När trion vände ryggen till

Titel: När trion vände ryggen till
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Rating: PG (kan innehålla lite grova scener)
Antal kapitel hittills: 6
Färdigskriven: Nej
Beskrivning: Skrev en liknande FF innan men blev inte nöjd. Här kommer min nya version som berättar historier från tiden då Harry, Hermione och Ron inte var närvarande. Vad hände med Neville Longbottom? Hur hade Dean Thomas det på flykt? Hur var striden för Draco Malfoy? - Alla svar får ni här!



Kapitel 1 - Ginny Weasley

Ginny vaknade upp i Kråkboet, hon hörde allt stökande och bökande på nedre våningen och tvingades inse att detta var dagen innan den stora smällen. Molly Weasley hade förvandlats till en eldsprutande drake som förgjorde allt i sin väg under den senaste månaden. Idag var dagen då hon skulle vara som värst. Varför skulle hennes dumma bror gå och gifta sig? Ingen lycka kan komma ur denna fruktansvärda period. Hon vände sig om i sängen och tittade ut genom fönstret, stängde ögonen och försökte stänga ute alla ljud.

Det fanns en positiv sak med det hela, hon hade fått spendera lite tid med Harry Potter, och idag var det hans födelsedag. Även om han inte ville fira den på något sätt så skulle alla få en liten stund ikväll då man fick rikta all sin uppmärksamhet mot honom. Och det var allt Ginny ville.

”Herregud Ginny! Ligger du fortfarande i sängen! Alla är där nere och hjälper till redan, dags att stiga upp unga dam” Molly störtade in på Ginnys rum med en klädhög under ena armen. Hon riktade sin stav mot sängen och Ginnys täcke vek ihop sig i en prydlig hög nere vid sängkarmen. ”Upp nu Ginny! Vi har ett bröllop att förbereda” Hon smällde hårt dörren bakom sig och Ginny reste sig sakta upp. Oh boy, nu börjar det roliga...

Nere i köket mötte hon hela Weasley familjen, Delacour familjen, och några medlemmar från Fenixordern. Ginny var visserligen van vid en stor familj men det här var bara löjligt. Det tog henne tio minuter att komma fram till frukostbordet där hon snabbt gjorde några mackor som hon packade ihop och började sakta äta. Hon lyssnade på alla konversationer runt om i rummet, Bill och Fleur som hade ett bråk om vilka tallrikar som skulle sättas ut, Molly som skrek efter hjälp i vardagsrummet, Lupin som hade ett tyst samtal med hennes pappa om något som pågick på ministeriet och i hörnet satt Harry med Ron och Hermione. Hennes blick fastnade direkt på Harry, hennes hjärta började pumpa fortare och hennes mage vred sig tio varv, när han tittade upp mötte han hennes blick. Han log och Ginny kände en enorm lust att gå fram till honom och kyssa honom passionerat framför allihopa, men han vek undan blicken och stunden var över.

Dagen fortsatte och hon hade haft rätt om Mollys argsinta eldsprutande över alla i Kråkboet. Ginny hade inte en sekund för sig själv på hela dagen, enda gången hon hann stanna upp och andas var när hon gömde sig i ett städskjul för Gabriel Delacour. Visst var det en söt tjej, men hennes uttal och fjäskande gjorde Ginny väldigt, väldigt irriterad. Men vid sjutiden började hon se ett ljus i tunneln, de sista förberedelserna var klara och middagen stod framme på bordet.

Runt middagsbordet satt nu alla familjemedlemmar och Tonks, Lupin, Hagrid ja alla nära och kära som kommit för att fira Harrys 17:onde födelsedag. När Harry skar första biten av tårtan tittade han upp och för andra gången den dagen mötte deras blickar. Hon hade försökt undvika hans blick hela sommaren och han hade gjort samma sak. Det gjorde för ont. Hans smärtsamma blick tog henne tillbaka till Dumbledore’s begravning.

