Sirius Blacks dotter och Den flammande bägaren

JAG ÄR TILLBAAAAAKAAA!!!

OBS! Om ni inte har läst min andra fanfic "Sirius Blacks dotter", så gör det. Den här fanficen är nämligen en fortsättning på den.
Gör det HÄR: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=29776&page=1

INNEHÅLLER SPOILERS FÖR HARRY POTTER OCH DEN FLAMMANDE BÄGAREN!

Okej! Om ni läst första delen av den här (vilket jag antar eftersom ni fortsatte läsa utan att trycka på länken) så vet ni redan lite om Silver.
Rating: PG. Det är ju lite med det där "Voldemorts återkomst" och allt det där, vilket gör att lite av innehållet kan vara "olämpligt för mindre barn."
Men om ni läst alla HP böcker så är det ingen fara med den här!

Jag älskar alla som kommenterat, kommer kommentera och som läser utan att kommentera.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Då börjar vi då (YEEEEEAAAAH


Det här kapitlet suger förmodligen, då jag är helt utmattad.

Kapitel 1:

”Silver! Du har post!” ropade mamma nerifrån. Jag suckade och slog igen min dagbok som jag hållit på att skriva i. Det var först när jag kom hem från Hogwarts som jag insåg hur mycket jag hade saknat att skriva. Idag skulle Rons familj komma för att hämta mig och ta mig till Kråkboet, där jag skulle tillbringa resten av sommarlovet.
”Kommer, mamma!”
Jag rusade nerför trapporna och ut i hallen. Sedan mamma fått reda på att pappa var oskyldig så hade hon blivit mentalt bättre, vilket också hade lett till hennes plötsliga ”städryck” som hon kunde få när som helst, vilket betydde att hon flängde runt huset och dammade, sopade, diskade och tvättade. Inte för att jag klagade, det var skönare att ha en normal mamma, men ibland kunde jag bli trött på det.

Mamma stod vid spisen och höll på med att laga lunch. En ljuvlig doft spred sig genom huset.
Hon pekade på en snövit uggla som stod på köksbordet, och putsade sina blanka fjädrar. Jag var nära att hoppa till. Det där var Harrys uggla, Hedwig.
Jag strök frånvarande hennes fjäderdräkt medan jag lösgjorde kuvertet från hennes ben. Hedwig hoade mjukt och jag sprättade upp kuvertet med tummen.
Kära Silver,

Hur är det? Jag mår bra, men Dudley (min kusin) har blivit satt på bantningdiet. Inte bra, för mig. Min moster upptäckte att han smugglade in syltmunkar på sitt rum i går. De sa åt honom att de måste dra in hans fickpengar om han fortsätter sådär, och det gjorde honom så rasande att han slängde ut sitt Playstation genom fönstret. Jag antar att du vet vad det är, eftersom du är bästa vän med Hermione Granger. I alla fall, det var inte så smart av honom, för nu har han inte ens sitt Mega Stympning III, som brukade avleda hans tankar från mat, och då skakar mitt rum värre än vanligt, när han och morbror Vernon har sina gräl om mat.
Jag hatar att låta desperat, men jag SVÄLTER!
Det skulle vara hemskt snällt av dig om du ville skicka lite mat av något slag åt mig.
Hälsa Alice och Creamy från mig.

Din (just nu) hungrige vän

Harry Potter


Jag rynkade pannan. Stackars Harry. Jag lade tillbaka brevet i sitt kuvert och tog Hedwig på armen för att ge henne innan jag skickade tillbaka henne med mitt svar till Harry.
Jag tog en bit pergament, min fjäderpenna och lite bläck och började skriva svar till honom.

Käre Harry,

Din kusin låter inte särskilt smart. Vi måste ha ganska lika kusiner, du och jag. Jag menar, titta bara på Dudley och på Malfoy. Usch.
Jag ska be mamma att göra någon mat åt dig. Oroa dig inte, jag antar att hon kommer kasta en anti – ruttna besvärjelse över den, så behöver du inte oroa dig för att din moster och morbror hittar något som luktar konstigt i ditt rum…

Jag mår bra. Mamma och Creamy också, även fast Creamy verkar sakna Krumben lite.
Jag ska bara varna dig, mamma kommer inte att gilla att mugglarna svälter dig. Snart kommer nog hon bli arresterad för den medhjälpen till mord hon är efterlyst för.
Men lite mer seriöst, jag lovar att jag kommer skicka med någon mat åt dig, och kanske en födelsedagstårta också.
Du får din födelsedagspresent av mig när vi träffas hos Ron.
Hörde du att hans pappa fick biljetterna? Visst ska det bli kul? Jag längtar!
Hoppas vi ses snart!

