öppnade boken igen och fortsatte att läsa.
Finns det verkligen skyddsänglar? Nej det är bara skit, änglar finns ju inte. jag skakade på huvudet och kollade ner i boken igen. Men jag frågade mig själv, skulle detta betyda något? Skulle det jag läst betyda något?
Jag fortsätta att läsa och ignorerade mina tankar över det jag läste innan, men min blick fastnade på "ängeln är vackraste än du tänker dig." Jag läste den om och om igen, tills professor Snape avbröt mig och sade att lektionen var slut.
Jag skakade på huvudet och reste på mig själv, jag märkte att alla hade gått ut från klassrummet, jag kollade runt i om mig en sista gång och sedan försvann jag ut från professor Snapes klassrum.
När jag stängde dörren till klassrummet och vände blicken framåt då såg jag att Potter och Weasley stod utanför och väntade på nån. Jag gick mot dom och stannade några meter ifrån dom. "Jag tror inte att smutsskallarna som hänger runt med dig blir särskilt glada över att ni förlorar poäng hela tiden." sade jag och gav ett elak leende, "Försvinn Malfoy." skrek Ron han kollade ilsket med sina ljusblå ögon. Jag flinade och sen gick min väg. Jag kände hur de följde mig med deras blickar tills jag försvann mot vänstra sidan.

Jag satte mig ner på min säng, efter åt kollade jag mot min svartbruna uggla som stirrade på mig med sina stora gula ögon, "vad vill du smutskalle" mumlade jag och kollade den rakt in i ögonen. Jag kollade ilsket och sedan vände jag blicken mot Crabbes tomma säng. Jag kollade på min uggla igen, den flög mot min säng och satte sig på den. Den hade ett brev på ena foten som någon hade bundit fast, jag tog tag i brevet och kollade vem den var i från.

"Till Draco Malfoy från Lucius Malfoy.

HEMLIGHETSSTÄMPLAT!

Käre Draco!

Jag är stolt över att meddela dig att mörkrets herre är hittills stolt med vad du gör. Men du måste göra det han gav dig som uppgift snart, fortsätt med halsbandet som din mor gav dig nu när du sett brevet.

Kram:

Lucius."

Jag rev pappret i hundratals bitar, ilskan brändes inom mig, jag sparkade till min väska så alla böcker tillade ur väskan och hamnade på den gröna mattan som låg få meter från min säng. Jag började vandra ivrigt fram och tillbaks i rummet, jag svettades kunde inte andas vanligt, utan jag andades jätte snabbt, mitt hjärta dunkade ännu snabbare.
Efter ett tag, började jag sluta vandra i rummet. Jag tänkte efter vad mörkrets herre sa till mig om jag inte gör som han säger kommer jag och min familj dö. Jag gick ivrigt fram till min säng och sedan böjde jag mig ner och kollade under sängen. Där låg den i en glas ask, där var den säker. Jag tog den och reste mig upp, jag gick ut från rummet och ner till sällskapsrummet. Sedan gick jag ut från sällskapsrummet och vidare till den förbjudna slottet. Den låg högst uppe i Hogwarts, ingen har varit där i hundratals år, hade professor Snape sagt en gång under en trolldrycks lektion. Ingen vet vad det finns där uppe. Precis ingen. Till och med huvudlösa Nick vågade inte vara där uppe och han är till och med ett spöke.

Jag var äntligen där uppe på det förbjudna slottet, jag gick runt och kollade, men allt var täckt av spindelnät och damm, det var jätte mörkt man kunde inte se något, jag tog fram mitt trollspö och viskade "lumos maxima", från mitt svarta trollspö lyste det blått och vitt ljus fylldes i hela hallen där jag stod. Jag såg mig om, det var bara damm och spindelnät, jag gick framåt för att hitta ett rum där jag kunde fortsätta med att förtrolla halsbandet, jag gick och gick till slut hittade jag bara en dörr, en liten grå dörr som var låst med kedjor, jag sträckte fram min trollspö och skrek bombarda, dörren spräcktes jag gick sakta och och där satt någon.

