Drassica.

Detta är min och harryxxpotter FF. Det kan finnas stav fel i texten och den är inte väl skriven alltid.

Titel: Drassica.
Språk: Svenska.
Antal Kapitel: -.
Åldersgräns: Spelar ingen roll, men det kommer komma kyss scener......
Taggar: Kärlek, vänskap och hat.
Handling:
Jessica ska börja sitt första år på Hogwarts, men hon är femteårselev. Hon hamnar i Slytherin, fast hon blir mobbad för hennes blod. Jessica är halvblods häxa och det är därför hon blir mobbad. Men då träffar hon Hermione, Harry och Ron som berättar allt om skolan och att inte ta åt sig vad andra säger om Jessicas blod. Jessica mår bättre när hon är med Hermione och hennes gäng, de gör så hon ler. Men när hon för första gången ser Draco så sprids kärlek inom henne, de lär känna varandra i smyg. I några veckor så är de bästa vänner men när det utvecklas och blir kärlek händer saker och ting.
Vad händer när Pansy ser Dracoo kyssa Jessica? Vad händer när Harry kysser Jessica och Draco ser dom?



Ska vi fortsätta att skriva?

Detta handlar Elzyii och Draco. Jessica är Elzyii.♥

Jag ska absolut läsa & bevaka denna steeeeeeeeeenhårt
din underbara fina sak!!! :'D

SÅ SÄTT IGÅNG OCH SKRIV NU DÅ!!!

Kapitel 1.
Värsta dagen i mitt liv.

