Antikens Rom, privat

Privat med Cara Riddle ^^

Alltås, Antikens Rom, och allt vad det nu innebär

Räcker det här till mall, eller vill du ha något annat med?

Namn:
Ålder:
Utseende:
Bakgrund:
Personlighet:
Övrigt:

det blir en skit bra mall ^^

Namn: Nicci Ormarna
Ålder: 17
Utseende:
Bakgrund: Nicci är dotter till Nathan en av senatorerna. Niccis mamma Alessandra dog när hon födde Nicci och hennes far blev väldigt överbeskyddande.
Personlighet: Nicci är en livlig flicka som gärna smyger ut och upptäcker staden. Hon gillar att rida och använda svärd. Hennes far vet inget om det, han vill att hon gifter sig rikt och har någon som kan beskydda henne. Men Nicci vill ha ett liv med äventyr, men hon har inte talat om det för sin far eftersom hon inte vill göra honom besviken eller ledsen
Övrigt: Hennes far låter henne välja själv vem hon skall gifta sig med men hon har avvisat dem allihop.

funkar det lr saknar du något?

Looks great ^^

Namn: Antonius Marius Felix
Ålder: 19
Utseende:
Bakgrund: Antonius är son till senatorn Marius Felix och hans fru Cornelia, vars fader också är senator. Han växte upp på deras egendom utanför Rom, där han endast hade sällskap av tjänare, slavar och sina lärare. Antonius tränades i krigskonst av en föredetta soldat och gladiator, men dessutom har han lärt sig allt om politik, etikett, historia och att leda trupper i strid.
Antonius mor dog då han var tretton år gammal i en feber. Hans far var oftast i Rom, och då Antonius fyllde aderton fick han flytta in till staden.
Personlighet: Antonius är en artig, charmerande, något rebellisk och självsäker ung man. Han är otroligt bestämd och vägrar att ge upp. Han är rätt social av sig, och skaffade sig snabbt vänner i Rom, av den värre sorten änligt hans far. För tillfället vet han inte vad han vill av sitt liv, och motstår trycket att växa upp och ta ansvar.
Övrigt: Trots att Antonius väg är stakad till senaten och ett liv i politik, är han inte intresserad av det, och skulle hellre skriva upp sig i armén.

Så där ja ^^
Vill du börja? Kanske i Colosseum för att se på hästrace eller något

jag kan börja inga problem

Nicci tittade ner på den röda långa klänningen, hennes fars val. Hon hade hellre haft på sig en grön ryttarklänning. Men hennes far visste inget om de livet och det skulle så förbli. Hon log mot sin far när de satte sig ner på kuddarna uppe på balkongen. Nicci tittade ner på de lägre ställda människorna och undrade om deras liv var mer spännande än hennes?
"Är det inte en vacker dag för en hästkapplöpning?" frågade hennes far och hon tittade upp på honom.
"Ja far, det är en underbar dag" sa hon och såg ner på hästarna. Hon reste sig upp och gick fram till kanten för att se bättre. Hon hade hellre suttit på en av hästarna än på kuddarna. Hennes blick fastnade på en stor svart häst som stegrade sig och hon log, hon älskade en utmaning.
"Ser du någon du gillar?" frågade hennes far, hon förstod att han syftade på en man inte en häst.
"Tyvärr inte far" sa hon och satte sig ner i skuggan igen bredvid honom medan hon väntade på att kapplöpningen skulle börja

Antonius följde sin far bland människomängden. Kapplöpningen hade inte börjat än, och folk letade ännu efter lediga platser. De skulle sitta med de andra senatorerna och deras familjer upp på någon av balkongerna; ovanför det fattigare folket som fick nöja sig med att stå.
Marius Felix var en stor, imponerande man, och Antonius hade tagit efter sin far i det fallet. Han var lång och bredaxlad, och hade de samma blåa ögonen. Men annars liknade han sin mor i mycket: den raka näsan, den utsökta käklinjen och de smala händerna var något hans fader inte hade välsignats med.
Tjänaren som visat vägen stannade upp och drog en baldakin åt sidan för att släppa igenom dem till balkongen. Några familjer hade redan anlänt, och då Marius stannade för att hälsa på senatorerna gick Antonius till en av de lediga platserna och satte sig med ett lätt uttråkat ansiktsuttryck. Han tyckte om kapplöpningar, men sanningen att säga hade han en bultande huvudvärk efter festen föregående kväll.

