50 Nyanser av svart (PRS Mellan Lolly0101 och Isse Weasly )

Nu är tråden skapad Isse Weasly

Bra! Ska vi göra mallar?

Visst Det var THG Vaa ?!

Min Mall
Förnamn: Enni
Efternamn: Senndeer
Kön:Tjej
Ålder: 16
Utseende:
Klädsel på arenan:
Svaghet: Döda
Styrka Knivar och Pilbåge
Familj:Ensam . Men har Pojkvän
Distrikt:2
Längd:154
Övrigt: Hon är väldigt Liten och nätt men ändå väldigt vältränad.(Sen första klass) .... Hon är en Kärrierist ...

Förnamn: Rosaline (Rose)
Efternamn: Shadow
Kön:Tjej
Ålder:14
Utseende: Tar en bild när jag är inne på datorn
Klädsel på arenan: Tajta röd dräkt, luftig, håller alltid en bra tempratur.
Svaghet: Stum, pollen allergi
Styrka: Slangbellan uthållighet och vöxter
Familj: Syster Amidalia (8 år) moster Diala (tar hand om Amidaloa när Rose åker)
Distrikt: 7
Längd:149
Övrigt: Varit i en olycka som gjort henne rädd för trånga utrymmen.

Okey då kör vi !


SLÅTRINGEN !

Jag tittade på pallen . där låg en mint grön klänning hög i halsen och dragkedja där bak. Jag tittade oförstående på den och kom på att det var slåterdagen . Jag minns fortfarande förra årets, Mamma hade väckt mig och lagt fram samma klänning . Denna klänning. Men mamma var död nu och det borde jag ha förstått nu men jag kan fortfarande se henne i mitt huvud ,När jag fann henne död. Självmord. Jag tror det var för att pappa hade dött något år tidigare eller så var det bara för att hon ville bort från denna värld nu. Jag visste inte . Och det skulle jag nog alldrig få göra . Men i mitt huvud hörde jag fortfarande sången från pappa när vi satt framför brasan och tog en bit bröd . "Kom Kom in i min famn kom in i dödens famn där är du trygg och varm". men sen kom jag inte ihåg mer . Men texten ger mig åshud . Jag titade på kläningen igen och klämde på mig den .. Den var tjajt och lite för liten men den fick duga. Jag satte på mig ett par balerina skor och drog på mig en gamal jeans jacka. Idag gällde det ! tänkte jag medans jag begede mig mot stora torget. Jag ställde mig vid dom andra flickorna i min ålder efter att jag hade tjeckat in. När alla hade samlats så började en kvinna med extrema färger i make-upen och håret prata "Välken,Välkomen alla till det 73 Hungers spelen. Och nu ska vi välja ut dom kämpande för Distrikt 2 för detta år. Och som vanligt Ladys först! " Jag tittade på hennes hand när den sökte igenom skålen och tog en lapp som låg längst ner . "Melissa Nerled " sa hon och alla skingrade sig om en liten flicka i ca 12 års åldern . Jag titade på henne och såg hennes rädsla och då bestämde jag mig . Jag var frivillig ! "Jag anmäler mig som frivilig !" skrek jag och gick fram mot scen. "Oooh Okej "sa kvinnan och bad om en stor applåd. Och sen till Pojkarna" sa hon och sökte igenom den andra skålen."Cleo Denfliger " Mina ögon spärrades upp och tänkte vem som helts men inte han . Inte han ! Inte han ! . Jag såg han . Han kom gående mot scen med en flock fredsväktare runt sig. Vi skakade hand och sen så blev vi förda in i Fredshuset.

Jag vaknar av ett skrik.
Det kom från torget. Just det, slåtterdag tänker jag.
Ingen var lycklig då!! Inte änns fåglarna sjöng utan satt helt knäpptysta gömd bland grenarna.
Sorgen bet mig i halsen, vad skulle hända med stckars lillasyster om jag blev vald, hon skulle förstås bo hos moster men hennes ord från igår ekade i mitt huvud:
-Jag älskar dig, vi kommer alltid vara tillsammans!

