PRS mellan Medi & Shaana

Okej, så då kör vi

Medi :


Shaana:
Vladimir:

(så ska jag börja eller?)

gör det du

Hon hade jobbat hårt hela dagen och det röda håret hade lossnat från flätan och låg nu om hennes axlar medan hon kokade tevatten och lade upp scouns på ett fat och såg sedan på klockan. om några minuter skulle han ha sitt te. Hon såg ner och tog teet och hällde upp och tog brickan och gick mot biblioteket. Hennes gröna ögon gnistrade svagt i mörkret och hon såg sig nervöst omkring. Klockan slog nio och hon hoppade till. Hon var sen.

(han kan lossas. Hon vet inte om att han är vampyr)

(ok)

Han stirrade koncentrerat på tidskrifterna som låg utspridda på skrivbordet och badade i ett mjukt gult ljussken. Han suckade, enligt tidsskrifterna så hade konstiga aktiviteter spårats upp i Italien. Det var antagligen hans yngsta systerdotter. Ja han hade väl biologiskt sett inte någon familj men egentligen delade dem ju allihop blod från Dracula som var den första vampyren. När Shanti hade blivit sjuk i cancer så hade han känt att han verkligen inte skulle överleva utan henne. Han hade alltså förvandlat henne. Dem hade levt ihop ett par lyckliga år men sedan hade häxjakten inletts och dem hade tagit henne för en häxa och hon hade dött. Han rynkade pannan och fann att han inte kunde koncentrera sig längre, som alltid när han tänkte på Shanti. En mörk sorg lade sig då över honom och han blev som avtrubbad från omvärlden. Han väcktes ur sina sorgekänslor och klämntingen från klockan. Klockan var 9. Hon var sen.

Hon tog sig upp till övervåningen eftersom köket låg under marken och hon gick in i biblioteket och såg ned. Straffa henne? Hon ställde ner brickan och neg för honom. "Något mer?" Hon såg upp på honom och bet sig i läppen. Det röda håret gnistrade i eldens sken och hon satte handen för munnen och gäspade stort.
"Jag ber så mycket om ursäkt herre."

Vladimir såg upp på den unga flickan, eller hon kanske inte var så ung längre men för honom var hon blott ett människobarn, han var ju runt 300 eller mer, han brydde sig inte riktigt. Det var ju inte som att han firade direkt, varje födelsedag var bara ännu ett år som Shanti inte hade fått uppleva. Kvinnan som han kallade syster tyckte att han var tråkig och blödig, att han borde släppa taget, låta någon komma honom in på livet för som hon sade "Det bästa sättet att komma över brusten kärlek är att begrava sig i en ny".
"Nej tack miss...?" Han borde antagligen kunna sin nyaste och enda anställdas namn.

Hon skruvade på sig och hon svalde. "Jag heter Alice Tellik. Jag har jobbat åt er i snart 10 år." Hon såg på honom. "Jag är nog den enda ni har kvar." Hon såg på honom. "Något mer min herre?" Hon såg på honom och knäppte händerna bakom ryggen.
Hennes blick såg sig om på alla böcker och hennes hals spändes och hon svalde saliv. Hennes mage kurrade och hon lade snabbt handen på den och rodnade kraftigt. "Jag ber så mycket om ursäkt herre." Mumlade hon lite skamset och backade mot dörren och såg på honom.

Han lade huvudet på sned och kollade på medans flickan, Alice Tellik, gick ut och stängde dörren efter sig. 10 år? Ja så var det nog. Inte så värst lång tid. Han drog in luft mellan tänderna, ja hon var nog runt 19 år. Luften runt henne doftade så. Snart 20 år, det var då han hade blivit förvandlad, därför såg han ut att vara 20 år också. Han kollade ner på brickan med te och scoans. Han kunde givetvis inte känna smaken av denna mänskliga föda och det kunde han också sakna men det var viktigt att hålla fasaden uppe. Han undrade om hon hade observerat genom åren att han inte åldrades, snart kanske han skulle behöva göra sig av med henne också som med så många andra tjänare han haft genom åren. Kände han sig barmhärtig brukade han låta dem välja hur dem ville ha det. Antingen förvandlade han dem eller så dog dem. Han tänkte på döden som en människa tänkte på jobbet. Det var inte mycket annat han kunde göra när deras misstänksamhet började växa.
Det började alltid med att personen i fråga började stirra på honom vid olika suspekta tillfällen och sedan kunde man ana en slags skräckslagen fascination som smög sig in i deras lukt auror.

Hon återvände till köket och satte sig ned innan hon gick upp igen. Hon kom på att hennes herres rum var iskallt. Hon började lägga in ved och hon tände en brasa och hon såg på en tavla av en vacker kvinna som hängde på spisel kransen och sedan gick hon ut. Tog sig ned till köket och hon slog sig ned på en pall och norpade åt sig en scoans och åt girigt. Hon var så hungrig. När hon var klar så reste hon sig och började göra soffan i ordning för sängen. Men när hon var klar så kallade plikten och hon återvände till biblioteket. "Ni kallade?"