Eld och Vatten

Jag skriver denna ff med: Lilly Ollivander


Namn:Eld och vatten
utspelas: På Draco´s och Hermione´s andra år.
Handling: Denna ff kommer att handla om Draco och Hermione, Draco som avskyr folk med smutsigt blod har oförsiktigt förälskat sig i den söta Hermione som är bra i alla ämnen, Hermione tycker självklart som alla andra flickor på Hogwarts att han är söt, men otroligt spydig. När Draco tillslut tar kontakt med Hermione. Båda måste dölja allt för sina vänner.

Kapitel 1
MÖTET

draco

Draco satt och tänkte, han hade i fyra år försökt att inte tänka såhär, han visste vad han kände innerst inne, men han ville och kunde inte förmå sig att säga det. Han var kär i en flicka med blod lika smutsigt som soppor, men flickan Granger var så vacker, speciellt när han tittade på henne, då stirrade hon generat ner på sina böcker.
Men Draco orkade inte med detta längre, att drömma om henne och inte ens ha sagt ett ända vänligt ord till henne, hon har alltid Pottan och Vesslan runt sig hela tiden.

Man kunde inte påstå att hon var populär, men Draco hade sätt att Weasley snart skulle ta kontakt med henne, så han var tvungen att agera snabbt. Han reste sig upp utan att tänka på att det var i mitten av lektionen i troldoms-historia.
"Balyoy, du kan inte bara resa dig upp mitt i lektionen, var vänlig att...." Binns fick aldrig fortsätta sin mening för Draco sade kallt:
"Jag har ont i magen, jag går till sjukhusflygeln."
Han rusade ut ur rummet och sprang mot stora salen, han hade memorerat Granger´s schema så han visste att hon hade lunch vid den här tiden ungefär. Draco smög fram till Gryffindor-bordet och tog tag i flickans arm. Hon reagerade genast, men inte Potter och inte häller tröga Weasley.
"Kom." viskade han i hennes öra så bara hon kunde höra. Granger reste sig upp och följde utan någon tvivel alls ut ut stora salen. Draco tog med henne till ett litet rum som precis uppenbarat sig.
Han skulle berätta det, han ville berätta det, men tanken på att hon skulle skratta spydigt åt honom fick honom att hålla tyst. Draco´s handflator var svettiga och han kunde inte minnas någon gång han hade varit mer nervös och han skulle precis öppna munnen när Granger tittade vagt på honom, kysste honom och försvann like fort som kyssen varat.

superbra!!! Men tänk på att inte använda ´... Skriv Dracos istället för Draco´s! I Engelskan skiver man så men inte i svenskan.

Doki, jag blandar ihop det eftersom jag går i en engelsk skola, där vi pratar engelska hela tiden.... ._.

Jaha

amanda1104 om jag ska skriva ett inlägg till behöver jag mer läsare, vi får hoppas att rubriken är tillräckligt lockande

Här har du kommentaren!

Verkar bra och spännande, bevaka och delar

Yeey♥

Får vi nästa kapitel nu?

Woho!!!
(bara speciella kapitel har namn)
Kapitel 2
Hermione

Hermione sprang därifrån, hon visste att vad hon hade gjort kunde leda till stora konsekvenser, men hon var tvungen att visa hennes hemliga kärlek. Ron och Harry skulle döda henne om de fick veta, men det skulle det. Tänk om Malfoy tog mig till rummet för att säga någonting annat? Tänk om han nu stod där och kokade av ilska? Tanken hemsökte Hermione, men hon fortsatte att springa till stora salen. Flämtande, satte hon sig ned och hämtade andan.
"Bar ha bu 'arit? Frågade Ron med munnen full av kykling.
"Det har inte du med att göra!"Fräste Hermione.
Detta var tydligen oväntat för Ron för han såg riktigt förvånad ut när Hermione lämna stora salen med graciösa steg.
Hon borde inte ha gått sådär, men hon hade en dålig förmåga att lämna platser i opassande tillfällen. Hermione tittade på sin klocka, hon hade håltimme i en timme, nu hade hon sin chans att prata med Malfoy om vad som hade hänt. Hon såg inte att han satt vid slytherin-bordet, så hon gick ner för alla trapporna till fängelsehålorna.

Hermione hade aldrig förut varit här så hon hade ingen idé om hur man skulle ta sig in
i slytherins uppehålls-rum. Så hon fick helt enkelt stå och vänta och hoppas på att Malfoy skulle komma sälv, mer än så kunde hon inte göra även fast hon tyckte att det var otroligt lamt.
Men idag stod turen på hennes sida, steg hördes i trapporna, Hermione gömde sig i en vrå och väntade på att personen skulle visa sig. Malfoys blonda hår dök upp och hon kom ut ur sin vrå, men av oförsiktighet hade hon inte märkt att han inte var ensam. Blaise, Zabini och Pansy var med honom.
Hermione försökte att gå tillbaka till sin hemtrevliga vrå, men Pansy hade redan sätt henne.
"Titta!" Skrek hon upphetsat. "Det är Granger!"
Alla fyra tittade på Hermione med ens.
"Vad gör du här?" Frågade Blaise kallt.
"Jag...." Började hon, men blev genast avbruten.
"Detta är slytherins uppehålls-rum, du ska inte vara här" Sade Zabini med ett hånfullt leende. Hermione försökte nå Malfoys blick, men det verkade som om han försökte undvika hennes förtvivlade blick.
"Hon, hon kanske gick fel..." försökte Malfoy.
Pansy stirrade förundrat på honom och Zabini höjde på ögonbrynen och sade iskallt:
"Men Draco kanske väntade henne, han kanske bad henne att komma..."
Pansy såg förtvivlad ut.
"Men, Draco! Det är väll inte sant!?"
Medan alla fyra hade en aggressiv samtal smet Hermione därifrån. Med gråten i halsen rusade hon upp för alla trapporna upp för resten av trapporna och in i ett Gryffindors uppehålls-rum.
Det verkade som om Malfoy inte gillade henne ändå......eller?

SUPERBRA!!-!