Nymåne (Nymphadora Tonks/Remus Lupin)

Hej igen! Här kommer mitt andra försök till en fanfiction. Jag vet egentligen inget om den än, hur lång den kommer bli eller någonting - men det är värt att försök! Den huvudsakliga pairingen är Tonks och Remus, och berättelsen kommer alltså huvudsakligen att berättas ur deras perspektiv. En sak till..... Jag gillar att hålla mig cannon, så liksom min förra fanfiction kommer det här att få ett tragiskt slut. Men hallå, låt oss inte uppehålla oss vid det! Den dagen, den sorgen.

Titel: Nymåne
Pairing: Tonks/Remus
Rating: Gud, jag kan inte sånt här. Men det kan eventuellt förekomma ett visst sexuellt innehåll (inte grovt), så använt ditt förnuft. Och en del våld lär det ju tyvärr bli.
Färdigskriven: Hahahahahaha, nej.
Språk: Svenska.

Prolog:
"Jag är för gammal, för fattig och alldeles, alldeles för farlig för dig, Dora".

Tonks mötte stadigt Remus Lupins blick, utan att ens blinka. Sedan sprack hennes ansikte upp i ett helt oväntat leende, oförutsägbar som alltid.

"Jag är utbildad auror, Remus. Tro mig. Jag vad fara innebär, och är det något gott som mitt olyckliga släktskap med Black efterlämnat så är det detta: Jag vet vad jag vill ha."

Remus suckade tungt, och hans inre vred sig i förtvivlan. Och ändå var det bara början.



Såååååå, skulle det här vara något av intresse? Jag hinner nog inte skriva ett kapitel idag, men lämna gärna en kommentar om det verkar intressant! Jag har absolut ingen gräns på hur många som måste kommentera för att jag ska skriva, det gör jag i vilket fall som helst. När jag hinner alltså!

(Ping: Wilhelm)

Åh vad kul, ser verkligen fram emot första kapitlet!

Låter kul

låter bra!

Skriv på bara!

Klockan i familjen Weasleys kök tickade, fyllde ut tystnaden med sitt öronbedövande ljud.

Tick. Tack. Tick. Tack.

Remus Lupin harklade sig och rättade till sin slokande skjortkrage med en besvärad min.
"Nymphadora, jag..."
"Tonks."

Remus suckade och drog handen genom sitt intetsägande hår som stod i kontrast till Tonks bjärt rosa hårsvall.
"Tonks. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga. Jag hade ingen aning om att det var så du kände."

Tonks slog ut med händerna och höjde ögonbrynen.
"Vad behöver du säga? Här är jag, och allt jag har att erbjuda." Tonks underströk sina ord genom att sträcka ut sina långa ben, som såg ännu smalare ut än de var på grund av hennes klumpiga svarta kängor och hennes åtsmitande, lika svarta mugglarjeans.

Remus kliade sin flera veckor gamla skäggstubb med en besvärad min.
"Det är inte det att jag.... Jag menar, du är ju..."

Remus slöt sig plötsligt som en mussla, satte armarna i kors för bröstet och såg resolut bort från den unga kvinnan, hennes utmanande hållning och genomborrande mörka blick.

"Så länge", sade Tonks plötsligt tyst och plågat när Remus vände sig bort. "Så länge. Visste du, att jag varit förälskad i dig", Tonks grimaserade när hon insåg hur malplacerade de fåniga orden kändes i hennes mun men fortsatte ändå, "sedan jag var tretton år?"

Remus stirrade förskräckt på Tonks genom sina utspärrade fingrar.

"Det är sant. Jag var här en gång - jag är ju jämngammal med Charlie, och umgicks även en del med Bill, du vet, gänget med svarta läderrockar", Tonks log flyktigt "och så råkade du vara här av en händelse bara. Det var bara några år efter att Potters dog, och jag vet att du var så ensam. Och Molly, hon var en sådan som tog folk till sig - till och med en uppstudsig punkarunge, eller en vilsen före detta ordensmedlem som du, som hon inte ens kände särskilt väl."

