Om någon bara visste [SV]

Titel: Om någon bara visste[SV]
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Rating: PG, tror jag. Eller, lite som HP.
Beskrivning: Alexandra Brown är 11 år och ska börja sitt första år på Hogwarts, tror hon. Men ugglan kommer aldrig. Är hon en ynk? Och om hon börjar på Hogwarts, går allt verkligen rätt där?


Ska jag börja?

Ja, skriv!

Ok, här kommer det!

Kap 1

Jag, min bror, mamma och pappa sitter vid köksbordet och äter lunch. Plötsligt kommer en uggla farande, det är Davids (min bror) lista på böcker till Hogwarts.
"Då var det dags i år igen då", säger pappa.
Jag tittar ut genom fönstret och kan inte låta bli att längta. Kommer min uggla också snart? Det är ju i år jag ska börja på Hogwarts. Om jag inte är en ynk, förstås. Fast det borde jag inte vara, jag minns när jag av misstag färgade pappas kostym knallrosa... Och när jag bara ta fram ett papper till läraren, men fick pappret att bli en liten slemmig snigel.
Jag vänder tankarna åt ett annat håll och fortsätter att äta upp mitt stekta ägg.
"Vad tänker du på Alexandra?", frågar mamma.
"Äsch, det var inget särskilt", svarar jag. Det är ju inte riktigt sant, men man måste väl inte alltid förklara allting. Det är ju faktiskt mina tankar, inte de andras.
Det blir tyst en stund och alla fortsätter att äta. David pillar på en penna som ligger och skräpar på bordet.
"Tack för maten!", säger han sedan och reser sig och går.
Jag ställer in tallriken i diskmaskinen och öppnar ett av skåpen i köket. Där tar jag fram kattmat och en skål. Sedan går jag till mitt rum och sätter mig på sängen.
"Mat, Tessan, vill du ha lite mat?", säger jag till min katt och ställer ner skålen på golvet.
En svart katt med vita tassar och lite vit svans lämnar sitt gömställe under skrivbordet och lägger sig på den lila trasmattan framför skålen.
Jag kliar henne bakom örat. Sedan börjar hon äta.
När skålen är tom så hoppar hon upp på sängen bredvid mig.
Jag klappar henne, pälsen är verkligen len.
Sedan reser jag mig upp.
"Jag orkar inte sitta här längre", mumlar jag till Tessan.
"Vi ses sedan".

Mer! :'D

Ok, här kommer det mer! Men sedan får du vänta ett tag


Kap 2

Jag tar fram mobilen och går till kontakter. Det är en ganska gammal Nokia. Jag ringer till min bästa vän, Sarah, och frågar om vi kan göra något. Det kan vi.
"Jag går till Sarah!", ropar jag åt mamma och pappa,
"Jag kommer hem vid fem".
Sedan går jag ut till det oljeluktande garaget och tar fram en cykel och en hjälm. Efter det börjar jag cykla till Sarah.
Vi har känt varandra sedan vi var jättesmå, runt tre år.
Det är skönt att veta att hon alltid finns där och går att lita på, och jag har en känsla av att hon tycker samma sak om mig.
En fjäril fladdrar förbi, det är en citronfjäril.
Jag har alltid tyckt om sommaren, det är så varmt och skönt. Fåglarna kvittrar till, som om de vet vad jag tänker på.
Det känns som att ingenting kan få mig på sämre humör, men typiskt nog så börjar jag tänka på vad som skulle kunna få mig på sämre tankar.
Hogwarts. Mitt brev har inte kommit än, tänk om jag är en ynk? Tänk om jag aldrig kommer få träffa spökena, åka Hogwartsexpressen?
Nej, nu ska jag inte tänka så, muttrar jag åt mig själv. Bara för att mitt och Davids brev inte kom samtidigt så betyder det inte att jag är en ynk.

Nu är jag framme hos Sarah, och jag glömmer genast vad jag tänkte på.
Jag går upp fören trappa och fram till det röda huset. På tomten växer det stora solrosor som är omöjliga att inte tycka om. Allt med Sarahs familj är förresten väldigt svårt att ogilla.
Pling plong! Låter det när jag trycker på ringklockan till huset. Det är Sarahs mamma som öppnar.
"Hej Alexandra, Sarah är på baksidan och gungar med Alice".
Alice är hennes lillasyster, hon är sju år.
"Okej!", svarar jag och springer till baksidan av deras hus.
Precis som deras mamma sa så sitter de på varsin gunga som hänger ned från en gren.
"Hej Alex!", hälsar Sarah med ett leende.
"Hej!", svarar jag och går fram och sätter mig på den tredje gungan. Det är en bäbisgunga, men det var den enda som var ledig.
"Jag ska på toa!", ropar Alice och försvinner in i huset.
Sedan frågar Sarah vad vi ska göra.
"Jag vet inte riktigt, vad vill du?", undrar jag.
"Jag är verkligen sjukt godissugen, så om du vill så..." hon behöver inte ens avsluta meningen för att jag ska förstå.
"Okej, vi åker och köper godis".
"Jag ska bara komma upp ur den här gungan först", säger jag.
Sarah börjar fnissa.
Jag försöker hoppa ur gungan, men det går inte.
Den är ju faktiskt gjord för bäbisar, och jag sitter fast.
"Men, det ska gå!", säger jag.
"Lycka till!", säger Sarah, "den där är jättesvår att komma ur", säger hon och börjar skratta ännu mer.
Då börjar jag också skratta. Och lite till. Och ännu mer.
Då börjar gungan att skaka, och de vänds upp-och-ned. Jag ramlar ned i gräset.
"Aj!", säger jag, och sedan börjar vi skratta ännu mer.
"Varför skrattar jag egentligen?", säger Sarah.
"Det här är väl inte så himla kul?".
"Nej, jag håller med dig", instämmer jag.
"Nu åker vi och köper godis".
Hon hämtar sin cykel och sedan trampar vi iväg.
När vi har kommit halvvägs så kommer jag på en sak.
"Har du pengarna?"
"Nej, jag trodde att du hade dem", svarar hon.
"Men jag trodde att du hade dem", säger jag, så det är bara att cykla hem igen.
"Vi struntar i godiset och tar ett äpple istället", säger Sarah.
"Det funkar för mig!", säger jag.

Jag tittar på klockan, kvart i fem. Jag skulle vara hemma fem.
"Jag måste gå snart", säger jag.
"Okej, men kan inte du sova över här?", undrar Sarah.
"Jo, det skulle vara kul", säger jag. "Jag ska bara fråga mamma och pappa".
Jag tar upp mobilen ur fickan.
Kan jag sova över hos Sarah?
/Alex
Snart plingar det till, pappa har svarat.
Ok, kommer du och hämtar saker sedan?

Visst, det gör jag
Skickar jag tillbaka.
"Det gick", säger jag sedan till Sarah.
"Då ska vi bara hämta lite saker hos dig först då", säger Sarah.
"Men kan vi gå dit, jag tror att jag har punka på min cykel?", frågar jag.
"Visst", svarar hon, "då går vi".

*Bevakar*

bra ,jag bevakar

Bevakar! Mer, sneeella? cccc:

Bra

Härligt att du har börjat skriva igen, jag bevakar!