En text från hjärtat

En text från hjärtat ♥

Vi är så oroliga, så ohälsosamt rädda för att vara ensamma och inte passa in när alla andra verkar leva sitt liv som en dans på rosor. Vi kanske spenderar onödig tid till att fundera på varför vi inte är som alla andra, när alla andra vänder bort ryggen när vi kommer i närheten, viskar om oss, eller nedvärderar oss öga för öga. Tillslut kanske de lyckas att få oss att tro att vi inte duger som personer längre, att vi bara är något som ska stå i skuggan. Bilden vi får är att de har det mycket bättre än oss, för de verkar ju vara så populära och omtyckta. Själva står vi som statister i filmen om sitt eget liv, när man egentligen borde vara den autentiska huvudrollen i sitt livs dokumentär, fullkomligt unik och fullkomligt oersättlig. ♥ Vi är inte lika; vi är alla olika och du är en fantastisk möjlighet som inte ska gömmas i skuggan bara för att du är du, om du någonsin har känt dig på det här sättet.

För att dölja allt det dåliga, vill de oftast måla upp sig själva som någon annan, och trycka ner andras unika personlighet för att verka överlägsen och felfri. Det är som om de ser sina ärr i andra människor, vem som helst som verkar som ett bra offer att ge sig på (ofta att de har någonting som personer som utsätter folk anser vara utan).

Till exempel jag har ärr överallt. Både synliga och osynliga ärr (observera att jag använder ärr både som metafor och som vad det är egentligen). Jag har ärr över båda mina axlar, och på mina armbågar. Min mamma brukade förut, alltid säga: ”Visa inte dina ärr. Det ser inte bra ut!” Men mina ärr är ju också en del av min identitet. Att aldrig visa mina ärr, alltid bära långärmade tröjor och jacka när jag för första gången i ett liv bar en klänning kändes det som om jag tillslut ville gömma hela mig. Ställa hela min identitet i skuggan. Det var som om jag automatiskt låtsades att jag inte var jag längre. Det finns människor som vill göra ALLT för att dölja sina själsliga ärr (metaforvarning), sina problem, som aldrig tycks försvinna. Kanske har de haft en dålig, social bakgrund, eller själva blivit utsatta för mobbning när de var små. Det använde då hela grejen med att gömma
sina ärr, men helt omtwistat genom att "se" sina problem i andra människor och lasta över sin ilska eller sorg över dem.
Ibland på grund av helt enkelt ren och skär avundsjuka, men de visar de förstås inte eftersom deras överlägsna status sjunker.

VORE DET DÅ INTE FRUKTANSVÄRT MYCKET BÄTTRE OM VI BARA BJÖD PÅ DEM VI ÄR ISTÄLLET FÖR ATT LEKA
HIDE AND SEEK MED ETT FRUKTANSVÄRT OBVIOUS GÖMSTÄLLE?

Tillslut slutade jag dölja alla mina synliga ärr. Efter det fick jag kommentaren: ”Du ska aldrig säga att ärr inte är snyggt!” Inombords hoppade jag av glädje. Jag insåg att det fanns människor som inte alls såg ner på mig. Från att jag var 7 år gammal till jag var 14 år har jag varit utsatt av andra människor. När jag var 15 år så fortsatte det på olika sätt, skillnaden var att jag hittade bra sätt att helt enkelt inte bry mig. Försökte någon säga någonting illa om mig via nätet (oftast var det tjejer), svarade jag oftast: ”Jag älskar dig också, puss och kram.” Nu är jag 16 år gammal, och tycker att saker funkar som det ska, dels för att det är valt att organisera upp dem till att bli någonting bra.

Jag har blivit kallad i stort sett allting man kan bli kallad för. Saker en t.ex en 11-åring aldrig ska behöva på kallad. Saker vi inte ens ska gå in på i det här forumet. Vad jag insåg var att ingen av dem hade det bra egentligen. De ville måla upp sig själv som världens underverk, men nu på gymnasiet visade det sig att ingen av dem fick fullständiga högstadiebetyg. Ingen av dem klarade av högstadiet, och för att det gick dåligt för dem då ville de ta ut sina problem på helt oskyldiga människor för att de helt enkelt hade det svårt.
De var inte så perfekta som de så gärna ville kalla sig själva. Alla som döljer sina ärr fungerar inte på det här sättet, men tyvärr så ser vi hur mycket mobbning det pågår i skolor, även om vi själva kanske inte har varit med om det.
ALLT PÅ GRUND AV HIDE AND SEEK IN a ROOM FULL OF MIRRORS!?


