Vampire lady (privat)

Dagen skulle bli lång och hård. Dessutom så skulle staden ha den årliga festen i år. Kendra såg sig om där hon stod vid grönsaks ståndet på marknaden och betalade för grönsakerna och lade dem ner i korgen och log. Vände sig om och började återvända till huset där hon jobade. Det röda håret var flätat på ryggen och den gräddvita klänningen formade hennes smala kropp. När hon kom fram till huset så smet hon in och såg sig om. "jag är tillbaka" Ropade hon och började med maten

Adriana håller sig i utkanten, av marknadsplatsen i hopp om att kunna sno åt sig en limpa bröd eller en pengar ur någons börs. Det långa blonda håret skylde den trasiga klänningens upprivna uringning. Föregående kväll hade en grupp män varit över henne, på henne och i henne. De hade rivit sönder klänningen upptill och Adriana hade varken nål eller trå att få ihop den med. De sa att de gjorde henne en välgärning, eftersom att hon levde i synd, men hon hade inte bett om att leva som hon gjorde. Men ingen ville annställa någon som hon, vars föräldrar låg beravda på galgbacken och hon som tidigt i livet fått lära sig att klara sig själv. Vilket betydde, sälja sin kropp och leva på gatan för att kunna överleva.

Hon såg sedan ut genom fönstret och såg en kvinna stå vid brödståndet och lade huvudet på sned. Men sedan gick hon ut och sträckte ut en hand. "Min herre letar efter en extra piga och jag tycker du verkar bra. " Hon log lite sorgset. "Du ser så hungrig ut så kom med mig bara." Hon vinkade henne till sig och pekade mot det lila huset. "Jag är ensam piga i huset och jag behöver hjälp."

Adriana rycker till och ser vaksamt på kvinnan, ett liv på gatorna hade lärt henne att inte lita på någon. Och hon hade aldrig vart piga, hon hade inte ens satt sin fot i ett hus. Hur kunde kvinnan tro att hon var bra? Hon rynkar på pannan, detta kunde ge chans till mat, värme och sovplats. Och att ha ett jobb innebar en trygghet, att slippa hamna på anstallt som lösdrivare eller som protistuerad, vilket hon var. Och och om pigans herre nu bara ville ha hjälp med den lilla detaljen att ha henne i sängen så var det mycket bättre än att leva på gatorna.
Adriana drar upp den trasiga klänningen så gott det går för att dölja ärren och de röda märkerna männen orsakat och går tyst fram till kvinnan.

Hon ler lite sorgset. "Du får låna en av mina medan vi fixar en ny klänning åt er. Ni ser så hungrig ut." Hon log och pekade på huset. Ett lite större hus än andras. Hon öppnade köksingången ohc log. "Såja."

Adriana ser fortfarande med misstänksam blick på kvinnan, det var sällan någon hade visat henne sådan vänlighet. Men chansen om att få en ny klänning gjorde henne säkrare på sitt beslut att se om att ta jobb där. Hennes nuvarande klänning var trådsliten och egentligen för liten. Men ren var både den och hon, Adriana hade alltid satt en ära i att hålla sig ren, om än hon bara badade i kanalen och håretvar risigt, men trotts allt rent.
Hon ser med stora ögon på huset, det var enormt i hennes ögon. Och när hon klev in spred sig en härlig värme och en god lukt från köket fick hennes tomma mage att skrika efter mat, och kvinnan hade rätt, hon var hungrig, näst intill utsvullten, hon hade inte fått i sig något på länge.

Hon stod vid spisen och såg på henne och log. "Om vi gör så här." Hon kom fram med en skål med soppa och bröd och log. "Ät först sen ska vi tvätta dig och sen får du en klänning." Hon log och satte sig ner och även hon hade en skål soppa och började att äta. "Låter det som en bra ide?"

Adriana pressade fram ett litet leende som tack när hon fick soppan. Huset gjorde henne nervös, allt var så stort och rent, och detta var bara köket. Sedan ser hon på soppan och brödet och slevar snabbt i sig allt, erfarenheten hade lärt henne att åt man inte upp det direkt tog någon annan det, och hon var hungrig otroligt hungrig, soppan värmde och smakade ljuvligt, sen när hade hon ätit något sådant gott?
Kvinnan började prata med henne och Adriana nickade stumt till svar, rädd för att säga något som kunde få kvinnan att ändra mening eller kalla på stadsvakten för att sätta in henne för lösdriveri eller något liknande.

"Du vet att du måste prata med mig någon gång. " Hon såg på hennes talrik och såg över på grytan och log. "Du kan få mer mat om du är hungrig." Hon reste sig och såg på henne. "Jag tar fram badbaljan som jag andvänder."

Adriana nickar och ser på grytan sen på kvinnan och grytan igen, "Okej, tack." säger hon svagt, i ärlighetens namn var hon ovan vid att prata med folk. Om det nu inte gällde med de andra som levde på gatan, men det språket kunde hon inte föra här då skulle hon bli utkastad direkt. Hon tar ett djupt andetag och tar mer soppa medans kvinnan hämtar den där baljan hon pratar om, men sedan orkar hon inget mer. Magen som var ovan vid mat hade redan blivit full och Adriana ler omedvetet, hon hade inte så länge hon kunde minnas känt sig mätt förr.