Bara inte mina vänner

Det här är min första ff så det är lite pirrigt. Man får ju hoppas att det är någon som gillar

Namn: Bara inte mina vänner
Rating: PG - PG13
Språk: Svenska
Antal färdiga kapitel: 2
Typ av Text: fanfiction
Färdigskriven: NEJ ABSOLUT INTE

En ganska dålig prolog:
Oliwe
Jag klev in i den dammiga bussen
och började genast nysa. Så här var det aldrig i Frankrike, tänkte jag.
Jag gick fram och betalade min
biljett till den otroligt sura chauffören och gick och satte mig i ett säte. Jag tänkte på
sången; en busschaufför, en busschaufför han ä' väl alltid på glatt humör.
Men det stämde inte med busschauffören
Och efter vad som kändes som en minut, som egentligen var en och en halv timme,
stod jag där, utanför stationen.
Jag gick in och började mitt sökande efter ingången till perrongen.

Jonathan
Jag skulle som vanligt ta taxin in till stationen.
Jag längtade redan efter mitt fjärde år på Hogwarts.
Men en som nog längtade ännu mer var nog min lillasyster, Melissa.
Hon hade blivit jätteglad när hon fick beskedet om att hon skulle börja
på Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom,
eller jätteglad är nog fel ord, för hon var super duperglad! I alla fall måste
jag börja gå och packa nu. Tåget går om 20 minuter så
jag måste verkligen skynda mig!

Ella
Jag vek ihop min mjukiströja fint och lade den på mina byxor.
Jag stod och tittade på min koffert i några sekunder,
sedan vek jag ihop locket och tog min kvast i handen. Jag vände mig
om och tittade på mig en liten stund men sedan hörde jag en röst utanför
fönstret och jag tittade ut. Där nere på marken stod mina storasyster
Teresé och väntade på mig. Jag sa till henne att jag skulle komma ut och
sprang ner i hallen, gav mamma och pappa varsin puss på kinden och ropade hejda.
Tog på mig min jacka och mina skor i farten. Sedan gick jag och min storsyster ner till taxin.

Mera?

Mer!

Det var jätte fint. ^____^

tack!
Orkar inte vänta på några fler läsare
Här är kapitel 1. Hoppas du/ni gillar det





Kapitel 1.

Jag gick in på King's Cross station och såg mig omkring. Jag letade efter ingången in till 9 3/4 där Hogwartsexpressen skulle gå ifrån. Jag kommer aldrig att hitta den, tänker jag och suckar.
Jag var precis på väg att vända om och gå då jag såg det. En familj med fyra barn, och varje barn rullade en vagn med en koffert i, precis som jag. De verkade ha för bråttom för att lägga märket till mig, även fast jag stod tio meter ifrån dem.
Men det gjorde inte något.
Jag var van vid att bli lämnad ensam eftersom att jag ofta blev retad och "mindre omtyckt" av de andra på Beauxbatons. Varför, ville jag inte tänka på nu. Tillbaka till familjen, som just hade låtit sina barn gå rakt in i en tegelvägg, troligen vägen in till perrongen. När alla i familjen hade gått gick jag också fram till tegelväggen. Jag tog ett djupt andetag och småsprang fram mot väggen. Jag trodde först att jag hade missat tåget och att jag då skulle springa rakt in i en tegelvägg, men det gjorde jag ju såklart inte. Jag kände ett sus i kroppen och helt plötsligt bara stod jag där, på perrong 9 3/4. Men jag stod inte där och tänkte på det så länge för att plötsligt hörde jag tågets visselpipa. Jag skyndade mig ombord på tåget. Jag släpade min tunga koffert runt i gångarna och försökte hitta en kupé åt mig. Men efter ett tag insåg jag att alla stirrade på mig. Jag stannade och såg mig omkring. Jag hade inte märkt hur många det måste gå på Hogwarts. Men men. Ju fler det var ombord på tåget, ju pinsammare blev det för mig. Jag rodnade och mumlade något i stil med; "Vet någon var det finns en tom kupé?" Det förblev tyst men efter ett tag knackade en tolvåring med midjelångt hår på min axel. Hon var minst en decimeter längre än vad jag var, så jag kände mig ganska liten där jag stod. Hon pekade på kupén bredvid oss och det fick mig att rodna ännu mer. Jag mumlade ett hastigt "tack" och försvann in i kupén. Jag stängde snabbt dörren efter mig, sjönk ner i en av sofforna och pustade ut. Efter en liten stund reste jag mig upp och stuvade undan bagaget under soffan. Jag tittade mig omkring i kupén och såg att någon hade glömt en chokladgroda på bordet och tog upp den. Den var inte öppnad. jag vände på den och såg att det satt en lapp på baksidan. Det är din tur nu. Jag trodde inte mina ögon. Jag blinkade och när jag tittade på baksidan igen var lappen borta. Jag hade väl bara inbillat mig alltihop, så jag öppnade asken och åt upp chokladgrodan. Det var verkligen ett misstag. Jag mådde illa. Var chokladgrodan dålig? Jag sjönk ner på knä, satte händerna i golvet och började spy.

Hoppas ni gillar det! ☺☻ kommentera gärna om jag har gjort det bra eller dåligt, eller om jag har stavat fel☺