En Förändring. [Privat Rollspel. Måntass & Tamburlaine

Hejsan Tamburlaine!
Välkommen till vårt egna lilla roll :3

Story (Fult kortfattad);
Förnämd, rik och snobbig kille, lever ett lyxliv i ett Slott. Och som alla andra omåttligt rika människor fixar han en stor fest. Där träffar han en kvinnlig reporter, och tillsammans skapar de sin egen histpria. Typ.. XD

Mallskelett:

Namn:
Ålder:
Utseende:
Bakgrund:
Personlighet:
Övrigt:

Tack tack xD

Namn: Kayden Morgenstern
Ålder: 23
Utseende:
Bakgrund: Kayden föddes enda son till en väldigt rik familj. Hans far ledde ett internationellt företag, som engagerat sig i flera olika områden av verksamhet. Företaget leddes av fadern och en styrelse, som tog över då Kaylens båda föräldrar dog i en flygolycka; deras helikopter störtade under en resa från Washington till New York, då Kayden var tolv år gammal.
Detta lämnade honom med ett imperium och mer pengar än någon kan tänkas behöva, en jättelik herrgård och takvåning i New York, där han bodde då han studerade.
Personlighet: Kayden verkar besinningslös, otänksam och hedonistisk. Han är rolig att vara med, men ingen känner honom grundligt. Djupt inne har han aldrig kommit över sina föräldrars död, och ser ingen mening med livet. Han är smart, men använder sällan sina talanger till något annat än att imponera på kvinnor.
Övrigt: Sedan han lämnade skolan har Kayden använt sin tid till att festa och resa runt för att festa mer. Han bryr sig inte om företaget, utan låter styrelsen sköta om affärerna.
Han är ofta i tidskrifter på grund av olika upptåg, och är något av en berömdhet.


Done :p

Cool mall! min kommer imorrn ^^

Azuum!

Namn: Cecilia Nora Breed
Ålder: 22
Utseende:
Bakgrund: Cecilia hade en fantastisk barndom på alla vis. Hon blev väl omhändertagen och hennes familj älskade henne. Men efter att hennes fjärde bror fötts rasade ekonomin. Då var hon fjorton år, och började jobba som simlärare.
Efter det har familjen levt ett tyst liv, med bara det allra nödvändigaste.
Men för ca fem år sedan fick tvillingarna Axel och George jobb som läkare, och sedan dess har det ekonomin blivit bättre.
Personlighet: Cecilia är omtänksam och noggrann. Hon ser alltid till att allt är prydligt och gillar inte oreda. Hon tycker mycket om att umgås, och drömmer i hemlighet om att få skriva ett Repotage om en okänd ö.
Övrigt: Älskar katter.

Fint ^^ jag kan säkert ta och börja med festen då!



Det var lördagkväll, klockan hade just slagit sju och Morgenstern herrgården utanför New York sken i natten. Den jättelika trädgården hade lysts upp med hundratals papperslyktor, och ett upphöjt podum hade ställts intill dansgolvet. En strängkvartet spelade vackert, och par rörde sig till takt i musiken över dansgolvet. Runda bord omringade dansgolvet, i mitten av varje ett vackert blomarrangemang.
Nära till fanns ett långt bord täckt av olika maträtter, allt från små salta bitar till läckra huvudrätter och söta efterrätter. Servitriser lade upp mat på tallrikar åt herrfolket, och gick runt med silverbrickor, tyngda av champagne- och vinglas.
Bakom allt det här reste sig den ståtliga huvudbyggnaden. Byggd någon gång under början av 1700-talet, var den ännu i gott skick, lika imponerande som någonsin.

Välgörenhetsfesten hade satts i gång en timme tidigare, och gäster anlände i en ström. Alla visste att unge herr Morgensterns fester var värda att besöka, vare sig de var av detta slag, där gamla så som unga trivdes, eller de vildare festerna, som oftast ordnades i New York.
Kayden stod vid toppen av de breda stentrapporna som ledde ner till festområdet, med huvudbyggnaden bakom sin rygg. Solen höll på att sjunka, den färgade himlen bakom den stora sjön vackert rosa, men än var det varmt. Han var klädd i en svart kavaj, lika stilig som alltid, med ett halvtomt champagneglas i handen. Hans min var dock allvarlig, förutom då någon kom fram för att hälsa, då log han charmerande och fick sina gäster att skratta.

