Friends (antimobbningsorganisation)

Hej fellow mugglarportalare! Jag need to get this of my chest och är lite nyfiken av att höra vad ni tycker om den här antimobbningsorganisationen som kallas friends. Själv så tycker jag verkligen inte om den men tror jag saknar all fakta.
Jag har gått i flera skolor och överallt är det samma procedur, det börjar med att ”friendsarna” ska väljas ut. Man röstar i klassen, de två populäraste vinner och läraren står där med blanka ögon och tycker att kampen mot mobbning har kommit såå långt. På de två utvaldas möten sitter de sen och skapar färgglada plancher som sätts upp i korridoren. I min förra skola stod det ”I den här skolan tolererar vi ingen utfrysning” och liknande på varenda vägg. Som om någon brydde sig. Förstås gick inte ens hälften av de populära kidsen på de här mötena utan ser det som en extra rast. Vi vanliga dödliga i klasserna får höra från våra lärare att om vi känner oss orättvist behandlade ska vi gå direkt till våra friends, våra kamratstödjare. De kommer på sina möten fixa hela skiten. Nämen visst, visst. Klart att alla i klassen tycker den bästa lösningen är att prata med någon i sin egen ålder, säger lärarna uppmuntrande. Inte vill ni prata om sånt med oss gamlingar, hehe. Självklart skulle också kamratstödjarna få åka till grönan, eller på bio, eller till skansen för att lyssna på Carola en gång om året också för de där pengarna som gråtmilda vuxna som hört att de är ”tillsammans i kampen mot mobbning” skänkt. Men är det så överallt då? Hur uppfattar ni friends/arbetet mot mobbning på er skola?

EXAKT så är det^

Så himla sorgligt om det är så numera.

Jag var kamratstödjare i lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet (5:an) och nej, jag var inte populärast i skolan och övriga i gruppen var väl i samma sits som jag. Omtyckta av omgivningen och/eller hjälpsamma. Vi gick på kontinuerliga möten och tog upp saker som hänt/inte hänt/borde ha hänt sedan senaste mötet. Efteråt sammanfattade vi mötet för vår egna klass - något som fungerade väldigt bra.

Varför jag blev kamratstödjare gång på gång? Kanske för att jag alltid varit av karaktären att uppmuntra andra, hjälpa andra och försöka finnas till där när det behövs. Kanske också för att jag sågs vara en positiv individ... men vad vet jag? ^^' Det fanns alltid någon utfryst eller mobbad på skolorna/årsklasserna/i klassen som jag såg till att tala med, sitta med i matsalen, hänga med på raster osv. Inte alltid - jag är ingen ängel och hade mina förutfattade meningar, och framförallt "meningar" om individer jag hängt med och inte riktigt känt mig hundra med - men jag lät inte det hindra mig som det hindrade majoriteten i omgivningen. Istället lät jag min styrka vinna: styrkan i att vilja se andra glada och veta om att människorna i min omgivningen trivs, om så bara för en kort stund.

Friends får jättemycket kritik för sättet de hanterar mobbing. De har gjort på väldigt fel sätt.

Jag tror att de omarbetar mycket av det dock och jag HOPPAS innerligt att de tar till sig av kritiken, utvärderar det som uppenbarligen inte funkat och gör det bättre.

Alltså känner igen det där sååå väl!!

Vi hade väl inte friends men vi hade kamratstödjare, och problemet var väl framförallt på högstadiet!
De som var mest poppis fick bli kamratstödjare, eller för oss de som kunde tänka sig att offra sig!
Och det där med att om man känner sig orättvist behandlad i skolan så ska man gå till klassens kamratstödjare...MEN OM MAN BLIR MOBBAD AV KAMRATSTÖDJARNA DÅ???!? HUR GÖR MAN DÅ!??!
Vi hade två tjejer som kamratstödjare.
Ena tjejen pratade typ aldrig med mig! Hon ville typ knappt veta av mig. Var kompis med henne när jag var yngre men sen ba nehepp! Antar att hon snackade massa skit också bakom min rygg!
Den andra tjejen var med mig ibland, men hon var så falsk att det var löjligt! Ena stunden fanns man och andra stunden fanns man inte alls!!


Jag tycker det är ett fint tänk, men sättet de gör det på blir så himla fel Är så synd, för sånt där behövs ju verkligen!!

Jag tycker ni skall skriva ner det som ni upplevt och skicka det i ett mail till friends Det är det bästa sättet att påpeka att saker uppenbarligen inte fungerar.

Jag är själv väldigt skeptiskt till konceptet, även om det fungerade helt okej i min lågstdieklass när vi hade det.

This. Den som var värst av de som mobbade mig under mellan- och högstadiet var kamratstödjare i mellanstadiet (det var ändå nio år sedan jag började mellanstadiet, så saker har uppenbarligen inte förändrats när det gäller hur folk ser på deras organisation). Minns att jag mailade FRIENDS och berättade och då fick jag typ till svar "Nej men vad tråkigt, så ska det ju inte vara" och ingenting mer hände.

Jag tappade tron på FRIENDS efter det, tbh.

Sen har jag alltid vetat att tjejen ifråga har varit extremt osäker i sig själv och har haft det där behovet att finna någon att trycka ner för att må bättre själv, men under mellanstadiet tänkte man inte så. Då tog orden och kränkningarna hårt. Nu tycker jag dock bara synd om henne.