Nyanserna av döden (SWE FF)

Info
Namn: Nathalia
Smecknamn:Ness
Ålder:15
utseende: Långt brunt hår ,skarpa linejer.
Klädsel på arenan: En jacka som håller tempraturen bra. Byxor, Och ett par skor
Familj: Pappa dog när hon var 1 (Han var 18 ) genom hungers spelen och Broder. Så hon lever ensam med sin mor
Styrka: Knivar
Svaghet: Döda
Distrikt:2
Övrigt: Hon är väldigt bra på det mesta nu när hon har tränats sen 5 års ålder till hungers spelen .
-----------------------------------------------------
Börjar efterslåttringen för alla som undrar
-------------------------------------------------------
TÅG RESAN !

Jag tittade på landskapet som schissade förbi. Jag kunde knapt tro att det var sant.Skulle jag delta i Hungers Spelen ? Eller var det bara en knäpp dröm?Mina tankar försvann i samma takt som tåget åkte. Jag gick ner till "vardagsrummet" med Cleo och Finnick. Jag kände hur den smäckra guldkedjan guppade mot mina bröst. Jag pillade lite på den ,Symbolen var en varg. Varg som symboloserade ,Styrka och Ensamhet. Typ som jag mummlade jag tyst och horde ett par fotsteg komma
Jag tittade upp mot gången och såg hur Zean (Distrikst 1 manliga delagare) kom gående mot oss. Mitt hjärta började klappa hårdare och hårdare i min bröst korg och hans blick fasnade på mig kedja. Jag kände hur jag drog mig närmare Cleo . Han stirrade hatiskt mot oss och gick sin väg.

-Vad var det där om ? frågade jag och tittade frågande på Finnick

- De är 1:or. Dom lungnar nog ner sig snart,sa han och flinade lite lätt mot oss.

Jag på minde mig själv om att detta var hungers spelen. Ett öde. Ödet som var värre än döden . Men sen så slog det mig vad klockan va , 23.42 .

Jag reste mig upp och gick in i min kupé. Jag tittade ut en snabbis innan jag stängde pärsiänen för fönstret. Jag hoppade ner i sängen. Det varma täcket värmde om min slitna hud. Jag tittade på Guldkedjen som hängde runt min hals. Den var vacker... Men frågan är varför den drog till sig så mycket uppmärksamhet ? Men det är nog en fråga utan svar.

Mina ögon blev tyngre ju mer tiden gick och till slut så somnade jag ner i en orolig dröm.

Morgon

Jag väcktes hastigt av ett par ljus singlor som strilade sig in i min mörka kupé. Jag tittade på klockan . 06.12 . Jag klädde på mig en skjorta och ett par Jeans.

Jag satte på mig kedjan och begav mig mot frukosten.
Jag kom inte långt innan den hatiska blicken kom på mig igen. Men nu var den riktad mot bara mig. Inte Kedjan eller Finnick utan bara mig. Jag kände hur obehaget kom och stirrade tillbaka så gått jag kunde. Det gick inge vidare. Men mitt usla stirrande avbröts av Cleos puss i pannan. Jag tittade på hans fina gröna ögon. Dom ögona som hade älskat mig i alla dessa år.
-Jag älskar dig! viskade han i mitt öra och satte sig brevid mig.

Frukosten gick fort och det var tur det. Jag hatade dom andra deltagarna detta år och det kommer nog inte förbättras muttrade jag medans jag gick ut till D 2 "avdelning". Cleo kom in rusande in på min säng och dunsade ner på den med en väldig fart.
- Du vet väll att vi är framme?sa han och tittade stadigt in i mina ögon. Jag svarade inte men nickade lite stillsamt mot honom och reste mig upp. Jag tittade ut genom en litet fönster på sidan av kupén och publiken mötte min blick med tjo och applåder.
------------------------------------------------

Vill ni höra mer ? Komentera !(Komentera gärna "superbra" te.x allt är guld värt)

Jag gillar den. Du har verkligen talang för skrivande.

Kap 2

Jag tittade ut till dom knäppa Huvudstads boorna som ja bokstavligt talat hade slåts om att få se deltagarna detta år.

Persia (Våran "Chotch" Förde oss snabbt igenom folkvirvlet och skyndade mot byggnaden där vi skulle bo dom närmsta dagarna. Hon knappade in koden i det lilla låset och öppnade dörren försiktigt. Vi möttes av några fredsväcktare som förde oss till distrikt 2s lägenhet.

Lägenheten var väldigt fin. Väggarna var prydda med tavlor av förra vinnare och legender från hungers spelen . Men min blick fasnade på Katniss och Peetas tavla. Dom med bären.

Men blicken flyttades direkt när jag såg på den platta tv:n .

" Hör upp alla deltagare !

I detta år kommer det delta 48 deltagare istället för 24. Och låt oddsen alltid vara er gynnsamma"

Och det ska dom säga ? dom har ju gett alla en enkelbiljett till döden. Föruttom mig. Jag valde ju mitt öde. Ödet som väntade mig dom närmaste veckorna.

Men jag blev tvungen att skuta bort mina tankar.