Jag öppnade dörren till en av de tomma tågkupén, jag suckade tungt och stängde dörren med en rejäl smäll.
Jag satte mig längst in vid fönstret. Lutade mig tungt mot den kalla fönstret och ännu en gång suckade tungt. Tankar flög i huvud och då kom en av de värsta tankarna
att överge min favorit skola Mogwarts och mina allra bästa vänner, varför måste jag just jag byta skola?
Jag ville inte ha nya vänner, jag ville inte byta skola.
Men tack vara den där Dumbledore som sa att jag var för mäktig så måste jag byta skola.
Alla mäktiga elever kan ju gå i vilken skola som helst. Ilska och hat visade sig i ansiktet på mig, hur ska jag kunna klara mig själv?
Jag är ju den blygaste personen som finns.
Mina ögon blev kål svarta av ilska, jag kan inte beskriva hur mycket ilska jag hade inom mig just nu.
En av mina tårar kom fram. Jag torkade genast bort den och lutade mig till fönstret igen.
"Är hon vaken?", mina sorgsna tankar avbröts och jag kollade genast bort mot kupé dörren, två killar och en tjej stod och glodde på mig. "Får vi sitta här? Det är fullt över allt," sade en av killarna som hade gröna ögon som lyste bakom de stora runda glasögonen.
Jag reste på mig hastigt, "varsågod, bara kom in." Jag log mot alla tre som gick in och sjönk ner på lediga platserna framför mig. Jag satte mig igen och log ännu en gång mot dem, de kollade konstigt mot mig så jag slutade att le och slängde ett par blickar ut från fönstret.
Jag märke inte att flera tårar rann ner från mina tårögda ögon. "Gråter du?" Frågade tjejen med det korta bruna håret, hon slängde en nyfiken blick på mig. "Öhh..." alla kollade frågande på mig, jag kunde inte hantera deras blickar men jag måste ändå komma på något att säga. "Öhh..?" Den rödhåriga kille kollade frågande på mig igen. "Jag" jag tog en kort paus för att fortsätta "jag gråter inte, utan det är bara tårar jag får när jag är trött." Kunde jag inte komma på nåt annat att säga?
Jag är ganska dålig på att ljuga, eftersom jag alltid talar sanning. Jag skakade på huvudet och log mot den rödhåriga killen. Han gav ett stelt leende och drog sin hand igenom det röda håret. "Så du måste vara ny här?"
Sa flickan och log mot mig, jag skakade på håret "Jag är Jessica Olson, och ni måste vara?" Jag höjde på ögonbrynen, "Jag är Hermione Granger, detta är Harry Potter och Ron Weasley." Hon peckade på båda killarna som satt och gav mig flörtande blickar.
"Trevligt att träffas, är Ho....warts bra?" frågade jag plötsligt, jag insåg att jag inte kunde uttala namnet bra men det var ganska lik Mogwarts förutom M:et från början av namnet.
"Menar du Hogwarts? Den är jätte bra särskilt lektionerna. Du kommer lära dig mycket." Sade Harry och log mot mig, han tog några korta pauser och började le varje 2 minuter. "Plus så är Albus Dumbledore rektor på Hogwarts." Sade Ron ett par minuter efter Harry avslutade sin mening.
Dumbledore, det var han som fick mig att börja den här idiotiska (Förlåt för språket!) skolan. Han fick mig att sluta min favorit skola och börja i en förbaskad dum skola. Tankarna flög om min gamla skola igen och jag kunde inte sluta tänka om Mogwarts.
"Varför måste jag byta skola?" Mumlade jag tyst för mig själv.
"Du sa vad?" Hermione kollade nyfiket på mig, "inget" jag avslutade tankarna om Mogwarts. Jag skakade lätt på mitt huvud och log sedan mot Harry som satt och glodde på mig som om han aldrig sett en tjej förut. Men han hade ju Hermione.
Jag kollade på Ron som satt och åt choklad grodor och pratade med Hermione som såg äcklad ut eftersom han pratade med mat i munnen.
"Så har du haft en bra sommar?" Frågade Harry och slängde ännu en flört blick på mig.
"Det var ganska bra, och när jag menar var så var det innan min mor sade att jag skulle byta till Hogwarts." Jag kollade på honom och insåg att jag hade gjort bort mig totalt!
"Jaha det var tråkigt att ...." dörren öppnades med en smäll, jag flög mot fönstret som jag var lutad vid.
En blond kille kom in, en ganska lång och väl tränad kille.
Killen kollade på mig och våra blickar möttes, men han vände blicken mot Harry och Hermione efter ett par sekunder.
"Skaffat en ny vän, Potter." Sade han och skrattade till.
"Försvinn Malfoy" ropade Hermione och var bered med trollspön. Hon höll taget om den hårt så hon kunde knäcka den i tusen bitar.
Malfoy kille vände blicken på mig igen "Om jag var du så skulle jag aldrig bli vän med den där snake Potter." Vi möttes med blickarna igen och jag kollade genast bort.
"Låt henne vara, du kanske är fiende med mig men du kan aldrig skada henne" morrade Harry och reste sig genast upp. Nu stod Hermione och Harry beredda med trollstavarna riktade på Malfoy killens bröst. "Försvinn eller dö Malfoy" sade Harry, han spände på sina läppar och man såg hur ilsken han var.
Snabbt så gick Malfoy ut med hans tjej kompis som stod bakom honom. Harry och Hermione satte sig ner på sina platser igen "du ska aldrig lita på den där killen, som heter Draco Malfoy." sa Hermione och kollade ilsket på mig.
Jag svarade inte utan kollade bara på tiden, "oj vi går av om några minuter ska vi inte bytta om?" sa jag och kollade frågande på Harry.
Vi reste oss alla upp och bytte om till våra kappor, vi stod nu vid kupé dörren och väntade tills alla gick av så vi kunde gå efter.


xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

När vi kom ut från Hogwarts Expressen så var det en stor folk massa, åt höger sida stod en halv jätte som hade hår över hela huvudet och ansiktet. "FÖRSTAÅRSELEVER HITÅT FÖRSTAÅRSELEVER HITÅT." Ropade han och pekade på vart de skulle vänta. "Det där är Hagrid vår vän." Sa Harry och vinkade mot honom. "Ska vi dit och hälsa på honom?"
"Nej" Hermione tog en kort paus. "Han ser stressad ut vi får göra det sen." Sa hon och tog tag i Harrys arm och drog den mot två stora träd.
"Vi ska hitåt." Sa hon och log mot mig.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Vi gick in i en stor sal och där satte sig alla vid fyra olika bord. De var långa och längst framme så var det lärarnas bord.
"Du ska vara framme Jess." Viskade Harry och pekade på vart jag skulle gå.
Hela salen var helt tyst man kunde höra när en nål trillade på golvet, alla glodde på mig när jag gick fram och stod vid en av bordens slut. Jag gissad på att Dumbledore var den som satte sig i mitten och hade lång skägg. Så snart så öppnades dörrarna till salen och vände blicken åt en gammal tant som kom in med små elever, jag tror det är förstaårseleverna som Hagrid ropade på vid Hogwarts Expressen. De kom fram och den gamla tanten gick fram till en gammal hatt och en liten stol. "Uppmärksamhet hitåt" hon tog fram ett par glasögon och en gammal lång papper, "när jag ropar upp ert namn så kommer ni fram för att bli sorterade i ett av elevhemmen.
"Iris Hansson" ropade den gamla tanten, en liten flicka gick fram och satte sig på stolen. Tanten la en gammal häxhatt på flickans huvud, hatten börja prata och ropa vilket elevhem hon skulle vara i, flickan sprang till Hufflepuffs elevbord, de jublade och klappade.

