Slaget mot Lord Voldemort [FF, SV, ny verision]

Titel: Slaget mot Lord Voldemort
Författare: Tvilling och HarryPotterAndTheHungerGames
Karaktärer: Clotilda Turpin, Sam Smith, Evanna Smith, Ginny Weasley, Blaise Zabini, Draco Malfoy. Vissa påhittade andra lånade ur boken.
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-11
Beskrivning: Clotilda Turpin (som jag skriver som) och Sam Smith (som hon med det långa namnet skriver som) går sitt sjätte år på Hogwarts. De är ett år yngre än Harry Potter som ju är ute och letar Horrokruxer det här året. Clotilda är Slytherinare och Sam är Gryffindorare men de är väldigt nära vänner och har vart det sen de var barn. Kommer det fortsätta vara så? Och vad kommer hända när de hemska syskonen Carrow sätter klorna i skolan?

_________________________________________


Kapitel 1, del 1.

“Sam! Titta på tåget! Visst är det underbart?” Evanna Smith vänder sig om och tittar upp i sin bror Sams ansikte. Han nickar och ler mot henne.
“Ja, det tycker jag med”, säger han tyst och studerar sin lillasyster medan hon skuttar mot tågets dörrar. Sam vänder sig om innan han själv går på tåget för att se en sista skymt av sina föräldrar. Han vinkar glädjelöst mot dem och stiger ombord på tåget.
“Evanna, var ska du sitta?” frågar Sam. Evanna svarar inte utan går bara in i en kupé där hon finner sina egna kamrater.
“Jag sitter här”, säger hon lugnt och tittar på Sam. “Men…Sam? Innan du går, kan du lyfta upp min koffert?” frågar hon och beter sig som den vanliga lillasyster Sam är van vid. Sam nickar lätt och går in i kupén. Han grabbar tag i koffertens handtag och lyfter upp den på hyllan.
“Så där ja, varsågod, Evanna. Jag går till mina vänner nu”, säger han och ler innan han går ut därifrån.

Den sista varningssignalen som berättar att tåget är på väg att avgå ljuder i Clotilda Turpins öron och hon springer den sista biten mot tåget, eller ja, så gott det går med kofferten släpandes bakom henne och skumpandes mot hennes hälar.
“Känn på den, va”, mumlar Clotilda när hon precis hinner på tåget innan det med ett ryck tar sats mot Hogwarts. Mot Hogwarts. Det enda Clotilda gör under sommaren är att längta till Hogwarts skola för häxor och trollkarlar. Men i år har Clotilda en molande känsla av att allt inte stämmer, att Hogwarts inte kommer vara som förut. Clotilda skakar av sig känslan när hon snubblar förbi kupén där hon ser en brun hårman som tillhör hennes vän Sam Smith.
“Hej, Sam!” kvittrar hon när hon drar upp dörren.

“Öh…va? Ah, hej”, grymtar Sam och tittar upp. Clotilda Turpin, tänker han och blir genast gladare. Han har känt henne sedan barnsben.
“Jag funderade just på hur sen du skulle vara”, flinar han och tittar på Clotilda, “Eller om du ens skulle hinna med Hogwarts Expressen…” Han lägger armarna i kors och tittar anklagande på Clotilda. “Du måste verkligen lära dig tider”, suckar han.
“Jag är här nu, eller hur?” säger Clotilda glatt och slår sig ner mitt emot Sam med kofferten bredvid sig.
“Det är något fel”, säger Sam, och känner hur känslan han hade i morse tornar upp i hans mage och vägrar släppa, “Något är fel…”

Clotilda lutar sig fram och ser allvarligt på Sam. “Jag har också känt det”, svarar hon och lägger huvudet på sned, som alltid när hon tänker. “Något med Hogwarts, eller hur?”
Sam nickar. “Ja, faktiskt”, mumlar han.
“Tror du det är … Voldemort?” viskar Clotilda och känner en kraftig ryckning som får tåget att stanna. “Vad fan var det?” skriker Clotilda och hoppar upp ur sätet.
Sam har rest sig upp och står nu tryckt mot kupéns dörrar och tittar ut. “Vad i…?” utbrister han högt när han får syn på två dödsätare. “Var det där just två…”
“…dödsätare”, avslutar Clotilda. Sam öppnar kupédörrarna med ett ryck. “Vad i…?” han vänder sig om och tittar frågande på Clotilda som besvarar det med en axelryckning.
“Tror du de letar efter Harry Potter?” frågar hon viskande.
Sam nickar mot Clotilda. “Ja, det tror jag…”, mumlar han och stänger igen dörrarna efter sig. Han sätter sig ned på sätet och tittar på Clotilda. “Någonting är allvarligt fel, och det har med Harry Potter att göra”, säger han tonlöst.

