Mordet - Dramione

Jag tänkt skriva en dramione ff

Namn: Mordet
Rating: pg
Kapitel: 29
Färdigskriven: Nej
Huvudpersoner: Draco och Hermione
Handling: Det är 5 år sedan Harry dödade Voldemort. Hermione jobbar nu på trolldoms ministeriet. Hon bor med Ron i en vanliga tvåa.

Plötsligt stammar Draco Malfoy in i hennes liv, och plötsligt förändras allt. Samtidigt verkar Ron dra sig undan allt mer från henne.

En FF, fylld med känslor, vänskap, svek och hopp! Hoppas att du gillar den


Testa gärna att läsa den Här är de 3 första kapitelna!

Kapitel 1


Kapitel 2:



Kapitel 3:





Vill ni att jag ska fortsätta?

ja!

Okej, här kommer det första kapitlet. Blev inte så långt, men kommer mer sen!


Kapitel 1:

Hermione:
Det var lunch rast, jag satt och tog kopp kaffe inne på mitt rum. När jag hade tråkigt upp kastade jag en blick på klockan. 10 minuter tills jag skulle vara åhörare, bäst att göra sig iordning. Jag tog min väska, som var fylld av papper, och började gå mot förhörs rummet. När jag kom fram till salen, öppnade jag försiktigt rummet och tittade in. Det var bara några få som hade kommit än. Jag gick in i salen och satte mig på en ledig bänk. Idag skulle de förhöra en kille som var 23 år, lika gammal som jag var. När alla hade kommit, så kallade de in killen. Jag flämtade till när jag såg vem det var som hade kommit in. Det var Draco Malfoy. Min först kärlek. Jag hade aldrig berättat det för någon men jag hade kär i Draco de första åren på Hogwarts. Draco ledes in i mitten av den stora salen vi satt i, och spändes fast på en stol. Domaren tog till ordna:
"Här med inleder jag förhöret", jag slog med en hammare, i bordet.
"Kan du frivilligt erkänna, att det var du som har mördat Simon Smith, Lisa Caron och Johan Felton?"
"Jag har inte mördat någon!", sa Draco och försökte hålla sin ilska tillbaka.
"Varför hittade man då DNA av dig i Lisas och Simons lägenheter?"
"Jag har sagt att jag var och hälsade på hos Lisa, på eftermiddagen innan det hände"
"Men varför hittade man din DNA hos Simon då?", fortsatte domaren mala på.
"Jag vet inte", mumlade Draco tyst knapp hörbart. Efter en sund var det paus, men jag satt förbryllad kvar. Resten av åhörarna och domaren gick. Så det var bara jag kvar. Malfoy skulle aldrig döda någon, det var jag säker på. Men varför hade man hittat hans DNA hos offrens lägenheter då? Jag satt och studerade honom ett tag. Då tittade han upp mot mig.
"Hermione?", frågade han, och tittade förvånat upp mot mig.
"Ja", jag kom inte på något bättre att svara. Då log han mot mig. Det var ett varmt och vackert leende, och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Då anade jag att mina gamla känslor för honom inte hade försvunnit

Bra! bevkar

as bra ju! spänningen stiger!

Tack

Super bra "Bevakar"!

Bevakar!!

Super awsome!!!!!!!
BEVAKAR!!!

Tack!

Kapitel 2:

Hermione:
När förhöret mot Malfoy var klart hade domaren ännu inte fått ihop tillräckligt mycket bevis för att kunna sätta ditt Malfoy. Så ett nytt förhör skulle äga rum i samma rättsal som idag men om tre veckor, så de som jobbade på ministeriet skulle hunnit samla ihop mer bevis, som sa att det var Malfoy. Jag gick till mitt rum, och tog på mig jacka. Det hade hunnit bli kväll och jag slutade nu. Väskan stod bredvid skrivbordet, och var som vanligt full med papper. Jag tog väskan och gick ut ur mitt rum och låste dörren. Jag skyndade mig igenom korridoren och tog hissen upp till första våningen, där det redan kryllade av magiker som skulle hem. Idag skulle Ron komma hem efter en lång resa, och jag tänkte laga hans favorit mat. Med tankarna fulla va det, såg jag inte riktigt för och råkade gå rakt in i en rygg.
"Förlåt", sa jag snabbt, och rodnade för min klumpighet.
"Det gjorde inget", svarade en röst som jag mycket väll kände igen. Magikern vände sig om, det var Harry som stod där.
"Harry!", utropade jag glatt och gav honom en glad kram. "Det var länge sen, hur mår du?", frågade jag.
"Bra", sa han började gå igen och jag följde snabbt hans exempel, och började gå bredvid han. Harry och log mot mig. "Hur är det med Ron då?"
"Bra", jag tvekade, "tror jag i alla fall, han kommer från sin jobb resa idag". Vi hade kommit fram till den sista hissen, som ledde upp till mark ytan. En lång kö ringlade sig från den, och jag och Harry ställde sig längst bak och väntade på vår tur.
"Okej". Det blev en stunds tystnad. Jag visste inte vad jag skulle säga riktigt utan tittade ner i marken. Tillslut bröt Harry tystnaden:
"Ginny är med barn". Jag stelnade till. Det hade jag inte varit beredd på.
"När ska den bli född?", klämde jag fram, strupen hade blivit alldeles torr och det kändes som all färg hade lämnat ansiktet.
"I juli, så det är 6 och en halv månad kvar.", sa Harry glatt. Det hade blivit vår tur, vi klämde in oss i den lilla hissen. Harry tittade oroligt på mig.
"Mår du inte riktigt bra Hermione?"
"Jo, jag mår bra..., jag blev bara lite överraskad.", jag pressade fram ett leende. När vi kom upp, steg jag snabbt ur hissen, och började gå bort från Harry i snabb takt. Harry tittade förbryllat efter mig.
"Hejdå, vi hörs!", skrek han efter mig.
"Hejdå!", skrek jag tillbaka. Efter en liten bit saktade jag ner tempot till normalt, och gick in i en park. Varför hade jag reagerat som jag hade gjort? Jag visste inte riktigt. Men tanken på det, fick mig att börja må illa. Jag ställde mig på alla i fyra, vid en buske och kräktes. Den sura smaken av gala, gjorde mig tårögd. Jag stod kvar på alla fyra en stund till snyftandes. Precis när jag hade tänkt att resa mig kände jag en hand på mig axel.