Tre flickor på Hogwarts

Titel: Tre flickor på Hogwarts
Författare: Bree Smith
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Antal skrivna kapitel: 1

Zoé Mary Wilson, Hastings

Zoé joggade ner mot stranden med Iphonen i ett hårt grep: den hade ett rosa skal med en söt grön groda, när man vinklar Iphonen lipar grodan. Hörlurarna som Zoé stoppar tillrätta i öronen har hon pärlat ljusgröna och ljusblå plastpärlor på. Iphonen var hennes absolut käraste ägodel. Inte för alla spelen eller sms:en. Utanför att man verkligen kunde göra den fin om man ville. Det var helt enkelt ett plus att man nästan kunde ha så mycket musik som helst i den.
”Snart är det väl ingen ide att ha kvar den längre.” Tänkte Zoé lite förbittrat och satte på ”Love Will Find a Way ” från ”Lejonkungen 2” på låg volym.


Rosabelle Tassie Davies, Saline

Den på elvaåriga Rosabelle stod framför helfigurs spegeln i sitt rum och betraktade dom smultronblonda flätorna, det hjärtformade ansiktet, dom enorma chokladbruna ögon, slöjan av fräknar över den lilla runda näsan, och den porslinsvita hyn. Hon smög leende in i sin storasyster Amy's rum och fram till det lilla sminkbordet. Rosabelle tog fram ett läppglans med tuggummi smak och tog en polkagris ur en godisskål på skrivbordet innan hon gick mot sitt eget rum.
”Tack, syrran.” fnissade Rosabelle. När hon kom tillbaka till sitt eget rum öppnade garderoben och tog fram en kort röd skotskrutig klänning med veckad kjol och en vit blus med ärmpuffar. Den var nog lite gammaldags men Rosabelle tyckte att den var söt. När hon satt på sig klänningen tog upp läppglanset. Rosabelle tog bara lite läppglans eftersom hon inte tyckte smink var sådär jätte viktigt även om hon använde det ibland.
”Mamma, jag går nu!” Ropade Rosabelle in i köket där hennes mamma Emily stod och blandade ihop en chokladkaka.
”Vart ska du då?” Emily tittade förvånat upp från en kokbok.
”Jag ska till Lacy's glassbar med Sophie och Julie.” Rosabelle höjde ögonbrynen. ”Jag sa ju det i morse.”
”Åh…det hade jag alldeles glömt bort. Hejdå, men kom inte hem försent bara!” Emily tittade förmanande på sin dotter.
”Visst mamma!” Ropade Rosabelle och kastade en slängkyss över axeln.

Macy Carmela Cartwright, Llanbedorg

Macy slog upp ögonen, betraktade solstrålarna som föll igenom fönstret och ner på hennes händer. Hon gäspade stort och kippade sen efter andan. Hon ansträngde sig för att andas normalt medan hon reste sig upp ur sängen och satte på sig ett par avklippta jeans och en ljusgul blus. När Macy föddes hade hon försmå lungor och fick ligga i kuvös ett bra tag. Efter det hade hon opererats tre gånger och hon kan fortfarande inte inte springa mer än tre steg utan att bli andfådd. Macy gick långsamt ner för den vita spiraltrappan och in i köket. Hon tog fram en skål, mjölk och lite chokladflingor. Efter som det var ganska varmt ute så tog hon med sig skålen ut i trädgården och satte sig att äta frukosten utomhus.

Ska jag fortsätta?

Bra! Låter intressant!! Mer!!! *bevakar*

Det kommer att komma ett nytt kapitel snart! Jag hade skrivit ett men glömde att spara…
Ja, ni vet hur det går då Men nytt kapitel kommer alltså i morgon

Spännande, ska bli kul att läsa

Tack så mycket♥
Här kommer ett till kapitel!

Kapitel 2: Godis och nya vänner

Zoé

Jag hade nästan bitit sönder min högra tumnagel. Men jag tyckte att jag hade rätt till det efter som det inte precise var någon små sak att börja en internatskola för häxor och trollkarlar. Jag hade, dagen i ära, satt på mig en kort pastellblå veckad kjol, en vit ärmlös blus och vita sneakers. I mitt kopparfärgade lockiga hår hade jag en matchande roset. Jag hopades att jag inte var för uppkläd. Jag och pappa hade kommit in på Kingscross station och såg oss om till något som måste vara portalen till perrong 9 ¾. Det var pappa som hittade den och när vi kom igenom till andra sidan kunde vi bara stå och gapa. På bagagevagnarna var det fullt av burar med: katter, ugglor, råttor och paddor. Min egen bagagevagn var lastad med en pytteliten vit fluffig katt. En kort gubbe med krokig näsa och långt silvergrått skägg höjde på hatten för oss när han gick förbi. Jag gav pappa en stor kram samtidigt som ett rött tåg rullade in på perrongen.
”Hejdå pappa! Jag kommer att sakna dig!”
”Och jag kommer att sakna dig, lillan! Jag ska köpa en sån där uggla så att vi kan skriva till varandra!” Pappa rufsade mig i håret och log stort. Jag nickade och hoppade på tåget. Jag vinkade tills tåget åkte runt en krök och pappa försvann. Sen gick jag för att hitta en kupé att sitta i. Längst bak i tåget fanns en kupé där det satt två flickor i min egen ålder. Med en suck av lättnad insåg jag att jag inte var för uppkläd. Den ena flickan hade långt blont hår, stora chokladbruna ögon, en vit kort sockersöt klänning, ljusgula sneakers och små silvriga örhängen. Den andra flickan hade svart axellångt hår, stora nästan svarta ögon, ett par korta jeans shorts, ett vackert rosa siden linne och vita sneakers.
”Kan jag sitta här?” Frågade jag. Tjejen med det svarta håret log och sa:
”Javisst!” Sen kippade hon efter andan. Jag satte mig ner bredvid den bloda tjejen på andra sidan bordet.
”Hur mår du?” Jag rynkade lite på ögonbrynen.
”Bra, jag föddes med försmå lungor och kan fortfarande inte springa tre steg utan att bli andfådd. Jag hete Macy föresten och det här är Rosabelle!” Den blonda tjejen verkade redan ha hört historien men hon såg lite orolig ut.
”Oj, stakars dig! Jag heter Zoé!” Just då kom en tant med en godisvagn.
”Vill ni ha något från vagnen flickor?” Vi tittade på varandra en sekund sen sa vi i mun på varandra:
”Jag vet inte riktigt vad som finns!”