Shine

Jag såg mot dörren som spräcktes, jag blev liv rädd jag flaxade med vingarna och jag var uppe i luften, jag hade äntligen kunnat vara i luften på åratal, men kedjorna hindrade mig jag trillade sedan på den kalla golvet. Kedjan runt min hals hade rullats runt mig så jag fastnade hårt i kedjorna och mitt hår hade kommit över mitt ansikte. "Gör mig inte illa, jag gör som du vill." Skrek jag till och jag kände hur tårarna började rinna ner från mina ögon, "jag ger dig vad som helst, bara gör mig inte illa" viskade jag och började gråta ännu mer, jag kände hur stegen hade vält om kull och hamnade på mitt ben. Jag hörde hur stegen kom närmre jag kände hur personen andades, personen la handen på min axel, "snälla gör mig inte illa." sade jag och försökte rulla ifrån personen. "Jag ska inte göra illa dig" en kall man röst hade svarat. Han rörde vid mitt hårt och tog sakta back den från mina ögon, jag kunde se igen. jag vände mig om och såg en kille med blont hår, kalla grå ögon och is blek hud. Han kollade överraskad på kedjorna som låg runt mig. "Kan du hjälpa mig att gå loss från kedjorna?" jag stirrade in honom i ögonen jag tvingade honom att kolla på mig. Så att jag kunde känna vad han kände och vad han tänkte på. Men han kollade bort och började hjälpa mig.
Sakta rullade han ut mig från kedjorna och hjälpte mig upp på mina fötter.
Jag slog ut mina vit svarta vingar, jag dammade bort damm som var på min klänning, jag skakade på huvudet så håret hamnade back. Killen stirrade på mina vingar och sedan på kedjorna som jag hade runt händerna, fötterna och halsen. Jag kollade ner på mina fötter och sedan vände jag blicken mot stegen som hade vält omkull när jag trillade nere från den, "kan du, hjälpa mig med att lyfta upp stegen?" Frågade jag och vände genast blicken mot honom, han nickade och sedan blundade på sina ögon ett par gånger och gick fram till den lilla svarta stegen, snabbt tog han tag i stegen lyfte den och la den några få meter från mig. "Tack ska du ha", sade jag och kollade på honom när han var klar med att rätta till stegen. Försiktigt flaxade jag på vingarna och flög mot stegen, jag satte mig sedan på den. Jag stängde igen vingarna och tog sakta ner dom så de pekade ner mot golvet, killen fortsätta att stirra utan att blunda. "Jag är Shine." jag log mot honom, sedan log han tillbaks och presenterade sig själv, "Jag är Draco Malfoy." sade han och försökte komma närmare, Draco kollade på kedjorna igen som var runt mig, "jag vet vad du vill fråga" sade jag och kollade överraskad på honom. Han kollade genast upp och stirrade in mig i ögonen, han öppnade munnen fast jag avbröt honom "jag är Voldemorts skyddsängel, jag har varit inspärrad i denna skola sedan jag var 8 år gammal." jag kollade sorgesamt på Draco som kom närmre. "Hur hittade mig egentligen, ingen känner till detta rum?" han stannade och kollade ilsket på mig, "jag kan inte säga" svarade han kort och vände ryggen mot mig. "Vänd inte din rygg åt mig." mumlade jag och kollade ner i mina händer. Han vände sig om igen och kom närmre. "Jag tror inte på...." svarade han innan han han avbryta hans mening genom att lägga min hand på Dracos mun. "Säg inte ordet, annars hittar dom mig." Sade jag och kollade in honom i ögonen, jag tog bort min hand genast ifrån hans mun. "Hur gammal är du egentligen?" frågade han så fort jag tog bort handen, "jag är 15 år, när jag blir 16 år befrias jag och då är jag myndig för att bli skyddsängel och beskydda Voldemort" sade jag och kollade på honom sorgesamt. "Finns det inget annat sätt att befria dig ifrån detta?" frågade han. "Jo det finns ett sätt, jag måste hitta kärlek innan jag fyller 16 år och det är inom 4 månader tid. Jag måste tappa min första kyss." sade jag kort, jag kollade sedan upp på Draco och stirrade in honom i ögonen, "det är ända sättet." svarade jag kort efteråt. Han svarade inte utan kollade bara frågande på mig, "hur gör du det?" frågade han efteråt. "Jag vet inte" svarade jag kort, jag tog en kort paus och tänkte på att visa mina vingar för honom och berätta om mig själv. "Vill du se mina vingar?" frågade jag och log mot honom, "gärna." Sade han och kilade sin arm. Jag öppnade mina vit svarta vingar och fladdrade lite med dom. "Vackra vingar du har," sade han och log mot mig. "Detta är ovanliga vingar jag har, jag har vingar från mörka änglar och goda änglar." sade jag och slutade att le. "vad menar du?" han kollade på mig frågande.
"Jo, det är så här att det finns både onda och goda änglar min mamma är ond och min pappa är god. I lagen får inte goda och ond änglar träffas men mamma och pappa gjorde det i smyg, sedan födes jag ovanligt, jag födes av månsken istället för att födas på månen som en vanlig ängel," jag tog en kort paus och andades lite "änglar föds när en ängel tappar sin kyss, de föds på månen får en kraft och skickas ner hit till jorden, men den dagen jag födes så visade månen sin spegel bild det var då mamma och pappa tappade sina första kyssar och då föddes jag, jag fick 3 krafter, plus så har jag en historia bakom min skönhet. Fast den vill du inte höra." jag avslutade meningen och kollade på Draco som stod framför mig och såg helt överraskad ut. "Men hur blev du Voldemorts..." sade han och kollade på mig. "Jag ärvde platsen av min mor, hon har varit Voldemorts syddängel i snart 13 år." Sade jag och kollade på honom, han log snabbt och slutade att le efter ett par sekunder. "Jag har både en god och en ond ängel i mig." Svarade jag snabbt efteråt. Han kollade på mig och sedan vände blicken mot månsken som trängde sig fram mellan hållen i väggen. "Så om jag har fattat rätt så är du rätt ovanlig?" frågade han och höjde ögonbrynen. Jag svarade inte utan nickade bara. Han nickade tillbaks och kollade på någon klocka som hand hade runt sin bleka arm. "Klockan är mycket va?" frågade jag och höjde mina ögonbryn. Draco nickade och kom sakta fram mot mig. "Jag måste gå." Sade han kort och tvingade mina ögon in i hans ögon. "Okej." mumlade jag och slutade kolla in i hans ögon. Han vände ryggen mot mig och gick mot dörren han tog i sönder, "Draco vänta," sade jag och stirrade på hans rygg, han vände sig om och kollade på mig "ingen får veta att jag finns här annars dödar de mig" mumlade jag tyst. "Jag lovar att inte berätta," svarade han kort och försvann ut från den trasiga dörren.