Cecilia såg sig omkring och försökte sträcka på halsen då hennes tunga väska tyngde ned henne.
I den fanns allt hon skulle behöva för att lyckas mingla sig till information, och kanske lyckas ta ett glas champange, trotts att det inte var därför hon var här.
Det fanns också en liten mick, ett block med anteckningar och frågor tillsammans med ett annat för svar.
Den lilla datorn låg tryckt intill hennes sida i ett stort fack, men det var hennes privata delar som vägde mest.
Som hennes bok om rymden.
Hon pressade fram ett charmigt leende och rättade till klännigen innan hon på stadiga ben klev in i salongen.
"Namn?" frågade ett stel röst och hon mötte ett par smala gröna ögon. Hon stirrade först bara på honom, och Cecilia tror att han hann upprepa frågan två gånger innan hon hann reagera.
Det hade hon helt glömt bort! Inbjudningsblanketten!
"Cecilia Breed, herrn." sade hon och log lite nervöst.
Han letade med pennan över pappret med inbjudna och kryssade i en ruta.
"Du är välkommen. Har du med dig inbjudningsblanketten?" frågade han och mötte hennes blick.
"Nej tyvärr. Jag måste ha glömt den i hallen. Kan jag komma in ändå? Jag är här från tidiningen 'Runt världen'."
Pratade hon på samtidigt som hon var noga med att avfyra leenden åt honom.
"Jag förstår. Gå in du." sade han med trött block och gjorde en gest åt henne att gå in.
Han log till tack och genast var någon där och tog hennes jacka, och en annan med ett silverfat fyllt av tilltugg.

Kayden kastade en blick in i herrgårdens salong; fler människor kom in. Hovmästaren tog upp deras namn och inbjudningsblanketter, efter det fick de lämna sina jackor åt en av tjänarna, innan de formade sig i en lös kö som ledde ut på bakgården, förbi Kayden och nerför trapporna till dansgolvet och borden.
De flesta stannade för att tala med honom, men de han inte kände hälsade kort eller log brett då de passerade honom. Kayden hindrade sig själv från att himla med ögonen då Thomas Goldblatt kom fram tillsammans med sin fru. Goldblatt var talförande för styrelsen som skötte om Morgenstern Industries. Han var en äldre man, och hade varit god vän med Kaydens far.
"Välkomna", hälsade Kayden med ett tvunget leende och skakade hand med mannen.
"Tack. Jag är väldigt nöjd med att du gick med på det här. Vi kommer säkert att samla mycket pengar, och firman får bra publicitet", svarade Goldblatt vänligt, men hans blick sade tydligt: bara du beter dig hela kvällen.
Kayden svarade med ett stelt leende, som försvann då paret fortsatte nerför trapporna. Han tömde champagneglaset och kallade till sig en servitris med nya glas, i desperat behov av alkohol om han skulle klara av resten av kvällen.

Cecilia tog av ren artighet, eller, egentligen av hunger, emot en liten tandpetare med lax och oliver på. Hon var noga med att tugga i sig den varken för fort eller för långsamt, inte för glupskt, och inte heller för smaklöst.
Vilket var lättare sagt än gjort.
Hon svalde och slängde tandpetaren i papperskorgen, inte för att hon visste om man gjorde så eller inte. Men det var bättre än att slänga den på golvet eller att äta upp den med.
Hon harklade sig och rätade än en gång till den sammetslena klänningen.
Det gick ned till knäna, och ett tunt, nästan rep likt band satt runt hennes midja i en en elegant rosett.
Hon kände sig vacker i den, men var tveksam på om hon var rätt klädd.
En kvinna i grön dräckt kom fram till henne och frågade om hon kunde ta hennes väska, men det tackade Cecilia bestämt nej till.
Där fanns ju allt hon behövde. Och utan den kunde ju allt gå åt pipan.
Hon stod nu i mitten av den stora salen och rotade i sin väska, riktigt pinsamt egentligen. Men det viktigaste var inte att skaffa vänner, utan information.
Hon drog fram sitt anteckningsblock och bläddrade snabbt igenom det.
Den första hon skulle intevjua var ägaren till slottet, och festen. Kayden Morgensten.

"Underbart! Ni måste dansa med min systerdotter senare i kväll, hon har flygit hela vägen från Los Angeles för att hälsa på mig", kvittrade lady Ambrosia. Hon var en äldre kvinna med alldeles för mycket smink på sig, men hennes systerdotter var väldigt het, med solbrun hy och blonderat hår. Kayden log mot henne och sade adjö åt kvinnorna.
Trots att flera gäster var på väg in drog sig Kayden bakåt och gick nerför trapporna. Han hade ingen lust att le och ha sig för människor han varken kände eller brydde sig om. I stället fick han tag på ett nytt champagneglas och ställde sig på en stenbalkong, ovanför trädgården och dansgolvet, men en aning undanskymd.
Kayden lutade sig mot stenräcket och såg ner på festfolket. Alla var vackert klädda, med breda leenden. En paparazzi gick bland dem och tog bilder på de kändare gästerna, tillsammans med en reporter som bad små kommentarer här och där.