Prs mellan mums och Hermione:D

Då så, Hermione , vårt eget rollspel. Jag kopierar min mall till tråden men du får göra som du vill.


GLÖMT NÅGOT?

Nejdå!
Okej, min mall:
Namn: Zara Donner
Ålder: 15
Distrikt: 11
Utseende: Axellångt rött yvigt hår, gröna ögon, mager, 175 cm lång.
Familj: Mamma och en tvillingsyster. Pappan är sedan två år försvunnen.
Är bra på: Pilbåge, kan många växter, klättra i träd, springa fort och gömma sig.
Svagheter: Hon har svårt för att skada eller döda någon annan, och kan inte hantera något speciellt vapen.
Personlighet: Hon är tillbakadragen och blyg, men kan vara väldigt modig. Hon kan offra livet för personer hon tycker om, och mot alla som hon gillar är hon glad och öppen.

Ska vi börja några år innan upproret, eller? När?

Namn: Ellie Hammersmith
Ålder: 16
Distrikt: 2
Utseende:
Familj: Mamma, pappa, två bröder(en lillebror, en storebror)
Är bra på: Knivkastning, bågskytte, svärdhantering, snabhet, styrka och överlevnad
Svagheter: Har mycket hemlängtan, allergisk mot getingstick
Personlighet: Snäll, omtänksam, är en överlevare och en mördare

Ja, några år efter, typ det tjugonde spelet, eller femtonde???

Artonde, kanske?

Det blir bra

Okej, ska du börja? :3

Jag vaknar på morgonen av att min lilla lillebror skriker. Ett sött och gällt skrik, men ett olyckligt skrik, ett skrik som man kan känna sorgen i. Ett skrik som bara betyder en sak: Något dåligt kommer hända.

Jag har inte sovit på hela natten. Mor och Julie sover tungt i sängarna bredvid mig, trötta av gårdagens hårda arbete ute på åkern. Jag tittar ut genom fönstret och ser en röd sol långsamt gå upp över fälten för att lysa upp en ny hemsk dag. Slåtterdagen.

Jag går in i hans lilla rum och tar upp honom i famnen. Jag pussar honom på kinden.
"Ta det lungt nu Elphias. Inget kommer att hända. Eller tror du att det där monstret är kvar i garderoben?"
Han nickar.
"Ska vi se efter?", frågar jag och jag märker att han tvekar.
Vi går fram till garderoben och öppnar den.
"Här finns ingenting.", säger jag till honom. "Inget dåligt kommer hända idag heller. Jag ska anmäla mig som frivillig till spelen."

Julie sätter sig upp i sängen. Hon har också vaknat.
"Det kommer att gå bra, Zara. Vi har ju klarat oss hittills, eller hur?"
Jag nickar tveksamt. Hon kommer och sätter sig bredvid mig i sängen och lägger armen om mig.
"Fattar du? Vi kommer att klara oss. Jag är säker."
Hon ser mig lungt i ögonen. Hon är modig, något som jag inte är trots att vi är tvillingar. Fast i och för sig är ju hon en halvtimme äldre än mig.
"Jaa", svarar jag. "Det kommer att gå bra."