Silver


Jag synade mitt svar en stund innan jag nickade för mig själv och stoppade ner det i ett kuvert. Jag harklade mig.
”Eh, mamma?” sade jag försiktigt. Hon vände sig mot mig och log ett brett leende. ”Ja?”
”Öh… Harrys moster och morbror… De liksom… Tja… Svälter honom lite grann…” sade jag och drog nervöst fingrarna genom mitt hår. Mammas leende försvann tvärt. ”Vad sa du?” frågade hon rasande. Jag suckade.
”Kan du inte bara skicka lite mat åt honom med en sån där anti – ruttna besvärjelse på sig?” frågade jag. Hon satte händerna i sidorna.
”Visst kan jag det. Stackars pojke. Du kan skicka lite av den där lasagnen vi åt igår, om du vill. Och såklart en födelsedagstårta.” sade hon. Jag nickade och väntade på att hon skulle kasta anti – ruttna besvärjelser över maten.

”Ta med det här till Harry”, bad jag Hedwig. Hon hoade ihåligt och jag fäste kuvertet och alla paketen med mat i sig vid hennes ben.
Hon flög ut genom fönstret och jag tittade länge efter den lilla snövita pricken som långsamt försvann i fjärran… Jag suckade djupt och drog för de tunga sammetsgardinerna. Ett dåsigt ljus sänkte sig över mitt rum. Jag slängde mig på sängen och slöt mina ögon.

Det knackade på dörren. Jag vaknade tvärt och hoppade ut ur sängen. Eftersom jag trodde att det var Rons familj + Hermione som skulle komma och hämta mig så tillät jag mig själv att kasta en blick i spegeln. Mitt långa hår var uppsatt i ett par trassliga tofsar som hängde ner en bra bit nedanför midjan. Jag hade på mig ett par slitna jeans – shorts och ett rosa linne. Runt min hals hängde min guldmedaljong och gryffindorlejon, som jag alltid hade på mig nuförtiden.
Jag räckte ut tungan åt min spegelbild och rusade nerför trappan för andra gången idag.

Jag öppnade dörren och blev nästan genast tacklad av en solbränd Hermione.
”SILVER!” tjöt hon och kramade mig så hårt att jag var rädd att mina revben skulle gå av på mitten. Jag skrattade och lösgjorde hennes armar från mig. ”Jag har saknat dig också, Hermione.”
Hon skrattade och tillät sig själv att blicka runt i vår hall. Hennes blick fastnade på det fördragna porträttet av min kära farmor som hängde på väggen. ”Vad är det där?” frågade hon och pekade på det.
”Stopp!” vrålade jag, men draperierna hade redan slitits åt sidan.
Kvinnan på porträttet var vacker på ett obehagligt sätt. Hennes hy var vit och hennes klänning var sammetsgrön. Hon bar ett elegant silverhalsband med smaragder: Slytherins färger. Kvinnan särade på sina perfekta läppar. I nästa stund började hon skrika.
”SMUTSIGA AVSKUM SOM VANHEDRAR MINA FÄDERS HUS! SMUTSSKALLAR! AVSKUM! HALVBLOD! MUTANTER! MISSFOSTER!” tjöt hon. Hermione hoppade baklänges i ren förskräckelse. Jag tog ett steg framåt och försökte dra för gardinerna igen. Vid åsynen av mig vidgades hennes ögon och hon höjde ett finger och pekade på mig. ”DUUU! AVKOMMA TILL DEN SMUTSLIGA FAMILJEFÖRRÄDAREN! HUR VÅGAR DU ENS KALLA DIG RENBLODIG? HUR VÅGAR DU ENS KALLA DIG EN BLACK?” vrålade hon. Med en kraftansträngning lyckades jag få igen draperierna. Hermione stirrade på porträttet.
”V-vem v-var det d-där?” frågade hon darrigt. Jag suckade.
”Det där var ingen mindre än min kära farmor, Walburga Black.” sade jag bistert. Hermione höjde sina ögonbryn.
”Ä-är du re-renblodig?” frågade hon. Jag stönade.
”Tro mig, jag gillar inte tanken. Men jag antar det, eftersom både min pappa och mamma är magiska.” mumlade jag. Hermione nickade förstående. Jag tog hennes hand. ”Kom. Ska vi inte åka nu? Var är familjen Weasley?” frågade jag. Hon log brett.
”Där utanför. Kom!” skrattade hon. Jag sade adjö till mamma och Hermione och jag rusade ut på gården, hand i hand.

Okej... Det här var kort, eller hur?
Men jag är, som sagt utmattad. Det finns en yttepytte chans att det kommer mer ikväll: och då ska det ju bli ett långt kapitel förstås!
Jag älskar er!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Awesome!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ÅH SKITTBRA!!! Är din gamla läsare, Lellilola, och är superglad att du gjorde en tvåa! Tack! ♥♥♥♥

SUPER BRA!♥♥♥
Tack för uppföljaren!

OH MY GHAAD, DU MÅSTE SKRIVA MER, DU ÄGER JU PÅ DETTA!!!♥♥♥

Braaaaaaaaaa

Yey, ny fanfic!!! *Happy*

I still like it. bevakar denna med! ^^

wow, super bra! Har inte läst ettan med det verkar vara en awsome ff!

Superbra! Ser fram emot nästa kapitel