Besvärjelsen som slog fel [SV]

NEDLAGD FANFICTION.
Har tyvärr slutat skriva på denna ff då jag inte finner någon inspiration längre. Har dock bestämt mig för att testa att skriva en THG ff, som ni mer än gärna får läsa!
Länk: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=31084

Besvärjelsen som slog fel
Rating: Man avgör själv vad man tål, men kan innehålla våld/milda skällsord skulle jag tro, kan inte säga nu på förhand då inga kapitel är skriva... Men PG får det bli.
Kapitel: 1 + prolog hittills
Färdigskriven: Nej
Huvudperson/er: Merida Lowell
Handling: Merida kommer från en trollkarlsfamilj och har har nyss fyllt 11 år. Hon har fått brevet från Hogwarts men hon är inte som alla andra. När Merida var liten blev hon utsatt för en besvärjelse som slog fel. Ingen minns längre vad den var avsedd att göra men resultatet blev att Merida fick vissa likheter med en katt - och besvärjelsen var permanent...
Utspelar sig: I nutid, efter Harry Potters tid på Hogwarts.

Handlingen säger inte riktigt vad den handlar om, men mer och mer kommer fram allteftersom. Var bara en idé jag fick och som jag gärna sätter i ord, om någon vill läsa. Så, ska jag börja?

Detta är förövrigt min första fanfiction, men jag har skrivit en hel del innan. c:

Prolog: Sida 1 - länk: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=29481&page=1#p1800713
Kapitel 1: Sida 2 - länk: http://mugglarportalen.se/#forum.php?topic=29481&page=2

Verkar vara en spännande idé, bevakar absolut!

Låter bra!!

Tack, ska skriva första kapitlet så snart jag hinner, antingen idag eller imorrn!

Bra!

Prolog
Jag satt lutad mot ett träd för att få lite skugga denna soliga sensommardag. I morgon skulle jag åka till Hogwarts. Det pirrade till i magen när jag tänkte på det - jag kom från en trollkarlsfamilj och alla väntade sig att jag skulle prestera, inte bara inom magin utan inom allt annat också. Ingen bestraffade mig om jag misslyckades, men deras tysta, kalla nedlåtenhet var illa nog.
Att jag inte var som alla andra spelade ingen roll för dom. Allt som betydde något för dom var att lyckas i livet. Att växa sig större, att bli ett namn som alla kände till. Min randiga svanstipp vippade fram och tillbaka i sommargräset och jag blinkade mot solljuset. Nej, jag var inte som alla andra. Jag var inte ens som de andra i familjen, inte på något sätt. Men jag var tvungen att agera som om jag vore det.

~~~

Hope you like it, värd att fortsätta på eller ska jag skrota den? Kapitlen kommer att vara längre men detta är bara en liten... prolog helt enkelt, all feedback är välkommen, positiv som negativ om det går att säga något alls efter så här lite text. Ge gärna konstruktiv kritik om det finns något jag kan göra bättre!

Awesome! *bevakar*

Wow, tack!

Äsch det är det jag är till för

Super bra!!