”Ginny, lyssna... Jag kan inte vara med dig längre. Vi måste sluta se varandra. Vi kan inte vara tillsammmans”
”Detta är på grund av någon dum ädel anledning, va?
”Det har varit som... som något från någon annans liv, dessa senaste veckorna med dig. Men jag kan inte... Vi kan inte... Jag har saker att göra nu”
”Jag kan inte säga att jag är förvånad. Jag visste att detta skulle hända i slutändan. Jag visste att du inte skulle vara lycklig om du inte började strid mot Voldemort. Det är förmodligen anledningen till att jag gillar dig så mycket”

När hon återvänder till verkligheten har tårtan börjat cirkulera i rummet och hon tittade ner på sin egen tallrik och fann en tårtbit där och började äta i tystnad. Efter måltiden och när alla gäster hade åkt hem återvände Ginny till sitt sovrum och satte sig på sin säng. Imorgon skulle hennes storebror gifta sig, fastän hon fortfarande hade problem med Fleur, så var hon jättelycklig för hans skull. Hon kunde verkligen se hur mycket kärlek det finns mellan dem och hon började ännu en gång tänka tillbaka till sitt och Harrys förhållande. Att ha varit så nära honom hela sommaren har varit svårt, speciellt när hon vet att han snart kommer bege sig på ett livsfarligt uppdrag och att det kanske inte skulle få se varandra på flera år.

Det knakade utanför dörren och Ginny sprang för att öppna den.

”Åh, Ginny. Hej! Jag skulle bara gå till toan” Harry undvek ögonkontakt och började gå mot toan igen.
”Harry. Du har inte fått min födelsedagspresent” sa Ginny tveksamt och Harry vände sig om igen. Hennes hjärta bultade så snabbt att hon trodde det skulle sprängas. Harry log mot henne och hon blev knäsvag. ”Kom in” Harry gick in i rummet och hon stängde dörren bakom honom. Han ställde sig på andra sidan av sängen och hon visste att han var lika nervös som hon. ”Jag... jag hade inte tid att köpa något till dig. Men jag tänkte att du kunde få en annan sorts present” Hon gick runt sängen och när de endast stod centimeter från varandra la hon sin hand på hans kind.
”Ginny. Jag...” hon stoppade honom med en kyss. En kyss som brände i läpparna och som satte fyr på hennes hjärta. Harry la sina armar om henne och drog henne nära. Hennes händer lekte i hans rufsiga hår och deras tungor möttes, kyssen höll på länge och de släppte allt som hade med omvärlden att göra.

I denna sekund var det bara dem två och inget skulle kunna separera dem.

Superbra!

det är jättebra Älskar Ginny och Harry

lily, luna oct Torazu - Vad roligt att ni tyckte om den!


Kapitel 2 - Ginny Weasley

Dörren for upp med en smäll bakom dem och de flög isär. Ginny vände sig chockat mot dörren och där stod hennes bror, Ron Weasley, det aset.

”Oj då” sa Ron skarpt. ”Förlåt.”
”Ron!” Hermione kom springandes bakom och vad helt röd i huvudet, hon tittade skamset på Ginny som ett försök att säga ‘Förlåt att jag inte lyckades hålla honom borta’. Ginny hade en enorm lust att gå fram till Ron och smälla till honom så hårt att han inte skulle kunna andas på flera minuter. Men hon höll tillbaka sin ilska och tittade på Harry igen.
”Ja, grattis på födelsedagen i alla fall, Harry” sa hon och Harry lämnade hennes rum med Ron och Hermione.

När de stängde dörren till hennes rum kunde hon höra Rons arga röst
”Du dumpade henne, varför håller du på att trassla till det för henne nu? Hon var väldigt ledsen och upprörd när du gjorde slut med henne...”
”Det var jag också. Du vet varför jag gjorde slut och det var inte för att jag ville det”

Ginny orkade inte lyssna mer utan stängde ute ljudet och satte sig i sin säng. Hon höll upp knäna till sitt bröst och stirrade ut i tomma intet. Det fanns ingen chans för deras förhållande, det visste hon, men hon älskade Harry över allt annat och det gjorde ont. Hon ville ha ett liv med honom, vakna upp bredvid honom och kanske någon dag få se honom vid altaret på deras bröllop. Men den drömmen var omöjlig, så länge Voldemort var vid liv visste hon att Harry skulle skydda henne genom att inte vara med henne. Till sin förvåning kände hon en tår rinna nerför vänstra kinden. Och efter den första droppen började hon tillåta sig känna smärtan. Med bilden av Harry på näthinnan grät hon sig själv till sömns.

Solens varma strålar väckte Ginny nästa morgon, hon kände sig helt utmattad efter gårdagen och undrade om allt bara hade varit en dröm. Men hon kände hur kinderna var torra efter alla tårar och hon kunde fortfarande känna Harrys läppar mot sina. När hon satte sig upp i sängen knackade det på dörren och Hermione tittade in.

