Better life

((först till kvarn gäller. Detta är e
n berättelse om en tjej som får en mystisk sjukdom occh dör men kommer till andra sidan typ.)

Han älskade henne inte längre, kanske inte hade gjort det häller. Det han hade gjort var att utnyttja henne till max sedan gjort slut. Att vara så här ledsen var inbiten möjligt trodde hon men hon orkade inte göra något eller äta. Julie satte sig upp i sängen och kände på bröstkorgen som om det skulle hjälpa till att läka såret som han hade skapat. Men sorgen var stor. Nu såg hon sanningen. Hon var ful, fet och äcklig. Med rött hår som bara trasslade till sig och ögon som var bruna.
Lite sorgset tog hon sig ur sängen och hon tog sig sedan ut på stan. Lite sorgset såg hon in i affärer och hon satte sig sedan vid bryggan och stirrade ut. Så enkelt det skulle vara att bara försvinna. Men hon var en kämpe ändå om hon hade förlorat denna kamp. Skadad var hon men själv visste hon att hon skulle bli bättre. Ett leende spred sig på hennes läppar och hon tog sig upp innan hon tog sig för bröstet i smärta och hon föll ihop. Människor runt omkring sprang fram till henne och en ambulans kom senare.

Några timmar hade förflutit och hon vaknade upp på ett sjukhus med en nål i armen och hon såg sig om. Hur hade hon kommit hit? Julie satte sig upp och hon hörde steg utanför.

((Jag hoppar in))

Han, den, det? Det var ingen som visste exatkt vad 'det' var, Denna 'det' hade många namn, hans första två, var Dag och Natt. Det enklaste att kalla denna 'det' Var ett namn som de dödliga, människorna, hade kallat 'det' länge, Ärkeängeln, även känd av människorna vi namnet Gabriel, som ej var mycket upskatat av Ärkeängeln. Men om människorna hade fått höra det fulla namnet på Ärkeängeln skulle den personen som fått lyssna veta för mycket för en dödlig hjärna. Ärkeängeln såg över alla de själar som släpptes in i Guds himmelrike, Vem som än kom in skulle bli visad omkring av ärkeängeln, Gud hansjälv var för uptagen med att vaka över jorden och Jesus var uptagen med att ge liv och hopp åt nya födda. Så det var Arkeängeln som fick hjälpa de döda. Det mesta han gjorde var att introducera sig själv, säga vart den döde var, och visa den döde till sitt nya hem. Samma rutin dag efter dag. År efter år.

Hon tog sig ur sängen och men lade sig igen eftersom hon inte kunde ta sig någonstans. Sedan så sträckte hon sig efter en tidning och tände lampan och såg ner. Men stegen komm allt närmre och håren på hennes nacke reste sig.
"Hallå?"

Ärkeängeln fortsatte sina vanliga rutiner. Han tog emot dem döda som Sankte Pär släppte in. Han visade dem deras hem och lämnade dem till att göra det dem själva ville och kunde. Tänk att han hade gjort så sedan människans begynnelse och att han aldrig tagit en paus, aldrig sovit, aldrig ätit. Han hade tagit korta pauser för att tala med viktiga människor på jorden så som Jesus mor Maria, Abraham och flera. Han var trött, men jobbet behövde göras, och ingen annan fans ledig.

(han kanske hämtar dem?)
Hon såg när en läkare kom in och han lade huvudet på sned.
"Men lila du. Du borde sova."
Han gick fram och lade handen på hennes panna. "Ingen feber iallafall. jag ska hämta lite vatten." Med de orden lämnade han salen

(Du, du bara, you're to smart right now)
Ärkeängeln hämtade upp nya själar, han lämnade bara kropparna. Antigen sa den döde ''Det är inte min tid än!'' Eller så sa den döde ''Äntligen!'' Medans Ärkeängeln förklarade samma sak till en ny person, hela tiden. Han hade en lista med folk som skulle hämtas, en som förnyades varje gång det var någons stund. De närmsta var en gammal man, en flicka och en självmordsbenägen tant. Det var lika bra att börja direkt.

Hon såg ner medan läkaren kom tillbaka med ett glass vatten och räckte över det. Hon tog emot det och drack i djupa klunkar medan han såg på
"Du var mig törstig." Han log och tog av sig stetoskopet som hängde runt halsen och satte metallen mot hennes bröstkorg
"jag ska bara lyssna snabbt sen ska d få sova lite mera"
Han nickade senare och log.
"Du kommer nog bli frisk snart." Han log och gick t från rmmet

När Ärkeängeln var klar med den gamle ströks ett namn från listan, och ett nytt kom upp. Det tog onödigt lång tid att hämta gubben. Han begav sig ner tillbaka för att hämta nästa person. Det var inne på ett sjukhus, han såg personen som skulle dö ligga på en säng.

Hon hade inte somnat utan satt upp i sängen med händerna knäppta i famnen och stirrade ut genom fönstret och hon hostade kraftigt medan hon kurade ihop sig.
"Dumma hosta" muttrade hon och vände sig om

Ärkeängeln såg ner på henne, han sa som han alltid hade gjort, så många gånger tidigare. ''Jag är Ärkeängeln, eller som ditt folk kallar mig, Gabriel. Din tid på jorden är förbi och gud har valt att du ska få komma till hans lustgård.'' Han log mot henne och himmelens ljus strålade från honom i hopp om att hon skulle bli lugn av det.