Privat rollspel mellan Mort och Mily

Ja detta är ett rollspel mellan Mort och Mily

Mallen

Namn
ålder
kön
personlighet
intressen
bakgrund
familj
övrigt

Min mall

Namn: Therese Maria Danielsson
ålder: Hon är 13 år
kön: Tjej
personlighet: Hon är väldigt glad och spralig av sig. Hon är väldigt pratglad och är en del av innegänget. Hon har en kärlen till djur
och blir upprörd när hon hör om djurmisshandel. Hon är ganska bortskämd i sin familj hon får nästan allt hon vill ha. Hon är väldigt
nyfiken när det gäller något nytt skvaller och hon är skolans modepolis och är med i de flesta klubbarna. Hon har nästan alltid
något att göra och hon älskar att röra på sig
intressen: Hon älskar Mode och Musik men hon spelar även volyboll och går på dans på fritiden.
bakgrund: När hon var nyfödd fördes hon från en annan värld till jorden. hon växte upp på jorden och har inte fått reda på sitt
ursprung som den utvalde som ska rädda en hel värld från att förstöras
familj: Mamma soffia som jobbar som model pappa Erick som är brandman. Hon är ensam barn
övrigt: Hon har drakeldens kraft inom sig

Namn: Ramuh 
Kön: Manligt.
Ålder: Ser ut som 18 år men de räknar inte år på samma sätt som
"oss".
Utseende: Asiat. Korpsvart, mellanlångt, rakt hår. Mörkbruna, nästan svarta ögon. Tydliga kindben. Breda axlar, ca 180 cm, muskolös. Långa armar, långa smala fingrar. Hans kropp bär tecknen efter strider och tortyr, piskningar mm. Längst högra armen har han en snirklig tatuering som man kan se som många små, små blad och blommor då man kollar riktigt nära. Har ett ärr som går längst sin högra kind. Bär oftast skinnbyxor i mörkbrunt, en blå bomullsskjorta och över den en läderrustning, armskydd, höga välsittande stövlar, en mörk grön mantel.
Familj: Far, Taru död. Mor, Yumi som jobbar i ett arbetsläger. Lillebror Micka.
Bakgrund: Ramuh växte upp utan sin far som dog i kriget och sin mor som varit fast på arbetslägret nästan hela hans liv. Ramuh har levt med sin bror Micka tillsammans med rebellerna hela sitt liv. De har båda lärt sig slåss emot mörkrets monster. Micka var alltid den mer hetlevrade av dem båda och mycket av Ramuhs energi lägger han på att försöka hålla sin bror vid liv. 
Övrigt: Han är ytterst skicklig med sina svärd och rör sig otroligt snabbt och smidigt. Kan hantera armborst och har magi i blodet. 

[vet att detta inte blev så bra. "/]

(Tyckte den blev bra)

Therese gick längst skolans koridor det var rast och hon skulle möta upp sitt gäng vid trappan.
- Du Therese ropade Emelie en från klassen
- Ja sa Therese och såg på Emelie
- Passar det här till en dait?? frågade hon Therese såg henne uppifrån och ner
- Ja men kör med lockigt hår sa Therese och gick till trappan där satt hennes gäng.
- Där har vi ju min lilla älsklig sa hennes pojkvän Oliver och kom fram till henne. oliver gav henne en kyss

Ramuh låg slickad längst hästens hals. Efter sig hade han minst två jägare. En pil nuddade hans lår och fick några droppar blod att sippra upp. Hästen flåsade och hade börjat tugga fragma. Det skulle inte dröja länge till förrän den vackra hingsten han hade tagit skulle dö av utmattning. Han hade varit otrolig men ingen eller inget sprang ifrån en jägare. Det fanns endast ett alternativ. Turligt någ såg Ramuh vad som behövdes för att få sin plan att lyckas runt nästa krök.
Snabbt hade han ställt sig upp i sadeln och i precis rätt ögonblick hoppade han, grabbade tag i en trädgren och svingade sig upp. NÅgra få sekunder senare såg han jägarna. De var minst dubbelt så långa som han. Alla med sex ben var och mörka förvridna kroppar. Deras ansikten var svarta och hade ingen mun utan bara två isblåa ögon. De anade inget uta än fortsatte efter skimmeln som försvann bakom nästa krön. Ramuh laddade sitt armborst, siktade och skulle precis skjuta då ännu fyra sprang förbi under honom. Han hade klarat två men sex av dem var en föt stor risk. Istället väntade han på att de försvunnit och började sedan svinga sig ifrån träd till träd åt norr.

