Den som ensam lämnas kvar

Det hade gått på dagen 10 år nu, 2a maj, 1998, dagen då hans bästa vän, hans bror, hade lämnat honom…
George stod och tittade på det gamla fotot, där han och george stod, med resten av familjen, lyckliga på semester i egypten.
Han tänkte på allt dom gick igenom, under sitt sista år på hogwarts, som dom lämnat med en skräll, bokstavlgt talat.
Han log, men samtidigt grät han…
Han tog på sig kläderna, och gick ut till dom andra, det var dags att resa till hogwarts för att sörja dom döda vid slaget.
Dom satt där allihopa, brevid graven, vid vattenbrynet, där ute låg dumbledore, här låg fred…
Ginny började gråta, och Harry kramade om henne och dom gick bort en bit, och höll om varrandra, Ron och Hermione likaså.
Charlie stod där brevid Percy, med armen runt hans axel, Molly med sin Arthur, Bill med Fleur, men George, George skulle ju stå där med fred, men fred var inte här… han var borta… borta för alltid…

Harry kom fram till honom, ”kom, jag ska visa dig en sak” sa han, och ledde George genom slottet
På vägen ryckte George till flera gånger. När han tycke sig se sin bror, men insåg snabbt at det bara var speglar, och blev ännu mer dyster.
Harry gick före ner i källaren, in i en gång, en gång George inte visste fanns där, en gång som inte funnits på kartan, genom en lång korridor, tills dom kom fram till ett svagt upplyst rum, och vars enda inredning var en spegel med guldram.
”Kolla i spegeln, så kommer du att se något du gillar” sa Harry, ”Själv såg jag mina föräldrar”.
”Jag fattar inte” sa George hest, ”varför ska jag se dina föräldrar?”
”Du kommer inte att se dom, du kommer se någon annan” svarade Harry, ”kolla i spegeln nu”
George höll andan medan han vände sig mot spegeln, han stirrade på den flera minuter innan han öppnade munnen, och stängde den igen.
”Jag fattar inte, Harry” sa han, ”Vadå?” svarade Harry, det tog några minuter för George att få fram orden
Men till slut föll en tår från hans ansikte, och han sa: ”Det är ju bara en vanlig spegel…”

Aww ^^ ♥

bevakar!!!

Naww ♥