Alla hade blivit sorterade och bara jag stod framme vilket gjorde det pinsamt. Dumbledore log mot mig, jag vände mig om för att kolla vad de andra gjorde, men det vara bara blickar som var på mig.
"Jessica Olson?" Ropade tanten och kollade på mig och pekade på stolen. Jag gick fram sakta mot stolen och satte mig på den. Tanten la den gamla hatten på mitt huvud. "Haaa" ropade hatten så fort tanten la den på mitt huvud. "Jag ser mycket talang här, ett klokt huvud och mäktiga krafter. Ingen sortering har varit så här konstig och svår förut, förutom idag. Idag har vi en elev som har krafter som ingen har förutom Ni-vet-vem." hatten tog en kort paus. Alla blickar och förvånade ansikten såg på mig. "Du passar perfekt i Slytherin" skrek hatten efter den långa pausen den tog.
Slytherin var förvånade, mest Draco såg förvånad ut. Våra blickar möttes men jag kollade bort och reste mig upp från stolen, snabbt sprang jag ut från stora salen. Jag hörde Harry som skrek stanna men jag började gråta på väggen ut från stora salen.

YES YES YES YES YES!!!
Har väntat precis hela dagen på det här... Nu så ska vi lääääsa!
Har en vag känsla över att jag kommer att bli smått kär i både Jessica och i Draco....
ÅTERKOMMER!


Så nu har jag läst & du ska få en jobbigt lång kommentar från mig!

*Kär i Mogwarts*
Haha älskar när min lilla plutt kommer in där
i kupen som om han ägde stället!
Sötnosen då ♥

Älskar också sättet du skriver på såklart,
du gör fina beskrivningar och det känns som man själv är med i berättelsen, verkligen bra jobbat!
Vilket land kommer Jessica ifrån?
Gissar att det inte är England eftersom hon hade lite svårt att utala vissa saker men jag kan ju förstås ha fel
Tycker denna story verkar superduperbra och jag kommer toklängta till nästa kapitel, precis som jag
visste att jag skulle göra1 :3

Du skriver minst lika bra som jag och jag kommer
bevaka den här med mitt LIV!
Stackars Jessica... Ville hon inte hamna i Slytherin? ;___;♥

NÄR KOMMER NÄSTA KAPITEL?
P.s...
Du är BÄST! ♥

Ohh, tack din sötaste och underbaraste♥ Kul att du bevakar, Jessica är från Tyskland glömde skriva det. Hon blev ledsen över att den dumma hatten som avslöjade hennes hemlighet och snart får du veta vad hemligheten är♥ Älskar diig♥ Kram♥ Nästa kapitel kommer om ett ögonblick. ♥

Ååå underbart, då har JAG något att se fram emot! ♥
Ahaaa...åå stackars henne ,_,

NEJ NU GJORDE DU MIG MEGA NYFIKEN!

Ska tipsa folk om din fanfiction, jag tycker den är superbra och BÖR läsas!
Folk kommer att älska den!
Jag dig ♥33
Vi måste ses i sommar!

Jag gjorde en liten ändring. Harry kan inte prata med ormar utan det är bara Jessica.


Kapitel 2.
Varför? Del - 2.

