1800 privat

Regnet höste ner och åskan slog ner. På en gata i Norra London sprang en ung kvinna med bara fötter gatan ner. Lite frustrerat såg hon upp och det röda håret klibbade fast i hennes ansikte och hon vände blicken bakåt och sprang sedan vidare och in i en gränd för att söka skydd från regnet. En vagn hördes och hästarna gnäggade oroande längre bort och hon drog ner huvan och började att huttra.

Jag sprang hem i regnet, mitt långa röda hår var instoppat innanför min smutsiga kappa, jag kunde köpa en ny om jag ville men jag gillade den här, den var...speciell. Regnet öste ner mer än förut och jag sprang vidare.

Hon hörde senare steg och hon såg upp och svalde hårt. Sträckte ut en hand och sa svagt. "En slant till de fattiga?" Hon såg på vattnet som piskade gatustenarna.

Jag kom in i hallen och hängde av mig den smutsiga och nu blöta kappan.

Hon suckade och reste sig upp och gick efter kvinnan hon sett tidigare och knackade på och sträckte ut handen. "Pengar för de hemlösa?"

Jag gick och la mig.

((vilket kylskåp? 1800 talet hade inte det))

Hon knackade en gång till och hon började att hosta kraftigt.

(öppna?))

Jag hörde en knackning på dörren och steg besvärat upp för att öppna.

Hon såg upp och sträckte ut handen. "Snälla miss. Låt mig få en sland för en natt på värdshuset. Jag fryser så." kvinnan var vacker och de gröna ögonen var vackert gröna. "Snälla."

Jag suckade och gick in för att hämta en slant.