Jag klär på mig en havsblå klänning till knäna och jag kan bara inte sluta tänka på hur mor hade burit den när hon var ung. Hon hade förått oss, hon hade rymmt när vi behövt hjälp som mest, hon skulle aldrig förlåtas!!
Jag bestämmer mig för att sätta upp håret i två tofsar längre ner på sidorna. Mitt hår var naturligt lockigt så det blev ganska snyggt.

Jag väcker min syster och gör samma sak på henne, fast hennes klänning är rosa, hon skulle få stå med moster sedan.

Det sticker till i fingret och en droppe blod visar sig. Fredsvakterna visar mig till mitt led och jag ställer mig vid min ålder.En dum video visas som alltid och sen säger Morgan

-Välkommna till slottern 73dje året.
Damerna först!

Hennes hand åker ner och tar upp en lapp
-Rosaline Shadow!

Mina ben darrar då hag går upp på scen. Jag hade kanske en chans att vinna men jag kunde bara tänka på min enorma scenskräck just nu.

-Och pojkarna då, Alexander Soule.

Vi går till fredshuset och jag kommer in i ett rum där jag ska få säga adjö till min familj.

Jag satt på en pall inne i rättenshus och såg hur dom vackra bergen slingrade sig upp till bergskedjor. Jag satt där . Ingen ville säga hejdå , Ingen familj. Jag tittade dystert mot dörren och tittade bort igen. Men som en överraskning kom flickan som egentligen blev dragen upp genom dörren .

- Hej ! sa hon och tittade lite blygt mot mig . Jag tittade på henne och såg en vacker kedja runt hennes hals. När jag inte sa något så fortsatte hon prata.
-Jag vill ge dig något ,som tack för att du tog min plats .
jag tittade oförstående på henne och hon tog av sig kedjan från sin hals och drog på broshen från mig runt den.

-Så där ! Sa hon och satte den runt halsen på mig.

-Taaack ! fick jag fram förvånat innan hon var tvungen att gå .

Jag tittade ut igen och min blick drog till det silvriga tåget som stogd på tomgång

Mina tankar om att fly väcktes av ett par fredväcktare som förde in mig i tåget.

Jag går upp för trappen och går in i ett rum där de som vill säga hejdå får komma.
Min moster och syster är där sekunden jag kliver in.
-ROSE!! Skriker Amidalia och hoppar upp i mitt knä.
Hennes tårar strömmar och det samma med min mosters. Jag måste vara stark nu men jag kramar om min syster hårdare än någonsin.
Vi säger inte mycket men tillslut säger min moster

-Kom tillbaka! Sen så blir dem tvingade att gå ut av fredvakterna.

-Ska försöka! Säger jag i sista stund och får en sista blick av dem.

Sen blir jag utdragen och går ner till tåget.

Jag gick in i en kupé och tittade ut genom tågets fönster. Nu förstogd jag hur fort det egentligen gick.

Jag skvatt till av en röst bakom mig.

-Hur mår du? sa Cleo och han satte sig brevid mig på den vackra sängen.

-Inge vidare ! sa jag och tattade in i hans ögon. Han var så fin. Min Cleo !
Hans kysste mig lätt på kinden och drog upp mig på bena igen.

Jag gör det så snabbt som möjligt. Tar ett glas av vatten och kastar på Morgna som blir väldigt förvånad, minst sagt.

Sedan går jag så snabbt som möjligt in i en kupé utan att någon ser mig.
Finns det kameror här??

Jag sommna och vaknar sedan av ett ljud.

-Hur mår du?? Frågar Alexander.

-Hur tror du, vi kommer snart att dö så du får välja hur du kommer tro hur jag mår! Säger jag uppnosigt.
Snart inser jag att det var lite elakt sagt så jag säger sedan:
-Förlåt att jag , Förlåt det var fel av mig!

-Det är lugnt jag förstår hur du känner dig. Säger han och han tittar på mig med sina vackra ljus bruna ögon.

Sedan går han ut och jag suckar och somnar om igen.