Även inom sporten så blev jag mobbad i vilket lag jag än hamnade i. TILL OCH MED AV MOTSTÅNDARNA!Aldrig kunde någon säga någonting positivt, så jag gav upp (BIG MISTAKE! DET SKULLE JAG ALDRIG HA GJORT! JAG SKULLE HA FORTSATT SPELA!) Var det någon som inte gjorde mål, så fick någon annan äta upp för det.
Jag förstod inte förrän långt senare varför de höll på som de gjorde. Delvis för att de hade kontrollbehov, men den största anledningen var att de kände sig överlägsna genom att få andra att känna sig mindre värda som spelare. Såklart, de byggde ju upp en falsk identitet! Det är ju vad allting handlar om när man inte bjuder på sig själv. Man bygger upp något falskt, som inte gynnar någon.
Tillslut började jag vara mig själv. Jag struntade fullständigt i vad andra människor tyckte om mig.




Om jag ville gå en stor skogshuggarskjorta så gjorde jag det. Om jag ville komma till skolan som Charlie Chaplin (jag blev kallad för H*tler hela dagen, eftersom alla tolkade fel, men det är en annan saga som jag bara tyckte var rolig, delvis för att det kom från små, små barn xD) när det var Halloween-tema så gjorde jag det utan problem.


Ville jag färga mitt hår en udda färg så gjorde jag det också (några exempel, bara). Jag slutade tro att jag var någon konstig människa som inte fick plats bland alla människor, och så tycker jag inte att någon ska behöva känna. :'
Tänk vilken bra plats skolorna skulle vara om man fight en high five varje gång man mötte en vän i korridoren, en applåd när man gör någonting riktigt bra, en kram när man är ledsen, och en massa uppmuntran!

AND NOW - THE PUNCH LINE!
Att försöka skapa sig en falsk identitet, följa med strömmen och försöka dölja sina personliga svagheter gynnar aldrig någon, eftersom det blir en dominoeffekt av en falskhet som är så fruktansvärt tydlig att alla kan se det. Tillslut kan ingen vara sig själv längre. Och varför ser vi mobbning så ofta? Jo, på grund av att se de som njuter av de skapar sig falska identiteter som livnär sig på att göra andra underlägsna. Utan att man kanske tänker på det, så är det lätt att
falla in i ett mönster att man ska vara precis som alla andra (om inte ännu bättre), för att de själva har ett eller flera problem. Därför vore det bättre om folk kunde släppa det att inte vilja sticka ut med sina känslor och tankar. Om alla gjorde så tillslut, kanske folk inte vore lika kalla och osäkra på sig själva så att de måste bygga upp en falsk personlighet som verkar mycket bättre än originalet, för det är ju originalet som är du.


Om du känner igen dig i detta, låt dig aldrig knäckas av någon. Du är alldeles för mycket värd för att nedvärderas. Du är unik för att du är du.
Du kan göra vad du vill (jag tar för givet att ni är lagliga och snälla, dock!), bli vad du vill bara du verkligen bestämmer dig för att vara dig själv, och inte låta dig luras. Tro mig, du är helt fantastisk för att du är du och ingen annan!

[/color]

Här är en fin sång som man kan lyssna på
när man känner sig nere:

Bra skrivet :3

Men ja, det är som du säger. Många trycker ner andra för att dom själva mår dåligt, och alla har vi ärr på nått sätt, oavsett vad som orsakat dom. Vissa har fler än andra men alla har vi några, tror jag iaf. Det är nått man aldrig blir av med o får lära sig o leva med, men samtidigt förstår jag inte varför man skulle vilja bli av med dom. Dom har gjort dig klokare och mer erfaren och till den person du är idag. För let's face it, du är rätt awesome

Du är så fin. ♥

Sånt här bra är svårt att svara på.
Så många svarar inte. Jag svarar egentligen inte heller. Det här är ju bara nonsens.

Nu strutar vi i att jag inte räknas.
Det här var underbart skrivet, vi behöver fler som du i världen.

Och nej, göm aldrig dina ärr.
Det kräver mod att inte göra det, men när man väl inser att man inte bryr sig. Det är ett fantastiskt ögonblick.
Nu måste man bara ta det hela lite längre. Att inte bry sig alls är svårt.

Honey, underbart skrivet ♥ mitt internet har inte riktigt samarbetat på sistone, så jag har inte kunnat svara förrän nu

Kan. Inte. Rösta. På. Fler. Inlägg. Idag. Dx.

Så sjukt fint!

Så himla bra skrivet. ♥

♥ Vackert skrivet och styrkekramar till alla som känner att det behövs för att peppa egoboosten!

Kintsugi
luna99
Josefine96
DeathDownAlex
sanna1324567
Obliviate_

Jag tänkte bara tacka er. Varje gång jag gör en tråd, förväntar jag mig en stor hatbomb, men hittills verkar jag inte ha fått något rös av negativa kommentarer. Jag är glad att en sådan slarvig text skriven i all hast har effekt. Jag antar att man har lätt att ta saker för givet ibland. Nu har jag rättat till inlägget.