Jag förstogd precis att vi hade den översta våningen, vilket betyder att vi har taket.

Perfekt! precis vad jag behöver . Vara ensam.

Jag gick upp för en lite räcklig trappa och kom upp till den fina juni natten. Jag tittade ut över den lysande staden som skymtade framför mig. Det påminde mig hur fint Distrikt 2 var så här års. Körsbärs träden blommade och bergen låg där uppe med sin vita snö på topparna. Jag drömde mig bort till förra sommaren då jag och Cleo gick till tränings centret . Han hade3 tagit med sig en ros och gav mig. Han hade sagt "Vi kommer aldrig skiljas från varandra,Jag lovar". Men dom orden är en löngn. Det visste båda. Ingen hade bara inte velat erkänna det. Utan båda ville att det skulle vara så. Så som i sångerna...

Men mina tankar glada tankar fick ju aldrig vara länge.Jag skvatt lite lätt till när jag hörde Percias röst bakom mig.

- Du måste komma ner nu. Det är snart dags för er att vissas upp för Panem.

-Okej ,sa jag lite sorgsfullt och gick ner till rummet igen.

Men jag han inte vara där inne länge innan det var dags för "Stylingen" som dom var så noga på. Jag blev först av med alla hårstår på kroppen , Oskonsamt som lök på laxen så noppade dom mina ögonbryn. Jag kan ju inte säga att det var skönt att bli av med allt hår på kroppen ,men som dom säger "Allt för tv:en" . Idiotiskt egentligen! Dom ville vissa upp oss och sen döda oss.

Otroligt bra! jag blev såååå inspirerad att skriva min efterlängtade novell ´´pelikaner mot myrslokar del 2´´

Jättebra!!

*beavakar*

Bra

Tack så mycket till alla snälla komentarer ! Betyder guld ! Nu så kände jag mig extra snäll och slängde in ett extra kapitel. Kanske inte så bra då da men


kap 3


Jag blev lite senare förd in i ett rum.Det hade vita väggar,tak och golv. Ganska bländande.Jag låg och stirrade upp i taket. Min blick stirrade på en prick i taket. Antagligen en död insekt eller något. Jag hörde hur fotstegen kom och jag satte mig upp. In från den vita dörren kom en man i rött hår och lite Ja som alla huvudstads bor (Enligt mig) fult klädd.

Han pressenterade sig som Jealsy och började genast prata om vilka kläder jag skulle ha på mig.

Jag bara nickade och lede lite då och då.Men till slut så tog han fram en vacker dräkt. Den var svart och med ett par "Diamant" liknande prydnader. Den var väldigt vacker och utstrålade

"Vinnare!"

-Så vad tycker du? frågade han

-Jätte fin! Sa jag och granskade den noga med min blick.
Han gav mig den och gick ut ur rummet så jag kunde klä på mig den. Jag drog av mig den sjukhus liknande nattlinet och drog på mig en bh utan band(Axelbands lös) . Jag drog upp draglåset på den vackra dräkten han hade skapat och hoppade in i den.

Den passade som handen i hansken. Den satt tajt och var faktiskt ganska så snygg.

När han kom in igen så blev det ett väldigt stå hej om vilken make-up jag skulle ha och så vidare. Men till slut så var jag klar. Jag tittade mig i spegeln. Jag såg faktiskt ganska farlig och vaker ut. Mitt hår var uppsatt i en hög hästsvans.

-Mangifico ! Sa han och beskåddade mig från topp till tå.Men jag han inte svara innan jag blev tillsagd att gå ner till hästarna.

-Hallå där snygging! Hörde jag en röst bakom mig ropa.
Jag vände mig mot rösten och fick syn på Cleo. Han var klädd i en nästan likadan dräkt som mig. Jag rusade mot honom och kastade mig in i hans mjuka famn. Han fångade mig och kramade om mig . Jag pussade han lätt på kinden och släppte han.

-Snygg du är ! sa jag och ruffsade till honom i håret.

Jag flinade lite lätt mot honom och vi gick tillsammans ner till hästarna. När vi var nere så kom den hatiska blicken mot mig igen men nu från tjejen. Jag tvingade mig skuta bort blicken och gå mot vagnen.Jag steg upp till den vakra vagnen. Dörrarna öppnades och jag såg hur D 1s deltagare började trava iväg och strax där på så började våra trava. Hästarna travade nog i vanlig arbetstrav men det kändes som om det gick i 190k/h. Skriken hördes när publiken fick se alla. Dom kunde göra vad som helts för att få våran uppmärksamhet.Men min blick fångade upp en bildskärm med oss på. Vi såg väldigt farliga och vackra ut. Våra hästar stannade och sen hörde jag hur president Snow började tala.

-Välkomen alla! Här har vi det 76 hungers spelens deltagare ! Och så bla.bla bla om allt och inget.

Sen så kördes vi in i porten där vi kom ifrån. Sen kom Percia .
-Ni var fantastiska ! Helt otroligt !

Wow!!! Jag tycker att du borde bli författare ♥!

Jag med men när jag uggla med henne så säger hon att hon suger xD