Självisk vän

Jag har en vän som jag i princip skulle kunna göra vad som helst för, kanske är det för att det är sån jag är...
Jag hjälper alltid till även om jag egentligen inte kan eller vill, kanske borde jag säga nej?..

Min häst brukar få panik när hon blir ensam i ridhuset/paddocken och ifall sällskapet lämnar betyder det att jag måste följa med eller sitta av och gå runt med hästen i 20-30 minuter innan hon lugnar sig. Eftersom att jag vet hur det är med en sådan häst så stannar jag alltid kvar i ridhuset så länge jag kan om någon ber mig om det.
Min vän har aldrig väntat på mig dock när jag har bett henne... Det finns flera tillfällen då jag verkligen var tvungen att bara skritta i kanske 5 minuter till och verkligen bönfallit min vän om att bara skritta med mig den extra stunden men aldrig har hon stannat kvar.

Min vän hade problem med ett par (...) killar och såklart hjälpte jag henne genom det. Jag står verkligen upp för henne och hon brukar säga att jag känns som hennes storasyster.

Men när det är jag som behöver hjälp då är det annorlunda... Det var en kille som verkligen behandlade mig som skit som hon då under tiden pratade med och höll med om det han sa och när hon sedan var med mig hade hon inga problem med att säga de sakerna som han och hon hade sagt. Hon bara retade mig för det hela och fick mig att känna mig ännu mer ledsen och när jag ville prata med henne om det och skrev lite om vad han hade sagt då var hennes svar "k, ingen bryr sig"

När hennes häst dog sprang jag hela vägen från stallet hem till henne för att trösta henne (bussen skulle inte gå förrän om 20 minuter så jag chansade på att jag skulle hinna hem till henne innan det).
Sedan sov jag över hemma hos henne den natten och fick ta smällen dagen efter när jag skulle till skolan...
När hon sedan skickade sms om sina självmordstankar till "J" så bad jag henne att visa dem för mig, vilket hon inte gjorde men hon visade dem endast (jag överdriver inte) ca 48 sekunder senare för "O" och vägrade visa dem för mig.

Hon visar nästan aldrig några sms för mig, kickar mig från samtal för att jag pratar om Harry Potter ("det är ändå ingen som bryr sig" och helt enkelt sårar mig djupt med hennes otacksamhet...
Sedan när jag blir ledsen så blir hon alltid sur på mig och säger att jag alltid blir så konstig...

Idag skulle vi sett på film tillsammans vilket vi planerade ett långt tag och jag såg verkligen fram emot det... men så hon avbokade det bara sådär 20 minuter innan när jag redan var påväg dit för att hon skulle plugga till ett prov (inte vilket som helst utan ett "hästprov" som man ska göra, vilket dock är överlätt och man t.o.m får ha google till om man vill..). Jag frågade henne om hon inte kunde göra det dagen efter istället men hon ville inte det så jag fick hoppa av bussen och åka tillbaka hem...

Jag vet inte om dessa sakerna kanske låter som ingenting, men det värsta tror jag nog är hennes attityd... Det är verkligen som om den säger "du betyder ingenting för mig"

Värst blev hon när vi började prata med folk på skype, hon ska alltid "leka" sig och låtsas vara cool framför dem, det sårar mig verkligen att hon bryr sig mer om vad de tycker än om mina känslor..

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med henne, jag bryr mig så mycket om henne (läs gärna tråden i 15+ där jag har skrivit om hennes skärsår...) men jag får ingenting tillbaka... har ni några tips..?

Jag har så svårt med såna människor. Skulle personligen först ta ett snack med kompisen och se ifall hon/han förstår att det är ett problem och även ett jobbigt sådant.
Om personen ifråga inte skulle skärpa sig så finns det ju tydligen ingen vänskap kvar och därefter skulle jag säga upp kontakten.

Det kan ju bli så att din kompis inser vad hon håller på med om du verkligen pratar allvar med henne och därefter ändrar sig.

Hoppas att det går bra!