Åren efter (privat)

ja så kreativ var jag när jag döpte det Vildvittra xD haha jaja nu skall vi i alla fall ha en mall xD
men jag tänkte på det vi kan ju blanda den storyn som du sa och den som vi har nu xD att de upptäcker att ringarna måste förstöras ^^

namn: Mirtha Ormga
ålder: 200
utseende:
ras: Alv
personlighet: Mirtha är varmhjärtad, klock, pålitlig och rolig. men hon är även privat och inte många vet något om henne. Hon pratar sällan om sig själv.
vapen: knivar, båge men hon använder mest metallringar (såna här
kärlek: Legolas
djur: en svart hingst vid namn Dragor
övrigt: Hon var utomsig av sorg när Legolas försvann med brödrarskapet och trodde inte han skulle komma tillbaka.

Väldigt kreativ titel ja xD
Jepp låter som en bra plan det xD

Namn: Helkaer Rhun
(Betyder ungefär den kyliga från öster på alviska.) Men brukar bland de som står henne närmast kallas kort och gott för Hel.
Ålder: Svårt att säga när hon har trollkarlsblod i ådrorna men ser ut som ca 18, men kan vara flera hundra år.
Utseende:

Normallängd för kvinna, smal och smidig, isblåa ögon som känns som de ser rakt igenom en och korpsvart hår.
Ras: Istari (Trollkarl)/ människa eller alv, ingen vet säkert.
Personlighet: Är innesluten i sig själv och berättar inte för någon om sitt förflutna, som hon heller inte minns så mycket av innan hon kom till Gondor.
Hennes mörka jag och hennes isblåögon som tränger igenom det mesta får de flesta att backa undan och skrämas för henne.
Hon kan dock vara trevlig om folk tror på henne, inte backar undan från allt det mörka som omgärdar henne.
Vapen: Svärd, pilbåge och dolkar, men är skickligast med svärd.
Kärlek: Aragorn, men inte ännu.
Djur: Svart fullblodsto vid namn Morier, (Betyder mörk på alviska.)
Övrigt: Ingen vet riktigt vem hon är eller var hon kommer ifrån, men en dag så sågs hon bara på sitt svarta sto på ängarna utanför Gondors murar.
Hon kom från öst, där alla vet att två av det fem stora trollkaralna försvann en gång för länge sedan.
Med tanke på hennes ögon gissar de att hon är dotter till antingen Alatar eller Pallando (De blå trollkarlarna.)
Hon var mycket liten då i människoögon såg hon ut som fem år, i en trasig svart klädnad med blå mantel.
Aragorn som just börjat sitt styre av staden såg till att hon togs omhand och fick leva på slottet.
Många annser att hon för otur med sig och många har under mystiska omständigheter dött efter att kunnat ha missagat henne.
Dock är hon inte ond, eller det sker inte med vilje, hon vet inte vem hon är och kan inte kontrolera sina krafter.
Hon är känd bland alla folken som "Den mörka med de isblå ögonen." eller liknande och många onda rykten och förtal går om henne.

haha det kmr ta mig år att lära mig det där namnet xD haha men visst ^^ och din mall var mkt bättre än min men visst vi kör ^^ börjar du?:p

Hahaha xD jag vet därför körde jag på Hel mycket enklare att skriva sen xD

Hade bara sådan lust att ta allt på alviska xD

Eh.....hur ska vi börja? Ska typ Aragorn och Hel hälsa på i Mörkermården ....där Legolas och Mirtha är eller ska typ alla fått bud från Elrond?

haha ja jag bara tackade min lyckliga stjärna över det ^^

det är ett as coolt språk som jag tyvärr inte kan

du får välja helt själv, jag hakar på i vilket fall som helst ^^

Jag kollar på denna sida
http://www.grey-company.org/Circle/language/phrase.htm
Och försöker göra meningar av det xD

Okidoki ^^ vi beger oss till er så kan vi få bud från Elrond sedan. ^^

Hel red på sitt svarta sto Morier över ängen och invid henne red Aragorn på sin bruna hingst. Hon förstod verkligen inte att hon var utom Gondors murar, utom all kontroll på slottet som varit hennes liv. Hon var ute på resa med Gondors kung, Aragorn och han vågade vara med henne ensam. Ja, det var Aragorn, han hade alltid litat på henne när ingen annan gjorde det och det var väll hans förtjänst att hon redan inte var dödad eller bränd på bål.
Men nu var de här på resa, på resa till Mörkermården för att göra besök hos hans bästa vän Legolas. Aragorn kunde fått vilket beskydd som helst på resan men hade valt henne, och alla hade protesterat men han hade hållt fast. Och nu hade de vart på resande fot länge och till kvällen skulle de vara framme.
Hon suckade djupt, vad skulle alvernas reaktion bli när de såg henne?

