Charlie Fox och Isfjädern

Författare: Dennys
Titel: Charlie Fox och Isfjädern
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nej
Antal kapitel klara: 8 (Ska börja med 9:an)
Rating: G
Beskrivning: Charlie Fox är en 10-åring som vet nästan allt om magi. Det kan bero på att hans familj har varit magiska sen redan vikingatiden. Men ingen i hans släkte fick veta om att de var magiska föränn några generationer sen. Charlie hade ett JÄTTESTORT intresse för pingviner. Det började när han var ungefär 1 år och slutade vid 10 år. Det var då han fick veta om Antarktis-Tragedin. Det var då som han fick veta om sin farfars farfars fars död. Han blev mördad av en smart pingvin. Charlie har också ärvt en speciell sak från sin farfar. Nämligen att han kan prata med pingviner.


Jag vet inte ens om jag ska skriva den här berättelsen här. Om minst 3 pers är intresserade och skriver att de bevakar här i tråden, ja då så skriver jag ner 1:a kapitlet!

Kan bli bra!

Jag tror också det! Det är därför som jag gör ändringar titt som tätt!

Bra! Fortsätt!!

Ledsen, kräver 3 pers kaaaaaaanske!

Verkar bra, bevakar

Kapitel 1 - Ben Fox II, Den tredje mannen i Antarktis

För så längesen att man inte minns när så upptäcktes ett landskap av is. Det var en av de sista istiderna i det århundrandet och ett vikingaskepp hittade
land. Det var inte vikingatid det året men några människor hittade en båt som man kunde segla i. De rymde från ett fängelse. De visste att de
förtjänade fängelset så dem skulle aldrig rymma frivilligt därifrån. Men andledningen till att de rymde var branden. Någon person var så ledsen och klarade
inte av fängelset så det enda som återstod var en flykt. Så personen tände eld på något sätt under lunchtid så fängelset började brinna! De här 6
personerna som delade rum i fängelset (Det fanns 6 rum i ett fängelse på den här tiden) var tvungna att rymma från fängelset så att de inte skulle dö. Men vakterna som misstolkade det som en flykt jagade dem. Så dem stal en båt från fängelsehamnen och åkte vidare på det isfrusna havet. Man trodde fortfarande att jorden var platt och de var rädda att dem åkte västerut. En större brand har nog aldrig existerat i någon forntida eller framtida istid. Det är då vi kommer tillbaks till där dem hittade land. De hittade ett jättestort iskallt snö och islandskap. Man trodde att om man åkte för långt västerut så föll man av kanten, man trodde att om man åkte för långt österut så skulle man hamna i en oändlig öken och man trodde att om man åkte för långt norrut och söderut så skulle man hamna i ett oändligt och iskallt hav som man skulle dö av kyla i. Men man kunde hitta ett iskallt snö och islandskap
som man antagligen kunde leva i. Det var kallt men i båten fanns det varma djurhudar, ull och lite torrt bröd som skulle räcka i åtminstone 2 veckor. Ingen hade sett de svartvita fåglarna (vissa hade bruna fjädrar) med stora näbbar som stirrade på dem med stora svarta pärlblanka ögon flera kilometer ifrån dem inne i en snögrotta. Dessa fåglar kallades bara en sak på den tiden: Nybbmunstör. Det betyder Näbbmonster. Det berättades läskiga berättelser som inte är några påhittade saker utan det som några personer har berättat hänt dem. "De var svarta och vita och tål vilken kyla som helst!" "De pickade ut mina ögon under fullmånen." "De ser så oskyldiga ut men det är dem inte." "De tog mitt bröd och lammkött och åt upp det. Jag svalt i flera veckor." Det var bara