”Hej, är du vaken?”
”Ja, det är bara att komma in.” svarar Ginny och ser på när Hermione stiger in och stänger dörren. Hon stannar upp när hon ser Ginny, först efter några sekunder sätter hon sig bredvid henne i sängen.
”Du vet om att han älskar dig.” Hermione lägger sin arm om Ginny som lutar sitt huvud mot hennes axel. Hermiones ord värmde lite men det förändrar inte det faktum att hon aldrig kommer få vara med honom ändå.
”Det gör bara ont.” svarar hon och Hermione börjar stryka hennes hår. Deras relation har blivit jättebra under sommaren och Ginny ser på Hermione som sin äldre syster, hon känner att hon verkligen kan lita på henne. Det är enda anledningen till att hon kan visa sig sårbar, det gör hon inte inför någon. Förutom Hermione. Efter några minuter reser sig Ginny upp och försöker le.
”Nu fixar vi till dig och sen går vi ner till all kalabalik!” säger Hermione och springer fram till garderoben.

När hon tar sista trappsteget ser hon hur Harry söker efter andan och hon känner sig otroligt vacker. Hennes nya klänning som slutar vid knäna glänser i guld och hennes eldröda hår är uppsatt i en elegant knut. Hermione hjälpte henne med håret och sminkningen och gjorde så att hon såg ut som en vilie.

Vigseln var jättefin, Ginny stod som brudtärna med Gabrielle Delacour och insåg hur mycket hon ville ha samma kärlek som det fanns mellan Bill och Fleur. Hon ville ha hela spektaklet med bröllop och barn! Men hon ville ha det med den hon aldrig kunde få, hon försökte skaka av sig sina problem och sluta tänka på Harry. Tänk på din bror. Tänk på din bror. Uppmanade hon sig om och om igen tills Harry var helt ute från hennes tankar.

Hela släkten hade samlats, alla vänner hade kommit och bröllopet hade inte kunnat bli bättre. Luna Lovegood stod och dansade med sin pappa, Viktor Krum hade dragit med sig Hermione ut på dansgolvet, Molly och Arthur tittade stolt på sin son när han kysste sin brud. Ginny ställde sig bredvid Ron och tittade på Hermione och Viktor.

”Kan du inte se lite mer ut som kärlekssjuk valp?”
”Va? Vad snackar du om?” Ron hoppar till och tittar förskräckt på henne. Ginny himlar med ögonen och fortsätter mot sina föräldrar. Innan hon når fram till dem hör hon ett högt skrik och hon vänder sig om. En lynx patronus lyser upp tältet, det känns som någon tryckte en kniv i magen på henne, Kingsley Shacklebolts röst ekar högt och varna alla. Dödsätarna kommer.

Folk började transferera sig därifrån, alla skrek och sprang runt för att finna sina familjemedlemmar och mitt i allt stod Ginny. Det tog några sekunder innan hon insåg vad som nyss hänt och det enda hon såg var Harry, maskerad till en Weasley, i andra sidan av tältet. Hon sprang mot honom, välte omkull en liten flicka på vägen men hade inte tid att be om förlåtelse för hon visste att det var nu eller aldrig. Ron, Hermione och Harry skulle försvinna i hysterin. Innan hon hinner fram ser hon Ron och Hermione sträcka fram sina händer till Harry, hon möter hans blick sen är de borta. Ginny faller ner på knä, hon hann inte säga adjö, hon fick aldrig sagt de orden hon hållit inne så länge, de tre små orden.

