Red Berries [SV]

Taggar mina trogna läsare Freja och Anapneo så de ser denna :3

Lawson Hawley, en 13 årig slytherinelev går sitt tredje år på Hogwarts år 1983. Han är mobbad, jättesmart och har bäst betyg av alla tredjeårselever. Men en dag, på väg till Hogsmeade hittar han en näve röda bär och redan från första tuggan av dessa bär ändras hans liv för alltid, nästan lite för mycket.

Just so you know: Denna fanfic handlar mycket om att skada sig själv, om död och mycket dramatiska händelser. Därför rekommenderas denna fanfic inte till personer som inte klarar av att läsa om detta.

Kapitel 1

Jag andades, tungt och högt, tårarna rann ner för mina kinder lika snabbt som blodet från det nyskapade såret på min arm. Jag satt inne på den övergivna tjejtoaletten ensam i ett av båsen med trollstaven i min högra hand riktad mot min vänstra arm, jag skakade, frös och huttrade till av rädsla att någon skulle upptäcka mig här inne. Min elevhemsföreståndare var den enda som hade funnit mig här och det räckte.

Efter att ha suttit helt stilla i nästan tio minuter av ångest och depression stoppade jag min trollstav i min kappa och sköljde vatten på såren tills de slutade blöda, sedan tittade jag på mitt schema. Jag hade missat lektionen i trolldryckskonst och lektionen i Spådomskonst började om fem minuter, det är nästan bäst att jag springer om jag ska vara där i tid och få en bra plats.

Jag drog ner rockärmen över mina sår och kände hur det gröna, lena tyget nuddade min brännande hud. Jag suckade, torkade bort mina tårar med min hand och började småjogga mot salen där vi skulle ha spådomskonst. När jag kom dit klättrade jag snabbt upp för stegen och satte mig högst upp, några störiga tjejer från Hufflepuff tittade upp på mig som om jag var dum i huvudet och sedan återgick de till sitt jobbiga småprat.

När jag hade satt mig hörde jag hur Nick och Maggie, det drygaste paret i skolan ropade något åt mig i stil med “Hur går det med såren idag då, Lawsie?” och sedan vände de sig om igen. I princip alla slytherinelever visste om allt om hur jag skar mig och det var hemskt jobbigt. Men jag låtsades att inte bry mig, fast det gjorde hemskt ont inombords så fort någon av de nämnde det i min närhet. Varför kan de inte bara acceptera att alla är olika för?

Juste, jag kanske borde berätta om mig själv som i alla dessa självbiografier vi kan läsa i biblioteket. Jag heter Lawson Hawley, är 13 år gammal och tillhör elevhemmet Slytherin, som du som läser detta kanske redan listat ut. Jag är lång, nästan längre än alla andra, har gröna ögon, är smalare än en pinne och jag blir hemskt mobbad av alla i skolan, till och med vissa lärare.

Det är därför jag är den ensamvarg som jag är, det är därför jag sitter själv på min säng med näsan begravd i en ointressant bok varje kväll medan de andra pojkarna spelar spel eller har massa konstigt prat med varandra om tjejer.

“Lawson Hawley, kan jag få din uppmärksamhet tack, kära barn?”

Jag ryckte till, jag hade visst somnat i början av lektionen för när jag tittade upp hängde det massa dreggel om min mun och alla tittade konstigt på mig. Professor Trelawney tog av sig sina glasögon och klappade en av sina glaskulor medan hon tittade på mig fundersamt.
“Är något fel, min vän?”
“Inte alls, Professorn”
“Säkert?”
“Japp”
“Nå väl, jag tycker att du borde lämna min lektion ändå. Gå till sjukhusflygeln om du känner dig hängig eller gå till din sovsal för att sova ut. Du får mitt tillstånd om någon frågar”
“Tack Professorn”

Jag samlade ihop mina saker, drog min axelväska lite högre upp på axeln och sedan gick jag fram till det lilla hålet och klättrade ut på stegen. När mina fötter nådde golvet sprang jag till elevhemsrummet och sjönk ner i en fåtölj. Nu skulle jag få slippa mobbarna fram tills middagen och jag skulle inte behöva gå ut innan dess heller.

Just nu var livet alldeles, alldeles underbart.

Yaay!
Keep going, you awesome human!

jättebra!

Bra!!!

Du har seriöst en gåva! Sjukligt bra ♥

Uuuuu... Älskar verkligen idén! Ska bestämt bevaka för att se vad som vad som händer.

Jag är lite confused, är Lawson en pojke eller en flicka? : DD I introduktionen skriver du nämligen "han", men ändå gömmer han sig på tjejtoaletten. x)

Men det enda enda som annars störde mig var spräket, då det i mellan blev litet för "talaktigt", om du förstår vad jag menar. Helt i fråga om ordval och meningslängd/struktur.
Annars höll du dig vad jag kunde se bra i rätt tidsform, och inga stavfel heller som stack ut, wippii ^^

Men som sagt, awesome idé, välskrivet och ska följa!

Tack för kritiken! :3

Det kanske blev lite messy där.. men jag drog inspiration från HPCoS där de sitter i den övergivna flicktoaletten.. du vet där Moaning Myrtle är?

Så jag tänkte mig antingen den toaletten eller om det fanns någon mer, för Harry och Ron var ju där med. Så Lawson är en kille :3

Skriver nu så att du kan skriva ett nytt kapitel!

Jättebra ska helt klart bevaka din ff kompis