några av de saker som sägs om näbbmonster eller rättare sagt: Pingviner. En av de 6 männen såg någonting i stormen. En grotta. "Kolla en varm grotta!" sa han. Han som upptäckte det hette Carl McMount, Kaptenens bästa vän. Kaptenen av de 6 männen hette Ben Fox II. "Vi måste ta oss igenom snöstormen till den
varma grottan!" sa Carl medan han frös som en myra i ett kylskåp. "Ta med maten och det andra." sa Ben och gömde kalkonen i sin ryggsäck. Stormen var stor.
De hoppades att elden inte skulle sprida genom havet till dem. På den tiden trodde man att om man hade gjort något dumt som att rymma från ett fängelse så
skulle Asarna göra så att elden skulle flyga över havet till dem. De närmade sig grottan. En av männen som hette Gystav skrek: "NYBBMUNSTÖR!!!" Då fick
pingvinerna spel och sprang mot dem. Så Carl tog en dubbelyxa från ryggsäcken för att döda pingvinerna. Men han råkade ta fram en rå fisk. "Eiyhk Eiyhk!"
eiynkade pingvinerna när de såg den smarriga fisken. "Nej yxan!" sa Carl och tog fram yxan. "Nej döda dem inte! Vi kan få de att fånga mer fisk åt oss. Då
kan vi klara oss längre på den här flytande isbiten!" sa Ben och kastade en isbit på Carl. "Kan ni visa om det finns någon vulkan i detta land?" frågade
Ben pingvinerna. Då sa dem inte Eiyhk eller viftade på huvudet utan de sa med löjliga pingvinröster: "Tack för att du räddade oss! Vi kan visa var det finns
en vulkan men ni måste ju sova först." Ben hoppade till. "Hörde ni just vad de sa?" sa han som om han hade sett en apa slå en kobra till döds. "Ja. De sa
Eiyhk Eiyhk Eiy Eiy Eiyhk." sa en av männen som hette Rickitiki småfnissande. Vad hade Ben just hört? Inbillade han att pingvinerna pratade? Men då sa han:
"Läggdags!" Så dem tog några ljumma stenar som de la ull på så fick alla en liten säng var. Alla somnade med en gång förutom Ben. Vad hade han hört? Han var
rädd för att han hade blivit svag. "De svaga inbillar sig alltid saker och ting!" sa alltid hans farfar. Det han inte visste var att det var en sjukdom som
gjorde en svag och gjorde så att man inbillade sig saker. Ben frös av rädsla och då kom en pingvin fram och drog av sig sina bruna fjädrar och lade fjädrarna
på Ben. Då somnade han fort. När han vaknade så var alla hans cellkompisar borta! Pingvinerna frågade om de skulle visa vulkanen. De sa att Bens vänner redan
var där. Nu blev Ben lättad. Pingvinerna hade bara visat vägen till vulkanen för dem. Ben sa "Ja." och följde efter pingvinerna till vulkanen. Nu var de på
toppen av vulkanen. Var varmt det var. Det var då Ben kom på det. "Var är de andra?" Då sa pingvinerna: "Du är den enda som bryr dig om oss! Vi vill bara ha
Dig i vårt liv." sa en pingvin och pekade ner i vulkanen. Där såg man 5 människoskellett som stack upp ur lavan. "Du är den tredje människan som är snäll mot
oss. Du är den tredje mannen i Antarktis!" sa pingvinen och puttade ner Ben i vulkanen. Han brann upp. Han fick aldrig veta hur han kunde prata med
pingviner. Han fick aldrig rentvå sitt namn. Han fick aldrig veta att han var en trollkarl.
_____________________________________

Trodde inte det skulle vara så långt ! Men som i Harry Potter så är det första kapitlet dåligt. Åtminstone sämre än alla andra kapitel i alla andra böckerna! Om jag säger att nästa är bättre, ska jag fortsätta?

låter spännande! vill gärna ha kritik till min novell som finns HÄR så om någon hade velat vara så gullig och läsa och ge mig en liten kommentar hade jag blivit jätteglad!

Tack!

Ja, som Wilhelm sa, det låter spännande.