Det bortglömda. (privat)

Fråga mig inte om tråd rubriken, är så dålig på att komma på rubriker. ^^

Roll mellan mig, Mort och Vildvittra.

Två ungdomar ifrån vår värld, främlingar träffas på ett gammalt hotell och finner vägen till en helt annan värld. Där har en makt, en makt som ingen riktigt kan ta på, tagit över. Landet kallas Mirith och har tagits över av monster som en gång varit människor och djur, det finns inget levande som är sig likt. Allt som en gång varit vackert har bleknat och förruttnat. Vissa utav deras grannländer har slutit sig till makten de kallar fördärvet medan andra försöker, för jävels bekämpa det. De två ungdomarna blir indragna i en kamp som ingen av dem var beredda på och får veta sanningar om sig själva som de inte trodde var möjliga.

Mallförslag:
Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Familj:
Övrigt:



Namn: Avena Stone
Ålder: 17 år
Kön: Kvinna
Utseende:


Ser ut helt enkelt som Clove ^^ ganska kort ca, 160 cm.
Men vältränad och stark, har samma mordiska utseende. xD
Familj: Hennes mor födde Avena endast 17 år gammal och för få pengar började hon jobba på krog. Men hon fick självklart än mer smak för alkohol och efter att ha vanvårdas i tio år kom Avena till sin mormor och har inte hört av sin mor sedan dess.
Övrigt: Är en sådan som stänger in sina känslor men kan kasta och slå om sig då hon blir arg.
Heter Avena då hennes mor älskade havregrynsgröt och Avena betyder havre på latin.
Hon är en träningsnarkoman och äter nyttigt, hela hennes liv går ut på att se bra ut, men framför allt träna, vinna och vara bättre än andra.
Rollare: Vildvittra


Namn: Adrian Hill.
Ålder: 17 år.
Kön: Manligt.
Utseende: Korpsvart hår, bruna, nästan svarta ögon, avlångt, kvadratiskt ansikte, fina, tydliga käkben, rak näsa, ganska bred mun med smala läppar, skäggstubb. Ca 1,80 cm lång, smal, muskolös, långa armar, stora händer, breda axlar.
Familj: Adrians far är läkare, hans mor hemmafru och så har han en lillasyster som är 15 år.
Övrigt: Adrians och hans familj anses utåt vara den perfekta familjen. Adrian är populär, har alltid fina kläder och har väldigt bra betyg. Han har aldrig saknat någonting i sitt liv och ses lite som en snobb. Egentligen så är inte allt så bra som det verkar. Adrians föräldrar är mitt i en skilsmässa efter att det kommit fram att Adrians far inte var hans biologiska pappa.
Rollare: Mort

Namn: Avena Stone
Ålder: 17 år
Kön: Kvinna
Utseende:


Ser ut helt enkelt som Clove ^^ ganska kort ca, 160 cm.
Men vältränad och stark, har samma mordiska utseende. xD
Familj: Hennes mor födde Avena endast 17 år gammal och för få pengar började hon jobba på krog.
Men hon fick självklart än mer smak för alkohol och efter att ha vanvårdas i tio år kom Avena till sin mormor och har inte hört av sin mor sedan dess.
Avenas mormor hade inte bättre hand om sitt barnbarn och när hon slutligen blev 16 fick Avena flytta till egen lägenhet.
Övrigt: Är en sådan som stänger in sina känslor men kan kasta och slå om sig då hon blir arg.
Heter Avena då hennes mor älskade havregrynsgröt och Avena betyder havre på latin.
Hon är en träningsnarkoman och äter nyttigt, hela hennes liv går ut på att se bra ut, men framför allt träna, vinna och vara bättre än andra.

Namn: Adrian Hill.
Ålder: 17 år.
Kön: Manligt.
Utseende: Korpsvart hår, bruna, nästan svarta ögon, avlångt, kvadratiskt ansikte, fina, tydliga käkben, rak näsa, ganska bred mun med smala läppar, skäggstubb. Ca 1,80 cm lång, smal, muskolös, långa armar, stora händer, breda axlar.
Familj: Adrians far är läkare, hans mor hemmafru och så har han en lillasyster som är 15 år.
Övrigt: Adrians och hans familj anses utåt vara den perfekta familjen. Adrian är populär, har alltid fina kläder och har väldigt bra betyg. Han har aldrig saknat någonting i sitt liv och ses lite som en snobb. Egentligen så är inte allt så bra som det verkar. Adrians föräldrar är mitt i en skilsmässa efter att det kommit fram att Adrians far inte var hans biologiska pappa.

[Vill du börja? " ]

Avena drar på sig träningskläderna, det hängde regn i luften men det var inget ho brydde sig om, skulle hon springa så skulle hon. Hennes träningskläder är svarta tighta träningsbyxor och ett svart linne och en blå tjocktröja till det. Hon knyter på sig joggingskorna och sätter upp det mörka håret i en hög hästsvans innan hon sätter i hörlurarna och har musiken på hög volym. Hon låser dörren och börjar sedan springa, hon tänkte ta vägen in i skogen följa stigen. Hon ser upp på himmelen, molnen började hopa sig och det började mörkna. Skulle det bli rejält oväder? Men det struntade hon i så hon satte faret ner för backen och längst gatan sprang hon, förbi de fattigare kvarteren där honbodde och vidare in på de mer fina, de flesta villor med stora gårdar.