Jag vet inte varför tårarna rann ner från mina ögon, var det för att han avslöjade min hemlighet? Hemligheten om mina krafter?
Jag satt i en mörk liten vrå, det var jätte tyst och mörk. Själv visste jag inte vart jag befann mig själv.
Tankar började flyga i mitt huvud igen, varför sa han Voldermorts krafter? Var jag så mäktig? Nej nu är jag bara löjlig. Jag skakade på huvudet, men ännu fler tårar rann ner från ögonen. Jag la huvudet i mina händer och började stor gråta allt kändes som om det var mitt fel varför sa jag till mamma att det är okej att byta skola.
I Mogwarts hade dom inte dumma elevhem alla var vänliga mot varandra och jag var till och med den populäraste.
Men nu kommer hela skolan tro att jag är Voldermorts dotter eller något. Men nej det kan inte vara sant.
Jag skakade på huvudet och slutade tänka på det, jag torkade bort tårarna och reste på mig själv.
Jag kände mig yr och mådde helt illa, allt runt mig snurrade runt och runt. Jag la handen på mitt huvud och en hand på väggen så jag kunde hålla balansen men det kunde jag inte. Jag trillade omkull och där låg jag utan att känna nåt.


Jag vaknade med ett ryck, jag var i ett konstig rum jag inte kände igen. Jag kollade runt och såg mig om för att se var jag befann mig själv.
"Miss Olson, snälla vila lite till, du mådde ganska illa och här är din mat förresten Professor Dumbledore sa att du måste äta nåt och vila." Sa en röst som var alldeles bredvid mig, jag kollade mot högersida och där stod en sjuksköterska som kollade på mig och log.
"Om du behöver nåt säger du bara till" sade hon och försvann sin väg, jag kollade efter henne tills hon hade försvunnit.
Jag la huvudet på den mjuka kudden igen och började tänka i tystnaden om vad som hade hänt. Allt jag minns var att jag var yr och mådde illa men sen mindes jag inget mer. Jag ska kanske fråga Dumblredore om vad som hände. Men nej han kanske inte vet, vem förde mig till detta stället egentligen? Jag hade frågat mig själv för många frågor idag och jag hade inte svar på någon av dom. Jo kanske en hade jag svar på , om varför jag skulle byta skola.
Mina tankar flög i huvudet jätte snabbt så jag mådde illa igen, men jag avbröts med tänkandet av Harry som skrämde livet ur mig. Han stod på vänster sida av sängen jag låg i, jag märkte inte ens att han var där eller hur han hade kommit.
"Du skrämde livet ur mig Harry." Sade jag och la handen på huvudet. Han fnissade och kollade ner på mig "du har varit medvetslös i 3 timmar nu, vad hände när du sprang ut från stor salen?" Han såg nyfiken ut, han tog tag i stolen som var precis vid honom och satte sig på den.
"Jag vet inte..." jag tog en kort paus och kollade på honom "jag blev bara ledsen för ingenting, men sen blev jag yr och mådde helt illa." Jag pausa igen "jag minns inte så mycket, det är faktiskt allt jag minns."
Han kollade på mig och log. "Jag hittade dig när jag skulle egentligen leta efter dig och se om du var okej men du låg bara på golvet, du var helt blek och kall."
Jag kolla på honom och gav honom ett snabbt leende. Jag blev förvånad jag har aldrig svimmat för att jag har mått illa, Hermione och Ron sprang in från dörröppningen och kom springande till mig och Harry.
"Tack och lov att du mår bra" sa Hermione och andades jätte snabbt , "vi var så oroliga" sa hon snabbt efter.
Ron kollade på mig och såg ganska ledsen ut, men han gav mig ett leende för att inte märka nåt, Harry reste sig genast upp och lätt knuffade på Hermiones axel. "Kom nu låt Jess vila, hon är ganska trött." Han avslutade mening och log mot mig, men Hermione såg ganska ledsen ut som Ron och de både gav ett stelt leende. "Vi ses Jess, krya." Sa alla tre samtidigt, men det hördes ganska läskigt och roligt ut. Jag börja flina och vinkade adjö till dom.
När de försvann ut från dörren sträckte jag på mig och vände på mig så jag kunde sova lite.

