Språk: Svenska
Antal kapitel hittills: 2
Färdigskriven: Nej
Rating: Typ G, möjligtvis PG
Beskrivning: Alicia Potter är dotter till Lily Potter och Scorpius Malfoy. Hennes morfar är Harry Potter och hennes mormor är Ginny Weasley. Hon har ärvt sin mammas hårfärg, rött, men sin pappas blågrå ögon. <--- Det där var en beskrivning av henne…
Alicia Potter ska börja första året på Hogwarts.
Kommer skriva kapitel i spoilers, och jag skriver i en kommentar när jag gör det. På så sätt vet du när det kommer ett kapitel, och alla finns på första sidan.
Låter det intressant? Jag kommer inte lägga upp något kapitel än, vill ha några färdigskrivna först.
Kapitel ett:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Love is in the letter:
En dörr knarrade och jag vaknade.
”Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år…” Just det, jag fyllde år idag. Jag satte mig leende upp i sängen.
”Grattis på födelsedagen, Alicia”, sa mamma och pappa samtidigt. De tittade på varandra och började skratta. Pappa la upp några presenter på min säng. Det var tio presenter. Jag öppnade förväntansfyllt den första presenten. Den var inslagen i rött papper och vitt snöre.
”Danmarks färger”, påpekade jag och låtsades bli sur. Mamma räckte ut tungan åt mig och kramade om mig. När jag hade fått upp kartongen innanför pappret så kunde jag se ett kuvert. Med grönt bläck hade någon med spretig handstil skrivit mitt namn och min adress. Brevet var stämplat också. Jag kunde inte veta säkert, men jag gissade att brevet var från Hogwarts skola för häxkonst och trolldom.
”Öppna det”, sa mamma glatt. Jag öppnade det och såg två brev. Det första var om att jag var intagen på Hogwarts, det andra var en lista med vad jag skulle behöva. Jag log stort, äntligen skulle jag få börja på Hogwarts!
Kapitel två:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Diagongränden:
Alla de grejer som stod på listan över vad jag behövde fanns tydligen att köpa i Diagongränden. Ett ställe man kom till genom en bar som heter Den läckande kitteln. Mamma, pappa och jag skulle till Diagongränden idag för att köpa mina grejer.
”Wow…” Var det enda jag fick ur mig när vi hade kommit till Diagongränden. Det vimlade av butiker, och av folk.
”Vad ska vi börja med?” Mamma och Pappa tittade på varandra.
”Kläder tror jag”, sa mamma med en frågande blick på pappa. Han nickade.
”Okej!” Sa jag glatt. Vi började gå mot Madam Malkins.
Ett tag senare kom jag ut ur butiken och hade med mig svarta klädnader.
”Nu då? Visst sa ni att jag skulle få ett djur?”
”Ja, det sa vi. Men vi tar det sist.” Jag suckade besviket. Vi gick mot Flourish & Blotts istället.
Nu var alla inköp avklarade, utom det där med djur. Och det påminde jag mamma och pappa om.
”Nu kan vi köpa ett djur. Vad vill du ha?” Jag tänkte efter ett tag. Jag var inte riktigt säker på om jag ville ha en katt eller en uggla, padda var definitivt uteslutet. Antingen en uggla eller en mysig, tillgiven katt. En uggla kunde ju vara väldigt praktisk, men den är inte så mysig. En katt har man inte så stor användning för, men har den rätt temperament är den mysig. Nej, det fick nog bli en katt ändå.
”En katt.” Pappa nickade och vi började gå mot djuraffären.
”Åh, mina ben är jättetrötta!” Mamma började skratta.
”Kan jag tänka mig.” Vi kom in i djuraffären och gick mot stället där det fanns katter. Jag tog upp en snövit katt, den spann och gned sig mot mig.
”Den här vill jag nog ha.”
Kapitel 3:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Oliver Longbottom:
Idag var det den 27 augusti, alltså fem dagar kvar till jag skulle åka till Hogwarts. Det vill säga om man räknade med den första september, men inte med idag. Fem dagar räknas enligt mig som för lång tid.
Fyra dagar kvar, 28 augusti. Jag kryssade över ännu en dag med röd penna i min almanacka.
31 augusti, bara en dag kvar!
”Alicia!” Jag gäspade stort och satte mig upp i sängen.
”Mm... vad är det?” Jag hörde fotsteg upp för trappan och snart öppnades min dörr.
”Är du vaken, Alicia?” Mamma stod i dörröppningen. Jag nickade.
”Du måste packa klart, vi ska åka om två timmar och du måste ju hinna äta frukost och så”, sa mamma, hon lät lite stressad. Jag hoppade glatt upp ur sängen. Tom, katten, hoppade förskräckt upp – jag hade glömt att han låg ovanpå mig.
”Oj! Förlåt, Tom”, sa jag och strök den vita katten. Han spann nöjt, han hade redan förlåtit mig. Mamma hade redan gått ner. Jag gick mot dörren, men det för att tända lampan. Vart hade jag lagt packlistan? Jag kollade omkring mig. Under Tom var den visst… Jag lyfte försiktigt på honom och satte ner honom i min lilla fåtölj.
Jag hade bara kvar att packa trollstav, böcker och Tom, fast honom kunde jag ju knappast packa nu. Jag skulle ju inte ens ha honom i väskan, det vore ju lite taskigt, jag skulle ha honom i en bur.
Så jag började packa ner alla böcker jag skulle ha och min trollstav. Sen släpade jag ner kofferten för trappan.
”Klar, mamma.” Mamma tittade upp.
”Så bra! Kom så får du frukost!”
”Det känns obehagligt”, sa jag oroligt. Jag stod framför spärrväggen mellan perrong 9 och perrong 10. Enligt mamma och pappa så var det bara att springa på, sen skulle man vara igenom.
”Men om mamma springer med dig, och så kommer jag med kofferten och Tom sen?” Föreslog pappa.
”Okej”, svarade jag och tog mammas utsträckta hand. Vi sprang tillsammans och jag knep ihop ögonen och beredde mig på att krocka i väggen. När det inte kom något hårt öppnade jag försiktigt ögonen.
”Var det så enkelt?” Frågade jag tvivlande. Mamma nickade och log. Jag kollade bakom mig och hann just se pappa komma med Tom och kofferten.
”Det gick väl bra, Alicia?” Jag nickade. Pappa kollade på klockan.
”Klockan är tre minuter i elva, så vi måste nog säga hejdå nu. Lova att skriva om det är något. Skriv gärna ändå”, sa han och kramade om mig. Jag nickade och kramade om mamma också. Sen hjälptes pappa och jag åt att få upp kofferten och Toms bur på tåget. Jag vinkade hejdå till mamma och pappa och började leta efter en tom kupé. Jag hittade ingen tom kupé, men en som det bara satt en person i. Jag knackade blygt på och öppnade dörren.
”Får jag sitta här, det finns ingen tom kupé?” Frågade jag försiktigt. Killen som satt där nickade glatt. Jag satte mig ner mittemot honom.
”Vad heter du? Jag heter Alicia”, sa jag blygt.
”Oliver”, svarade han. ”Longbottom”, tillade han. Jag lyste upp.
”Jaha, så du är Nevilles barnbarn? Jag har hört talas om dig efter som min morfar är Harry och de var kompisar, men jag har aldrig träffat dig”, sa jag glatt.
”Samma här”, sa han och började skratta.
Jag bevakar!
Mugglarportalen