Adrian drog en suck. Skriken ifrån hans föräldrar hördes tydligt även om de befann sig på andra sidan av det enorma huset. Lilly var inte hemma, hon hade stuckit ut med några av sina vänner. Adrian visste att han borde gjort det samma. Fanny hade tjatat på honom att komma hem till henne men ju mer hon tjatade desto mindre ville han ha med henne att göra. Ibland var det nästan som om hon kvävde honom.
Inte heller hade han någon lust att vara kvar i huset. Han drog på sig sin mörkblåa jacka och gick ut. Det hängde regn i luften men han brydde sig inte. Egentligen hade han alltid gillat regn men det verkade inte vara en populär åsikt så han höll den för sig själv. En stund funderade han på att ta sin pappas porsche fast förvånade sig själv med att gå ut genom grinden och ned emot skogen som inte låg så långt ifrån hans hus.

Avena tar sig vidare förbi de enorma husen, knappt någon är ute. Jo, några hundar och några barn lekte på en gård, hon ser en kille i blå jacka stänga dörren men har redan hunnit förbi då han kommit ut genom grinden. Snabbt springer hon, hon älskade att känna blodet rusa genom ådrorna att känna sig helt fri vilket hon sällan kände annars. Att träna hårt var det enda som höll henne upp och bort från, minnen och mer hon inte ville uppleva från sin barndom.
Snart kommer hon in på skogstigen och då stigen skiljer sig i två tar hon konstigt nog av åt den andra där hon aldrig sprungit förr, den som var nästan var överväxt. Hon visste inte varför, men det kändes bara som hon var tvungen att springa dit.

Adrian stoppade in hörlurarna i öronen och lät sig själv drunkna i musiken. Han kände sig som ett emo där han gick, en sida av honom som han ofta inte visade runt andra. Det var som om andra strävade efter att få hans liv, det var i alla fall vad Erik sagt en gång då han varit berusad och det hade chockat Adrian men efter det hade Adrian strävat efter att hålla uppe sin fasad.
Han fötter styrde honom mot skogen. Regnet hade kommit och han drog upp huvan men den hjälpt inte så mycket. Det verkade som om det skulle bli storm och han borde egentligen bege sig tillbaka men han hade fortfarande ingen lust. Då den första blixten syntes på himmeln stannade han upp och kollade sig om. Han hade ingen aning om var han var. Med frusna fingrar drog han ur hörlurarna och stängde av musik på sin telefon. Det fanns ingen teckning som om han kunde ringa någon och berätta att han gått vilse. Istället vände han sig om för att gå tillbaka men ju längre han gick, desto värre blev vädret och ändå kom han aldrig tillbaka. Han hade varit övertygad om att hon kommit ifrån det hållet men nu var han inte så säker längre. Mörkret hade börjat sänka sig över skogen och han var rädd. Mörker hade han alltid varit en aning rädd för. Då blixten lös upp himmelen ännu en gång kunde han se en figur komma emot honom. Han stannade upp och väntade.

Avena hörde inte lägre musiken för ovädret och då det mörknade snabbt stoppade hon ner telefonen i fickan så att den inte skulle bli blöt och sluta fungera. Regnet ökade allt kraftigare och hon blev dyblöt i sin tröja och. Hon var inte rädd för vare sig mörkret eller blixtarna men hennes genomvåta tillstånd fruktade hon att bli sjuk och hon hade börjat hacka tänder.
Det är inte försen hon kommit ganska nära honom hon märker att han är där. Hon hade nu slutat att springa och det enda hon hade i skallen var våldtäktsman, men hon fortsätter fram och då hon är nära ser hon att det är samma kille hon såg innan från de där snobbkvarteren.

”Hallå”, ropar han emot henne för att hon ska höra honom.
Ännu en smäll hörs och Adrian kan inte hjälpa att slänga vaksamma blickar in emot skogen. Han var säker på att han sett ett par gula ögon där inne, eller var det bara hans fantasi?
Då han kommer närmare ser han att hon hackar lika mycket tänder som han själv.
”Du vet inte vägen tillbaka ur denna förbenade skogen?”

Då hon kommer fram till honom ser hon att han förmodligen är i hennes egen ålder och hon slapnar av något, men är fortfarande vaksam, men det var hon mot alla så det var inget ovanligt. Höll man alla ifrån sig och tog ingen nära gjorde det heller inte ont att förlora dem då de svek eller försvann.
Hon skakar på huvudet åt hans fråga, "Trodde det var en stig här men den verkar vara försvunnen för här är en annan." säger hon och pekar på en annan. "Men man den bör man ju komma någonstans." säger hon med hackande tänder och ser på killen och gissar att han går på den andra skolan, privatskolan för de som hade råd att sätta sina ungar där.