"Pssst." Jag hörde röster viska till mig, men jag vände mig inte om utan bara låtsades sova för att höra vem det var. "Kom du hon är här." Sa en ny röst som kom inte så långt ifrån. "Ta det lugnt Pansy. Hon kan vara vaken." Sa en ny röst igen, jag hörde steg som kom närmre. En knarkkring hördes inte så långt bort från sängen jag låg i. Jag fortsätta att låtsas sova och stegen kom bara närmre och närmre. Jag blev livrädd, jag ville bara vända mig om och kolla vem det var. Men jag lyssnade inte på mitt hjärta som dunkade och talade om för mig att jag skulle kolla upp det var, utan på min dumma hjärna som sa låtsas sov.
"Pansy gå bort dit och kolla om hon sover" sa en röst jag hörde förut för några minuter sen.
Pansy kom närmre och det var då jag öppnade ögonen, jag reste på mig genast och stod framför henne. Hon backade bakåt så hon tappade glaset med vatten i. "Vad gör ni här, och vad vill ni." Sa jag och kollade ilsket på Pansy och Draco. Pansy var livrädd och backade tills hon var vid Draco, Draco tog fram sin trollstav. "Backa Olson. Du vet inte vem du bråkar med!" Morrade Draco och hotade med trollstaven som var nu riktad mot mina bröst.
"Vad vill du Malfoy?" Jag gick framåt och tvingade mina ögon möta hans is gråa ögon. "Inget bättre för dig att smyga på elever och göra dom illa?" Han fortsatte att kolla in mig i ögonen och darrade i hela kroppen. Han såg livrädd ut, hur kunde han vara rädd från mig. Han såg ut som om han var 2 meter och jag som vara var 1.55 cm. "Rädd, Malfoy? Rädd för att jag ska göra dig illa, men lita på mig jag slösar inte min tid på att bråka med de som inte förtjänar de." Jag vände ryggen mot hon och kollade ilsket på Pansy och gick tillbaks till min säng. "Malfoy försvinn nu och låt mig vara i fred." Sade jag ilsket, mina ljusblå ögon blev kål svarta och brann av ilska. Han gick sakta och drog Pansy med sig, jag följde dom med blicken och sedan kollade jag bort ett par sekunder och Draco hann vifta med trollstaven och säga "serpensortia" en orm från trollstaven kom ut och den började slinga framåt. Pansy fnittrade och Draco började skratta "VARSÅGOD Olson." Ropade han och lämnade sedan sjukan.
Ormen började kolla in i mina ögon så vi fick en lång ögonkontakt. "Jävla Draco, hur ska jag få ut ormen här i från" mumlade jag för mig själv och stod på sängen. "Hejsan Ormen?" sade jag oroligt och ormen stannade och viftade på sitt huvud, " HÖR DU MIG?" frågade jag förvånat, ormen nickade med sitt huvud och jag gick närmre ormen. Sakta gick jag framåt och försökte sträcka handen så jag kunde klappa ormen på huvudet, "Jag ska inte göra dig illa" viskade jag och fick tag på ormen som jag lyfte upp.
Jag smög sakta tillbaks till sängen och satte mig på den, jag la ormen så den kunde värma sig. "Vill du hetta Vendela?" Frågade jag ormen och klappade den. Ormen nickade och kollade mig in i ögonen. "Vill du stanna med mig men lova att inte göra nån illa?" frågad jag genast när ormen nickade klart, ormen nickade igen och jag klappade den.
"Vi ska bli goda vänner, men nu ska du och jag försöka sova lite okej?" Ormen nickade igen mot mig och la huvudet på kudden och jag la mitt huvud vid henne och där somnade vi ihop.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

