You always be in our hearts[SV]

You always be in our hearts
Rating: G-PG
Handling Om George Weasleys liv efter sin tvillingbrors död.

Prolog
-Hörde du det George?Percy skämta.., ropar Fred men stannar mitt i meningen.Jag vänder mig om och ser honom falla livlös till marken...

-Fred!, ropar jag och ser hur min tvillingbror ligger livlös på marken,med skuggan av sitt sista skratt i ansiktet.Jag känner hur det hugger till inom mig,det är faktiskt min tvillingbror som ligger där,som alltid funnits till för mig,som alltid förstått,den person som kände mig bäst är död.Resten av familjen verkar ha märkt det nu och jag ser hur mammas tårar sprutar som en fontän.Plötsligt känner jag något vått på min kind och märker att jag också gråter.Jag rusar fram och kollar in i hans numera kalla och tomma ögon.Pappa kommer också och tillsammans så lyfter vi upp honom och bär in honom till stora salen.Ena sidan av mig vill rusa iväg och döda den personen som dödade Fred,den andra sidan av mig vill rusa hem,gömma mig och begrava honom.

-You always be in our hearts, viskar jag.

Hoppas det låter intressant,trevlig läsning!

superbra!

Tack♥Prologen var lite kort men dom andra kapitlena blir längre

Kul när kommer första?

Ska börja skriva nu,kommer kanske imorgon

Bra!

*bevaka*

Här är det nya kapitlet!
Nu så har det hoppat till hemma vid kråkboet vilket jag hoppas är okej

En familj som inte är komplett~Kapitel 1
-Skål för Harry Potter!, säger varenda häxa&trollkarl i Storbrittanien.Utom jag.Visst så är det fantastiskt att Harry besegrade ni-vet-vem men sorgen efter en älskad tvillingbror är större.Jag och Fred gjorde allt tillsammans,vi drev Weasleys vassa varor,vi drev våra lärare till vansinne och en massa annat.Jag hör fotsteg i trappan och Ginny sticker in huvudet i rummet.

-Det finns mat bara så du vet, säger hon och går ut ur rummet.Som om jag skulle bry mig om någon korkad mat tänker jag ilsket och kastar en kudde genom rummet.Men när jag tänker efter så låter det inte så dumt med lite mat och vips så håller jag på att springa ner för trappan.Nere i köket så ser jag min familj sitta vid matbordet med ovanligt ledsna miner.Men det är inte hela familjen,familjen Weasley är inte komplett utan Fred.Jag sätter mig tyst och stirrar ner i min pumpapaj,pumpapaj som Fred älskade...

-Vi ska ha begravning nästa vecka, säger pappa och jag ser hur mammas mungipor dras neråt,hon verkar inte heller ha fattat att Fred faktiskt är borta.Det är inte bara min familj som inte är komplett,mitt liv är inte heller komplett.

-Kom tillbaka, viskar jag för mig själv mellan tuggorna av pajen.Kom tillbaka skriker hela mitt sinne.Inte ens Ginny som annars brukar vara så otroligt pratglad säger något.Det blir en lång tystnad.Vissa skulle anse den som pinsam men jag tycker den är rätt skön.

-Mamma, jag behöver en ny pyjamas!, avbryter Ron tystnaden.

-Ron,du har inte mer känslor än som ryms i en tesked!, fräser jag och lämnar snabbt bordet.Mitt liv är vidrigt,jag har en död tvillingbror,en bror utan känslor,ett hus som snart faller sönder och sist men inte minst ett bett av en trädgårdstomte på handen.Världens bästa liv alltså.

Hoppas ni gillar det!Det blev lite kort men jag har haft en jobbig skrivkramp:/

Super!

Bra ju!