Marias Väg till Hogwarts

Hey, I'm gonna do a fanfic now, so let's start!

Det handlar i princip om mig och mina vänner, men jag kanske ändrar lite på personligheterna- efter hur jag tänker hur de gör, de vet ju bäst själv- och dessutom ändrar jag namnen på oss.
Okej, men till ämnet, återigen.

Maria Björk, med sina klasskompisar Wendy Quinn, Victoire Swan, Matilda B (Ingen vet hennes efternamn, ingen!) och Isabella Lind är Potterheads och har alltid drömt om att se magiska världen, men är redan på tok för gamla för att få brevet om de skulle ha fått. Men en dag på en helt vanlig, tråkig och normal geografi-timme ändras kanske det...

Kapitel 1. En Magisk Överraskning

Maria Björk satt och stirrade drömmande ur fönstret, hon satt ändå bredvid det, tyvärr. Kall luft från den frusna vinterluften läckte in och kylde ner hela rummet flera grader. Typiskt Finländskt, tänkte hon, och såg hur snöflingor började virvla ner från himlen. Maria drog sin kofta tätare omkring sig och huttrade till.

Den här skolan i Finland var faktiskt speciell, det var en sorts språkskola som var menad till att finlandssvenskar och engelska studenter skulle kunna tala med varandra och lära varandra. Därför var till exempel Wendy Quinn, Victoire Swan och några killar till engelskspråkiga. Det var 5 stycken engelskspråkiga i den här klassen, och de 6 andra var svenskspråkiga, alltså Maria, Isabella Lind, Matilda B, Philip Lönn, Olle Holm och Ludwig Port (XD).
Maria satt väldigt ofta och räknade alla i sitt huvud. Det kändes alltid som om hon missade någon, fast hon inte gjorde det. Maria tyckte väl bara att det inte var symmetriskt med 11 i klassen.
Igen styrdes hennes blick mot snöflingorna som bara föll tätare. Snart skulle hon väl inte se höghuset på andra sidan vägen.
Marias tankar avbröts tvärt då något glänste till- kanske 50 metert bort- som fick henne att frysa till is. Först syntes ingenting, men sedan började hon inse att ett rött lok med dess vagnar kom vinande genom luften mot väggen hon satt vid. Maria hann bara skrika kort och hoppa undan- som hon såg flera andra göra- innan smällen kom.
Människorna i klassen föll mot golvet med glassplitter och väggbitar regnandes över dem. Då Maria tittade upp såg hon ett jättelikt lok som såg väldigt gammalt ut, halft genom väggen så att styret var på utsidan, vagnarna svävandes med.
Alla i klassen, inklusive läraren, stod tysta och iakttog människan, som såg ut som en tågchaufför, trängde sig in genom hålet i väggen, tryckt mot tåget.
Han harklade sig.
"Miss Björk, Miss B, Miss Lind, Miss Swan och Miss Quinn, var vänliga stig på tåget."
Ingen rörde sig.
"Var inte oroliga, Miss Swan, Miss Quinn och Miss Björk, era småsystrar är redan på väg att hämtas, om ni nu bara kommer med."

bra

Låter bra! Fortsätt

Är det bara jag lr heter de flesta något med träd att göra?

omg va braa! i want more!!!

Kapitel 2.¨

Maria kunde inte tro vad lokföraren hade sagt.
"Hörde också kraschen till planen?" sa Matilda B ironiskt.
Lokföraren harklade sig och såg ut som om han misstyckte det här i största lag.
"Hrm, nej, det var nog dennes fel", sa han då en flicka klättrade in i klassen samma väg som lokföraren gjort.
"Men förlåt för att man är nyfiken, då!"
Victoire flämtade.
"Beatrice? Oh, holy crap, vad har du gjort now?"
Victoire sprang fram till sin lillesyster och kramade henne. Då förstod även Maria en sak.
"Är... Alice också där?"
Lokföraren, som hade himlat då Swans möttes, såg nu på Maria igen.
"Ja... Tyvärr", sa han högmodigt, men avbröt sin ögonkontakt då Maria allvarligt såg på honom.
"Alice!" ropade Maria, och en till flicka, med kort, ljust hår, klättrade in.
Alice var kortare än Beatrice, och Beatrice var dessutom mycket smal, och hade mörkt hår, alltså liknade de inte mycket.
Efter Alice klättrade Mandy Quinn in, men ingen annans småsyskon var med, eftersom att de var för unga.

Äntligen- efter långa förklaringar- hade lokföraren fått gruppen av tjejer övertalade att gå upp på tåget. Speciellt svårt var det med de brittiska.
Maria svalde.
"Är det säkert...? Jag menar, inga mer kraschar?"
Lokföraren skrattade.
"Nej, inga kraschar. Och du kommer bli förvånad över hur det ser ut! Underbart!"
Alice, Mandy och Beatrice skrattade och drog in dem genom loket till vagnarna.

lika bra fortsättning som första!

BRA!!!

Tack, alla

Kapitel 3.

Då gruppen av flickor trängt sig in genom krasch-hålet- och klättrat in genom lokfönstret, för att undvika ett högt fall- möttes de av dörren till första vagnen. Alice nickade mot den. Marias hand rörde handtaget. Hon drog.
En så fantastisk men ändå helt chockande syn mötte henne.
Hon stod i en korridor var det på högra sidan fanns kupéer. Hon såg hur både unga och äldre gick omkring i tåget, för att umgås, träffa varandra, köpa snacks eller för att sträcka på sig. Vissa hade redan på sig skoldräkter, men ingen- till Marias stora förvåning- verkade lika avskräckta som de var.
Tvärtom, de verkade lugna.
Så länge som Maria hade stått paralyserad på sin plats, hade resten av tjejerna blivit oroliga på sin plats och trängde sig nu förbi Maria.
"Wow", flämtade Isabella.
"Det är prick som i 'Harry Potter'!" utropade Matilda B.
Alla elever i tåget stannade och stirrade på dem. En modig pojke- en av de äldre- gick fram till Matilda B och såg sarkastiskt på henne.
"What do you mean with; 'Like Harry Potter'? Do you know him?"
Flickorna såg storögt på honom.
"What about?" frågade Beatrice.


Sry för att jag inte just nu har kunnat skriva alltför aktivt! Har varit sjuk och känner mig död!

Bästa ff:n ever!! krya på dig och skriv mera sen när du orkar!