~Godrica Gryffindor och Fenixkoden~

Titel: ~Godrica Gryffindor och Fenixkoden~
Språk: Svenska
Handling: ~Det ingen visste var att Godric Gryffindor hade en lillasyster. Hon föddes och döptes till Godrica, eftersom att dess föräldrar älskade sin son mycket mera än sin dotter. Modern tyckte att Godrica var en skam för dom. Men Godric älskade sin syster.. Godrica var en duktig tjej i skolan. Men det ingen visste var att hon senare skulle bli en okänd legend. Flera år senare så hittar en kille hennes dagbok. Godricas fader hade låst in i dagboken. Killen försöker få ut henne. Men dagboken är som en värld. Godricas egna värld. Men så är det en sak dom aldrig lyckades fatta... Att döden jagar dom i två olika världar~

Prologen

Kapitel 1-Inlåst

Ja låter bra!

Jag lägger in PROLOGEN då

Prolog:

Jag vaknar upp kallsvettig efter drömmen. Med blicken fäst mot min brors säng.
"Godric? Sover du?" frågar jag. Godric vänder sig om och ler mot mig.
"Nej..." mumlar han.
"Vad är det?" frågar han.
"Jag vill inte dö!" snyftar jag. Godric reser sig upp och sätter sig på min säng.
"Du ska inte dö Godrica.. Du är ju bara 6 år. Du har... Jätte långt kvar att leva" säger Godric och stryker sin hand mot min kind.
"Lovar du?" hör jag mig själv fråga.
"Ja.. Det gör jag" han lägger sig i sin säng..

5 år senare
"Mamma?" jag suckar. Jag hatar verkligen att bli ignorerad av min mamma. Men jag blir hällre ignorerad en slagen av min far. Jag nog alltid varit det svarta fåret i familjen. Fast Godric skulle aldrig skada mig. Han är min hjälte.
"Mamma!" ropar jag. Min mor kommer in i köket.
"Vad är det gumman?" muttrar hon. Jag vänder mig om och ler ett ansträngt leende.
"Jag har läst ut boken..." mumlar jag. Min mor ler. Men jag vet att det är ett fake leende. Hennes käkar är spända.
"Vad bra.." säger hon och försöker låta glad.
"Jag vet" jag lyser upp. Godric kommer in och nu hoppar mamma upp och ler ett äkta leende.
"Hej gubben sovit gott?" frågar hon. Jag himlar med ögonen. Godric nickar och gäspar. Mamma vänder sig mot mig och stirrar argt.
"Har du hållt honom uppe igen?" frågar hon med ren ilska i rösten.
"mamma! snälla." mumlar Godric.
"Nej du ska vara pigg och frisk.." hon tittar på mig ilsket.
"Om du gör det igen så ska mamma använda piskan!" mamma fnyser argt. Jag darrar till. Piskan.. Den hänger i hallen, den är av stort lager av hårt rep. Vissa använde det på tjurar.. Som mugglarna i Spanien. Det är iallfall vad jag vet.. Jag har blivit piskad av den 2 gånger för ut. Det känns som om man dör flera gånger. Godric tittade på mig med medlidande i blicken.
Min far kommer in.
"Jag har packat ditt bagage gubben" säger min far och stirrar på mig.
"Hejdåå. Min stora gubbe" snyftar mamma och kysser Godric på hjässan. Jag omfamnar Godric.
"Jag kommer sakna dig"
"Och jag dig" mumlar Godric.

Snart sitter Godric på väg till sin skola. Jag går ut på vår trista trädgård. Snart kommer min far ut. han hånler. I handen håller han piskan och sin trollstav. Han piskar mot min arm och jag skriker till. Han säger några ord och jag får syn på min dagbok. Jag skriker på hjälp. Den ända som kunde hjälpt mig.
Godric....

Super duper bra!

Någon mera?

Fortsätt!

More!

Åh fortsätt! Verkar så himla intressant! :o