Det låter bra ^^

Mirtha släppte ut sovflätan och drog åt snörena på klänningen och skorna. Hon slängde en blick ut genom fönstret. idag var en sällsynt dag, en dag då solen nådde fram till hennes fönster, men hon la ingen större notis vid det. Solen intresserade henne inte, nej hon föredrog mörkret. det fanns en anledning till att hon bodde i Mörkermården och att hon inte gett sig av. egentligen var den största anledningen Legolas. Hon log, trotts att han gett sig av och varit borta längre än hon ville minnas hade hon fortfarande älskat honom och förlåtit honom. Hon öppnade dörren och gick för att finna honom. hon antog att han var i vardagsrummet och väntade otåligt på att Aragon skulle komma

(Skogen heter Mörkmården och inte Mörkermården som jag trodde xD kollade upp det xD )

De red under tystnad, de brukade rida så, Hel var inte särskilt talförd av sig. Mest av den anledningen att så få talade med henne, och att när någon väl gjorde det såg de henne aldrig i ögonen utan talade som de talade till någon som inte var närvarande, eller talade över hennes huvud som Hon borde äta sin mat nu eller Hon borde sikta bättre med bågen.
Snart såg de Mörkmårdens skog breda ut sig framför dem och Aragorn tog in sin häst på en stig som ledde dit och Hel bakom honom, Legolas skulle förhoppningsvis möta dem, eller Aragorn eftersom de inte visste att han hade sällskap. Hel drog huvan på den blåa manteln över sina korpsvarta lockar, mest för att dölja de isblå ögonen för allas blickar. Förutom den blå manteln var hon helt klädd i svart, svarta ridbyxor, svarta läderstövlar och svart tunika. Till och med skidan som hennes svärd var i och kogret med pilar var svart, liksom hennes sinne brukade vara.

(Hahaha dude jag läste boken i somras och jag minns typ inget så jag hade ju inte heller rätt xd)

"Mirtha" sa Legolas när hon steg in i rummet och hon log varmt "Jag började frukta att jag skulle få rida dem till mötes utan dig"
"Jag kan inte svika min prins" sa hon lett skämtsamt och Legolas log roat.
"Nej hur skulle världen reagera om prinsens gav sig iväg utan sin prinsessa?" frågade han och erbjöd henne armen och de vandrade ut mot stallet. Mirtha såg på Dragor som hade lyft huvudet när hon kommit in. Hon gick fram till den svarta hingsten och strök honom över mulen. Snart var hästarna sadlade och de hade suttit upp och satt av mot skogen.
"Har du dina vapen?" frågade Legolas och hon nickade hon hade sina moon rings och Legolas verkade nöjd och snart var de inne i skogen

(Ja, var evigheter sedan jag läste dem, var typ tio xD men tänkte köpa hem dem när jag får mitt studiebidrag och skall beställa massa jäkla kurslitteratur xD )

De hade kommit till skogsbrynet och börjar rida in i skogen Hel ser sig om med glittrande nyfikenhet i de blå ögonen, något som sällan någon fick skåda för de visade oftast bara en sak, isande kyla. Så detta var alltså Mörkmården? Skogen var vacker, hon gillade den, allt var inte så glatt och ljust som hon trodde att alverna ville ha det. Plötsligt stannar Aragorn sin hingst och Hel stannar sin bredvid honom, två ryttare syns på vägen. Båda blonda och ljusa, båda alver, det var prinsen och prinsessan av Mörkmården. Hel slår ner blicken så hela hennes ansikte döljs utav huvan, bara några korpsvarta lockar letar sig fram. Men ingen av dem ser hennes ögon, och hon var rädd för det ögonblick de skulle göra det, när hon var tvungen att höja sin blick och hälsa.