Och med ett ryck känner dem hur tåget sätts i rörelse och Clotilda drar ett lättat andetag.
“Tror du dem är borta?” frågar hon tyst. “Potter var inte här, va?”
“Nej, han går inte i skolan i år”, svarar Sam, “Jag hörde det från Ginny Weasley.”
“Ginny Weasley?” säger Clotilda med avsmak. “Blodsförrädaren?” Men hon kan inte dölja sin avundsjuka och sätter armarna i kors.
“Cloe!” utbrister Sam. “Det där var oschyst! Du vet att jag är halvblod!” säger han sårat.
“Förlåt”, muttrar Clotilda men ger honom ett svagt leende. “Du vet ju att jag älskar dig”, säger hon och fnittrar.
Sam suckar och kan inte hindra sig själv från att le. “Visst, för denna gången”, säger han och skakar på huvudet.
“Yay! Du är världens bästa vän, Sam!” säger hon och ger honom en stor kram. Men jag önskar att du var mer.
Sam besvarar kramen och drar över henne till sitt säte. “Jag tycker jag borde få ge igen…”, säger han och flinar svagt. Sam flyttar armen till hennes midja, och kittlar henne lätt, för att sedan grabba tag i hennes fot och drar av skon och kittlar hennes fot.
“Nej, nej, sluta, sluta”, tjuter Clotilda och sparkar med benet i hopp om att komma loss från Sams grepp.
“Ger du dig? Ger du upp frivilligt?” Sam skakar på huvudet. “Det var dåligt gjort, väldigt dåligt”, skrattar han och kittlar henne ännu mer.
“Om du inte släpper mig lovar jag att jag förhäxar dig!” skriker Clotilda mellan skratten. “Jag lovar!”
“Där har vi min Cloe!” Säger Sam lyckligt och släpper taget om Clotilda. “Du är tillbaka!” skrattar han och slänger över Clotilda till det andra sätet. “Oh, just det ja”, flinar han, “du kanske vill ha tillbaka din sko?” säger han ondskefullt, men slänger sedan den på golvet.
Clotilda slänger sig efter sin sko och börjar snöra på den.
“Åh, jisses, vad jag har saknat dig, Cloe”, säger Sam och ler glatt.
“Jag har saknat dig med, Samie!” skrattar Cloe och slänger sig om halsen på honom.
Båda rycker till när kupédörrarna öppnas och Ginny står i dörröppningen.
“Åh, förlåt…”, säger hon och man ser tydligt hur hon får färg om kinderna. “Jag tänkte bara berätta att vi snart är framme på Hogwarts”, mumlar hon ursäktande och stänger igen dörren efter sig.
Sam brister ut i gapskratt. “Oh…vid…Merlins…skägg”, flämtar han mellan sina skratt.
Clotilda skrattar också så hon får ont i magen men känner sig aningen lättad över Sams reaktion.
“Okej”, säger Sam när han har lugnat ned sig lite, “Vi kanske borde byta om… Jag går till killarnas, så kan du byta om här. Är det okej?” frågar han och reser sig upp.
“Åh, du kan stanna här om du vill”, säger Clotilda och ler snett.
“Pfft, jag känner dig, Cloe, du vill stanna här”, säger han och skakar på huvudet. Sam tar tag i kofferten och drar den med sig ut ur kupén.
“Du kunde stannat här…”, säger hon ynkligt, och är inte säker på om Sam hade förstått vad hon hade menat.

Sam drar med sig kofferten till andra änden av vagnen och öppnar dörren till toaletten. Han drar med sig kofferten in och stänger dörren efter sig. Sam öppnar kofferten och drar ut sin klädnad, och trär den över sin vita skjorta. Han drar av sina byxor och tar på sig sina svarta som tillhör skoluniformen. Han tar av sig skorna och sätter på sig dem svarta lackskorna. Han slänger ned sina vanliga kläder i kofferten och stänger igen den. Sam öppnar dörren och går ut, och med en knuff från foten stänger han igen den lika snabbt.

Clotilda rycker till av knackningen mot dörren och slänger ner de sista kläderna i sin koffert och ropar ett “kom in!” Dörren öppnas och Sam kliver in.
“Är du klar?” frågar han och kastar en blick på Clotildas koffert. “Hm… tydligen”, säger han, men tvekar. Fast jag ska ju inte säga något, min ser säkert värre ut än Cloes.
Clotilda ser Sams blick och skrattar högt. “Ska du ge mig en lektion i hur man packar en koffert också?” frågar hon anklagande men med ett flin på läpparna.
“Nej. Jag tror att jag om möjligt är ännu värre än vad du är på att packa”, säger han och rynkar på näsan. Han tappar balansen och trillar åt sidan när tåget bromsar in. “Vid Merlins skägg!” utbrister han och gör ansats till att resa sig upp. “Cloe, hjälp mig”, ber han och sträcker fram armen.
“Varför skulle jag?” skrattar hon men ger honom sin hand och hjälper honom upp på fötter. “Ska vi?” frågar Clotilda samtidigt som hon stänger sin koffert.
Sam tar sin koffert och öppnar kupédörrarna och går ut. Han stannar utanför och väntar artigt på Clotilda.
Clotilda tar en sista blick på kupén och kan belåtet konstatera att den är tom innan hon går ut till Sam. Hon lyfter upp armen och Sam tar tag i den så dem håller armkrok och dem spatserar ut genom tåget tillsammans med de andra eleverna.

Bra!!!

Super bra

Yooo! Kommer du ihåg den här? feeels
MER ÄN TVÅ ÅR SEN.
Helt sjukt vad tiden flyger.
Vad säger du? Har du nåt o göra på lovet eller ska vi ge oss i kast med denna?

Herregud, vad länge sedan. Jag tror jag avlider. Klart som korvspad att vi måste avsluta den här! Vill veta vad som kommer hända med Sam, Clotilda och syskonen morot

Så för er information om någon skulle snubbla in på den här tråden, så kommer det komma nya kapitel snart (WOHO).

Jag och hon med det långa namnet håller på att planera och skriva, så håll ögonen öppna - eller bevaka så gör de där ögat det år er.

'Hon med det långa namnet'
why thank you dear tvilling

DeathDownAlex, skulle du vara så snäll och låsa den här tråden (eftersom jag såg att du är online ^^)? Det var så länge sen och vi har gjort massa ändringar så vi tänkte skapa en ny tråd i stället. :3

Fixat ♥