Tonks krympte medan hon talade och såg nästan ut som en liten flicka igen.
"Så du var här, av en händelse. Och jag var också här. Och jag - "
"Nymphadora."
"Tonks."
"Nymphadora! Du var ett barn, det hade varit barnarov och värre saker om jag hade - "

Tonks mörka ögon blixtrade, hennes spetsiga haka sköt ut på ett trotsigt vis och hon rätade på sig.

"Det förstår väl jag med!" fräste hon. "Men det var inte det det handlade om. Jag menar bara att jag såg något hos dig redan då. Jag var tretton år gammal, du var tjugosex. Det var bara en barnslig tonårsförälskelse då, men nu... Jag är vuxen Remus. Jag är auror, ordensmedlem - vad är det som säger att jag inte är på samma nivå som dig?"

Den äldre mannen lutade fingertopparna mot varandra och slöt ögonen, det såg ut som om han ville säga något, men in stormade ett rödhårigt yrväder.

"Ursäkta att jag dröjde, kära ni! Jag skulle hämta ägg, och så var det den där nissen..."
Molly Weasley stannade plötsligt mitt i rummet och satte armarna i sidorna.
"Men har det hänt något?"

Tonks och Remus mötte varandras blickar, båda med korsade armar, och skakade unisont på huvudet.
Den knubbiga, rödhåriga kvinnan såg ut att fundera, när hon plötsligt blev varse sin brådska igen.
"Nå, så bra! Men nu får jag skynda mig, resten av ordern kommer ju närsomhelst! Jag skulle ju ordna lite tilltugg, och..."

Molly började stöka runt i köket och matvaror flög genom luften för att tillaga sig själva, medan Tonks och Remus båda såg stint åt varsitt håll, Remus med något sårbart i sina bruna ögon, och Tonks med ögon hårda som flinta av beslutsamhet.

Oherregud, du kan ju verkligen skriva!

superbra!

Jag läser mer än gärna denna story (har bevakat den nu så jag inte missar ett enda kapitel). Jag gillar Remus och Tonks, så jag ska följa denna berättelse flitigt, jag lovar. Bra kapitel, kanske jag ska säga.

Men...jag hoppas det är okej att komma med konstruktiv kritik, för jag har lite saker jag vill att du tänker.

OBS! Det är inte av elakhet, det är bara för att hjälpa dig. Röd= kritik. Grön=som det bör vara.


"Tonks".

Se på ordet. Punkten ska helst vara innanför citationstecknen. Det ser lite bättre ut.

"Tonks."


"Så länge" sade Tonks plötsligt tyst och plågat när Remus vände sig bort.

När du inte har utropstecken eller frågetecken, ska du helst ha ett komma-tecken.

"Så länge", sade Tonks plötsligt tyst och plågat när Remus vände sig bort.

"Så länge", sade Tonks plötsligt tyst och plågat när Remus vände sig bort. "Så länge. Visste du, att jag varit förälskad i dig" Tonks grimaserade när hon insåg hur malplacerade de fåniga orden kändes i hennes mun, men fortsatte ändå "sedan jag var tretton år?"


Om du tittar ytterligare. På ett ställe ska du ha punkt. Och på ett annat ska du ha ett komma-tecken.


"Så länge", sade Tonks plötsligt tyst och plågat när Remus vände sig bort. "Så länge. Visste du, att jag varit förälskad i dig." Tonks grimaserade när hon insåg hur malplacerade de fåniga orden kändes i hennes mun, men fortsatte ändå, "sedan jag var tretton år?"

Hoppas du förstår att det bara är för att vara snäll. I övrigt vill jag gärna fortsätta läsa.

Ett annat tips är att du skriver ett par kapitel åt gången, så har du några i reserv om du skulle råka drabbas av den fruktade idétorkan! Haha! Skojade bara. Nej men det kan vara bra.

Skicka en uggla om du vill veta vad jag menar.