"Hon har en orm, hon har en ORM." jag vaknade av rösten och Vendela var redan på golvet och slingade sig fram.
Jag kollade upp och såg att Harry, Hermione och Ron som stod på en av sängarna och höll varandra som en grupp som spelade teater.
Jag reste på mig genast och hoppade ur sängen jag låg, "men ta det lugnt, hon gör ingen illa. Detta är Vendela." sade jag och tog tag i henne och gick tillbaks till sängen. "V...v...v...v...??" alla såg överraskade på mig och gick ner från sängen de stod på. De kom närmre. "V...VV.....VVV.......VE...?" frågade Hermione och kollade på mig ilsket, jag slå vad om att hon hatade ormar. "Vendela" jag tog en kort paus "hur mår du gumman? Skrämde de dig. Det gör inget gumman, livet är såhär." Jag pratade lite bebisspråket med henne vilket var pinsamt och verkligen korkad av mig jag kunde lika gärna prata normalt. "Vart fick du tag på ormen?" sa Harry och kollade på mig förvånad.
"Igår natt när ni gick så kom Draco och Pansy hit och ville göra nåt med mig fast jag sa till dom att sticka och då kastade han Vendela ut från han trollstav, men jag tror jag kan prata med Vendela." Sa jag och kollade på honom och gav ett snett leende.
"Kom Malfoy hit?" Harry reste på sig och blev allt för upprörd, jag nickade och sedan kollade jag på Hermione som såg ganska blek och förvånad ut. "Den där Malfoy ska få....." sade Ron men jag lyckades avbryta "han ville göra nåt men jag vet inte vad." Sa jag sedan direkt efter Ron som kollade ilsket på Vendela och sedan på mig och suckade tungt.
"Men när någon slänger serpensortia förtrollningen så är ormarna ganska elaka och vill skada nån." Sade Hermione och kollade på ner på Vendela. "Jag.. kan prata med orma" mumlade jag tyst och log snabbt mot Vendela. "Kan du parseltongue?" Frågade Ron överraskad, jag nickade och höjde ögonbrynen. "Men jag är säker på att nån annan kan göra det." Sa jag och flinade, men ingen av dom flinade med mig. "Det är ingen som kan det, förutom du." Sa Hermione och såg ganska övertygad ut.
"Okej okej, det är bara så att jag kan okej? Jag vill inte att ni ska hata mig...." Sa jag, jag blev ganska ledsen faktiskt. "Vi hatar dig inte Jess, vi älskar dig" sa Hermione och log mot mig " men du måste blev av med ormen."
Jag kollade på Vendela sedan på Harry, Hermione och Ron som såg rädda ut och sedan kollade jag på Vendela igen. "Okej" sade jag och klappade Vendela.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Jag hade äntligen kommit ut från sjukan, jag ljög för Hermione att jag skulle göra mig av med Vendela men jag skulle gömma henne nånstans.

Jag gick längst hallen som ledde ut från Hogwarts, jag hade Vendela runt min ena arm och snabbt sprang jag ut från Hogwarts. Som tur var det ingen som såg mig. Jag sprng mot en mörk skog och där hittade jag ett ställe, "Snälla Vendela du är den ända för mig, var kvar här jag kommer om några timmar. Göm dig själv uppe i träden, jag lovar jag kommer snart och hämtar dig" jag släppte Vendela och hon slingade upp till ett högt träd. "Va kvar där Vendela. Jag kommer tillbaks snart." Jag vinkade adjö till den lilla ormen och sprang tillbaks till Hogwarts.
Men då sprang jag in i någon som jag inte märkte, hans blonda hår kände jag igen och hans is kalla grå ögon som igen mötte mina. Men han var inte ensam, såklart ska han spela taskig framför sina dumma vänner.
"Men men men... kolla vem vi har här, Fröken Olson lever trots allt." Sade han och flinade till, Pansy och en annan kille hängde på och skrattade också. Alla stod i en ring runt om mig, och började prata skit och strunt prat framför mig.
"Oh, fröken Olson är rädd" sade en killen som stod vid Draco och Pansy.
Pansy tog fram sin trollstav och skrek " Aguamenti" vatten kom på mig, jag reste mig upp tårarna visade sig och jag sprang i från. Draco och hans gäng skrattade så de hördes ända ner till Stora Salen, jag sprang ut från Hogwarts och sprang ner till mörka skogen, jag fortsätta att springa. Visste inte vart jag befann mig, jag fortsätta att springa snabbare tårar rann jätte snabbt på mina blöta kinder. Till slut trillade jag över ett trädstam som låg bland massa löv. Jag kunde inte resa upp på mig själv, utan jag bara låg bland löven och tårar rann ner på kinderna. Tankar och känslor visade sig, hur skulle jag tillbaks nu, varför just jag? Jag storgrät kunde inte sluta. Mina ögon blev röda av tårarna som rann ner från mina blöta kinder, åh som jag vill döda Draco och Pansy, kunde jag inte göra nåt annat, jag visste inte vilken känsla jag hade just nu, jag jag visste att sorgen inom i mig visade sig fram och ilskan visade sig i ögonen på mig, mina ögon slocknade och jag låg bara där. Vad skulle jag göra nu?

Blev en ganska lång tråkig kapitel men ändå...

Elzyii du är bara FÖR UNDERBAR, VILL BARA ÄTA UPP DIG♥ SLuta vara så fin och så snäll du gör mig röd om kinderna. O: ♥

*bevakar* skriiiiv meeeeeeeeeeeeeeer

Jätte bra.

Åh, vad kul att du bevakar.



Tack ska du ha ♥