Therese satte sig på det femte trappsteget och log mot Oliver.
" Något nytt?? frågade hon och såg på de andra
" Ja Adam i år 8 har vist skaffat en tjej sa Julia
" Vem är den lyckliga ?? frågade Sarah
" Hon heter Wilma sa Julia
" Säg inte att det är hon hon passar för gud skull inte Adam sa Emil
" Jo det är hon sa Julia
Therese och gänget började prata om Adam och Julia. De pratade och hade kul som vanligt till set ringde in till sista lektionen som då var matte
" Alltså palla gå till matten sa Therese med ett stön
" Det är ju bara 40 minuters lektion så kom nu sa Sarah

Ramuh såg sig om flera gånger, dubblade bakåt tre gånger för att vara säker på att han inte var förföljd. Då han närmade sig lägret gav han signalen. Alla fick lära sig den och perfektera den innan de skickades ut.
Marken framför Ramuh öppnades upp och han gick ned längst den långa trappan. Ramuh svettades och var täckt både med blod och det gröna slemmet som monstrerna utsöndrade. Vapnena hade han rengjort så fort han hade fått chansen.
"Var i helvete hände?" utbrast en bekant röst och Ramuh kände hur en kall kåre vandrade längst hans ryggrad.
Crino stod där framför honom. Han var rasande och trotts sina ringa längd skräckinjagande.
"Dermino förråde oss, han hade vänt sig mot oss. Då mörkrets styrkor kom attackerade de vår södra flank."
Ramuh hade lett en liten styrka, en liten styrka av män som enligt andra inte var mer än brottslingar. Ramuh visste bättre. Alla hans män hade flytt, vart visste han inte men han hade inte lämnat någon som de skulle kunna använda som de ville. De män som inte flytt var de som supat men han gissade att de var ett femtiotal av dem där ute på väg tillbaka. Ramuh hade varit tvungen att medela rådet men sedan skulle han likt sina män ta sig till lägret i väst där han växt upp.
Några oroliga viskningar hördes då Ramuh nämnde Dermoinod namn. Några hade släkt i hans rike men de hade alla blivit mer och mer prövade den senaste tiden. Ramuh förstod inte varför inte Deliri lät dem vinna slagen, om nu gudinnan stod på deras sida som de lärda sade.
"Och vad gör du här? Var är våra män? Min son, min enda son ledde våra trupper."
Mannens röst skälvde till, desperationen såg i hans ögon.
"Tyvärr, sir. Orin klarade sig inte. Han föll som en hjälte."
Ramuhs ord var sorgsna men klara. Mannen knuffade honom hårt i bringan.
"Du ljuger", skrek han så saliven ifrån hans mun träffade Ramuh i ansiktet. "Du ljuger!"
Alla verkade vara i chock. Orin hade varit älskad av folket, det var han fortfarande.
Mannen fortsatte knuffa på Ramuh som inte gjorde en tendens till att stoppa honom.
"Nu räcker det", sade en kall röst som tillhörde en av prästinnerna. " Det är dags att vi kallar den utvalda."
Kvinnan dolde sitt ansikte med en huva men alla visste hur de såg ut där under. Bleka, röda ögon, skalliga, målade med någon konstig färg ingen visste namnet på.

Therese lyssnade halft på lektionen och höll på med mobilen under bordet. Hon gick in på facebook och skrev en uppdaterad status som löd: matte är urtråkigt dagens sanning skrev hon och stängde av mobilen före läraren såg
" och så här är x och y axeln fortsatte läraren och ritade på den vita tavlan. En lapp landade på mitt bord jag märkte att Sarah mimade läs den. Jag vecklade upp lappen och där stod det
Det verkar som att Sofi och Erick har något på gång //Sarah

Ramuh fnös hörbart till. Några kastade oroliga blickar mot honom. Vad kunde den utvalda göra. De enda de visste om den utvalda var att hen hade förts ifrån deras mörka värld till en annan, dit mörkret ännu inte spridit sig, till säkerheten.
"Vi ska rådfråga oraklet", sade prästinnan.
Ramuh var skeptisk mot prästinnorna också även om han kände till deras krafter men varför hade prästinnorna inte satt stopp för allt lidande ifall de var så mäktiga?
Hans blick följde kvinnan då hon försvann längre in under marken. Sakta kom ett gäng unga män fram till Ramuh. De var knappt män utan fortfarande pojkar men det var dem som fanns för att försvara staden undermarken. De kom med frågor om slaget, ivriga själva att slåss men Ramuh önskade ingen det hel ete som slagfältet var. Han höll inte tillbaka, förskönade inget utan började berätta en mörk, rå historia för dem som han hoppades skulle avskräcka dem.

Therese tog sin väska när letkioen var slut. Hon gick till sitt skåp och hämtade sin jacka och la ner so läxan i väskan. Hon sprang till bussen och han presis med den som vanligt. hon betalade med sitt busskort och satte sig längst bak. Hon åkte med den bussen fram till sjukhuset där hon bytte till 22 och åkte med den ända hem

Prästinnan var tillbaka med två andra i släptåg. De flesta stod intresserat och kollade på dem medan Ramuh satt sig ned på golvet i en skräddarställning, tuggade lite på ett höstrå.
"Den som är märkt likt naturen ska rida nordöst och finna den utvalda. En portal ska öppnas och han kommer ta sig igenom till hens värld."
Det var kusligt tyst i staden under marken. Någon harklade sig och ett skrikande barn hördes någonstans ifrån.
"Vad menas med denna gåta?" frågade Crino som var deras ledare eller en av dem.
Ramuh visste att prästinnorna gillade uppmärksmheten de fick. Några viskningar hördes. Ramuh uppfattade sitt namn.
"Ni har helt rätt, det är Ramuh det talas om."
Den andra av prästinnorna hade ny talat. Hennes röst var klarare än den förstas. Ramuh kände en kall kår längst rygg raden och tänkte smita då allas lgon vändes mot honom.