”Upp med dig flicka!” skriker en man bakom henne och griper hårt tag i hennes arm. Ginny dras upp på benen och ställs bredvid sin familj och ett fåtal släktingar. Hennes faster Muriel står och skriker åt en av dödsätarna och Fleur gråter tyst men resten av personerna står helt tysta. Hennes pappa lägger sin arm om henne och stirrar ilsket på männen framför dem.
”Vi ska bara ställa några snabba frågor till er. Om ni inte ställer till med problem så behöver det inte bli några problem, så enkelt är det.” med mask som dolde ansiktet var det omöjligt att säga vem personen är men rösten var hård och bestämd. ”Nå, vi går rakt på sak. Harry Potter. Vart befinner han sig?”
”Han är inte här” svarar Arthur Weasley med bestämd röst.
”Nej, vi kan se det!” ryter en av dödsätarna och höjer staven.
”Lugna dig!” skriker den dödsätare som verkar vara ledare. ”Vi är bara här för att få information. Vi tror att Harry Potter befann sig på detta bröllop och undrar om ni sett honom?”
”Nej, Harry Potter var aldrig här. Det skulle varit väldigt korkat av honom nu när Voldemort gör allt i sin väg för att nå honom, skulle det inte?” svarar Bill med en hög röst för att försöka dölja det faktum att han var livrädd.
”Då tror jag att du ljuger. Vet du vad vi gör med folk som ljuger mr.Weasley?”
”Du får tro vad du vill, jag vet vilka som var på mitt egna bröllop. Som ni för övrigt har förstört helt och hållet med ert lilla uppvisande” Ginny blir stolt över att sin bror vågar stå emot dödsätarna, samtidigt som hon bara hade hoppats att han var tyst. Om de skulle göra honom något vet hon inte vad hon skulle gjort. Ingen får röra hennes familj.
”Och det ber jag så väldigt mycket om ursäkt om.” hans hövliga beteende börjar skrämma Ginny. Precis som den rädslan sprider sig i hennes kropp vänder sig dödsätaren mot hennes håll. Hon känner hur hennes pappa håller hårdare om henne. ”Du är Ginny Weasley om jag inte misstar mig?”
”Ja” svarar hon tyst och tittar upp på dödsätaren utan att vika undan blicken.
”Svara mig, var är din söta lilla pojkvän?” hennes hjärta hoppade över ett slag. Dödsätaren böjde sig ner till hennes nivå och hon kunde känna hans stinkande andedräkt. Det faktum att han visste om hennes och Harrys förhållande gjorde rädslan 100 gånger värre.
”Inte här.” innan någon hinner reagera har dödsätaren smällt till Ginny som chockat faller till marken. Bill slänger sig över dödsätaren och dunkar hans huvud i marken medan de andra dödsätarna försöker slita honom från sin vän.
”DU RÖR INTE MIN SYSTER DITT ÄCKLIGA LILLA SVIN!” skriker Bill högt om och om igen. Fred och George Weasley rusar fram till Ginny, de hjälper henne upp och hon ser hela röran som hände på grund av smällen. Hon skriker åt Bill att sluta, att han bara gör det värre, sluta! Detta var inte vad hon ville sin bror, det var hans bröllopsdag! Varför var de jävla dödsätarna tvungna att komma hit och förstöra hans speciella dag?! Nej, de skulle försvinna nu. När Bill släppt taget om dödsätaren gick Ginny fram till honom och satte sig på huk.
”Anledningen till att ni inte börjat tortera oss redan är för vårt rena blod, ni får inte spilla det utan anledning. Harry Potter är inte här och om ni inte försvinner nu så kommer vi att ge er en anledning. Men det är inte vårt blod som kommer att spillas.” så fort hon sagt det kände hon hur otroligt konstigt det lät, var kom all den ilskan ifrån? Hur vågade hon säga något sådant? Men hon stod ändå på sig, även om hela hennes kropp skakade av rädsla så blängde hon ilsket på dödsätarna och stämningen var otroligt spänd.
”Vi kommer tillbaka” och på en sekund var de borta.

Ingen pratade. Ingen rörde sig. Ingen andades.

”Vid Merlins skägg” säger Arthur efter någon minut och stirrar på sin dotter.
”Holy crap George, vi har världens coolaste syster!” skriker Fred och de bägge springer fram till henne och lyfter upp Ginny på deras axlar. Hon är fortfarande i chocktillstånd, hur kunde de orden komma ut från henne mun och var hade hennes mod kommit från. Men medan hennes familj dansade runt henne insåg hon att det var där det kom ifrån, familjen som utan problem fick iväg flera dödsätare för att kunna fortsätta fira ett giftermål. Vilket var exakt vad de gjorde, de få personer som var kvar åt den sista tårtan och dansade hela kvällen.

Även om kvällen fylldes med skratt och leenden hade Ginny ett stort hål i bröstet.
- Harry var borta och ingen visste vart han befann sig.

NY LÄSARE!!! MEEEEEER!!!

AWSOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Superbra! Du skriver ju som J.K själv! Meer!♥
*bevakar*

Tack så jätte mycket alla! Och Gellert Luna Dumbledore det är den absolut bästa komplimangen någon kan få! Började hyperventilera när jag såg det - TACK!!!

Börjar skriva på ett nytt kapitel så fort jag kommer hem idag PUSS

Yes! ^^

Yippie!