Nicci lyfte blicken ointressant när hennes far hälsade på en man. De började prata politik och Nicci gjorde som hon brukade, hon log ett tomt kallt leende och låtsades att hon inte förstod vad det pratade om, det var trotts allt vad hon förväntades göra. Men även om Nicci förstod mer än vad andra trodde var hon egentligen inte intresserad. Att vara kvinna kunde ibland ha sina fördelar. Hon tittade åter på sin far när han presenterade henne. Hon log mot mannen men la inte hans namn på minnet. Hon hörde hur de kallade ryttarna till start och reste sig upp. Hon gick fram till räcket, hon ville se loppet bättre. En av tjänarna följde denna gången med henne fram och höll ett solparasoll över henne och hon sa inget om det. Hade de varit ensamma hade hon suckat, men det passade sig inte i detta sällskap. Hon studerade den svarta hästen när denna red till start. Hon hoppades dess ryttare kunde kontrollera hästen för om han kunde det var hon säker på att den skulle vinna

Antonius vinkade till sig en tjänare och bad om ett glas med något kallt att dricka. Tjänaren bugade kort och skyndade iväg. Han återvände snabbt och Antonius tog en liten klunk av rödvinet. Det smakade bittert, men åtminstone var det kallt.
Marius hade äntligen hälsat på alla, och kom för att sätta sig bredvid Antonius. Då han var ur vägen föll Antonius blick på en ung kvinna, antagligen någon senators dotter, som hade ställt sig vid räcket för att se bättre. Antonius vinkade åter till sig en tjänare, den här gången en med vadslagningstabell i handen.
"Den eldröda hästen", sade han och gav tjänaren två guldmynt. Hans far misstyckte.
"Du borde inte kasta bort våra pengar så", sade han lågt, och Antonius himlade irriterat med ögonen. Utan att svara reste han sig och gick fram till räcket för att ställa sig bredvid kvinnan, men på artigt avstånd. Han följde hennes blick till sanden och tog en klunk av rödvinet.
"Är ni intresserad av kapplöpningar, milady?" frågade han artigt och granskade ryttarna noggrannare, då de gjorde sig färdiga för tävlingen.

Nicci vände sig en aning förvånat om när någon tilltalade henne. Till hennes förvåning var det en man i hennes egen ålder. Hon hade förvänta sig någon av hennes fars vänner. Hon funderade en stund på vad hon skulle svara. vad var det korrekta svaret?
"Det är snarare hästarna än själva loppet som intresserar mig. Hästarna fascinerar mig. De är livliga och de kan göra som de vill. De verkar inte ha några bekymmer alls. De spänner sina muskler och springer sedan obekymrat framåt. Allt handlar om hästens humör just den här dagen. Även om den sprang bra igår betyder det inte att den gör det idag. Det är ett speciellt band mellan häst och ryttare som krävs för att vinna" sa hon och hennes ögon glimrade till en kort sekund sen slog hon ner blicken "De är så klart väldigt söta med" sa hon. Det var ett svar som hon kunde förväntas ge, hon skulle egentligen inte vara fascinerad av en sådan sport, det var inget kvinnor sysslade med.
"Vad är din anledning till att vara här, sir?" frågade hon och log svagt

Antonius flyttade blicken till kvinnan då hon svarade på hans fråga, och han kunde inte hindra ett leende. Hennes entusiasm var tydlig, och hon hade ett vackert leende. Då hon lade till det sista kunde Antonius inte hindra ett skratt.
"Min far vägrade låta mig stanna hemma", svarade han torrt och tömde vinglaset. "Och så tycker jag också om att se på söta hästar", tillade han med ett snett leende och vände blicken till sanden. Ryttarna hade ställt sig upp på linje och kapplöpningens första omgång var färdig att börja.
"Ursäkta mig, men jag måste få något mer att dricka", sade Antonius och rätade på sig. "Njut av kapplöpningen, milady." Antonius bugade sig korrekt och återvände till sin plats med en vink mot tjänaren. Han masserade lätt sina tinningar och önskade att huvudvärken skulle lätta.

Nicci la huvudet på sned, hon fann det en aning konstigt att hans far inte lät honom stanna hemma om han ville. Nicci hade trott att han var vuxen nog att fatta egna beslut. Men det kanske inte var så för alla män? Hon sa inget om det, att lägga sig i andra människors familjeförhållande var inget hon fann någon glädje eller nytta i. Många gjorde det för att kunna utnyttja kunskapen de fick men hon hade ingen användning för det. hon log lite roat, hon förstod att mannen inte kommit hit för att se på hästarna men sa inget om det. Hon fann mannen ganska underhållande, hon var inte säker på varför dock.
"Tack, det blir säkert roande att se på den. Tack för pratstunden, sir" sa hon vänligt och vände sig mot hästarna. Hon höll blicken på den svarta hästen när de satte av. Hon såg att ryttaren hade kontroll över honom, nu var frågan om det skulle vara hela loppet?