Var det bra?

Meera!!! *Bevakar*

Bra ^^

Superbra!

Tack så mycket för alla snälla kommentarer♥

Kapitel 3: Sortering och kokoskaka

Rosabelle

Jag, Macy och Zoé stod längst bak i klungan av förstaårselever. Vi var nästan ett huvud kortare än dom andra och såg därför först inte så mycket när dom stora dörrarna öppnades. Jag stod längst till höger och höll hårt i Zoé's hand. Zoé i sin tur höll hårt i Macy's hand. När vi gick in i storasalen lät det som väldigt många drog efter andan.
”Coolt!” Sa jag, Macy och Zoé i mun på varandra. Taket var himmelen, fast jag gissade att det bara var magi. Jag och mina båda vänner tittade oss förundrat omkring. Jag var vagt medveten om att rektorn höll ett tal men jag kunde inte hindra min blick från att flacka runt i rummet. Sen började sorteringen.
”Alison, Mary!” En lång flicka med sandblont hår och grå ögon gick upp. Hon försökte nog se lugn ut men man såg att hennes händer darrade. En gammal hatt placerades på hennes huvud. I nästa sekund skrek hatten:
”RAVENCLAW!” Flickan lyfte hatten från sitt huvud och kilade fram till Ravenclaw bordet. Samma sak upprepades gång på gång tills:
”Cartwright, Macy!” Både Zoé och jag klappade på hennes axel när hon gick förbi. Macy's såg helt lamslagen ut. Hon kippade efter andan. Jag och Zoé kastade en orolig blick på varandra. Sedan sattes den gamla hatten på Macy's huvud. Det var tyst i vad som kändes som en evighet. Sedan Ropade hatten:
”HUFFLEPUFF!” Macy skyndade sig bort till Hufflepuff bordet där hon blev motagen av applåder.
Sen ropades jag upp:
”Davies, Rosabelle!” Jag gick långsamt och kände naglarna borras in i händerna när den gamla hatten sattes på mitt huvud.
”Humm…låtse du är flitig och lojal. Men också klok och rentav lite modig…det får bli…HUFFLEPUFF!” Jag drog en suck av lättnad och kilade iväg och satte mig bredvid Macy.
”Hoppas Zoé också hamnar här!” Viskade Macy i mitt öra när vi kramade om varandra. Men tillslut blev hon uppropad.
”Wilson, Zoé!” Zoé såg helt panikslagen ut när hatten placerades på hennes huvud. Det tog ett tag sedan skrek hatten:
”HUFFLEPUFF!” Zoé sprang nästan fram till oss och slog sig ner bredvid Macy.
”Vilken tur att du också hamnade här!” Log jag. Plötsligt stod det fat dignande med mat på bordet. En äldre elev, som presenterade sig som Jim Smith, log och serverade oss stora bitar kokoskaka.
”De bringar tur!” Skrattade han. ”Det första jag åt när jag kom till Hogwarts var kokoskaka och nu, två år senare, är jag känd som Huffelpuff's clown och jagare i Huffelpuff's quidditchlag!” Jim var ganska söt och varken jag eller Zoé sa något alls men efter någon minut mumlade Macy:
”Tack! Man får väll hoppas på det bästa!” Jim log lite.
”Så ni kan prata! Jag började tro att ni var stumma!” Han sa det inte på ett elakt sätt, möjligen lite retsamt. Alla tre lipade åt honom och han skrattade lite men tillade se:
”Jag har inte förgiftat dom där kakbitarna ska ni veta!” Jag himlade med ögonen och smakade en liten bit. Kakan var söt, spröd och helt enkelt ljuvlig. Macy och Zoé verkade också ha märkt hur god kakan var för dom åt lika glupskt som jag. Så nu var vi här på Hogwarts, äntligen!


Jag ska skriva längre kapitel men har mycket läxor nu så det blir ganska kort.

Superbra!