Just A Small Town Girl [SV]

Just A Small Town Girl [SV]
Kapitel: Inga ännu
Rating: PG
Handling: Chloe Rodriguez flyttade till England lagom för att börja sitt första år på Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom. Hon är ensam och förväntar sig inte att skaffa några vänner. Under sitt elva åriga liv har hon bott i både Spanien och Irland, de två länder hennes föräldrar kommer ifrån. Hon är blyg och skapar sällan kontakt med sina medmänniskor.
Diego Collingwood är enda barnet i en familj med renblodiga trollkarlar sedan långt tillbaka. De flesta i hans familj har tillhört Slytherin och hans föräldrar förväntar sig att han ska följa i deras fotspår. Men Diego är inte alls som resten i sin familj. Han har ett stort hjärta och står för sina egna åsikter. Han föddes i oktober och börjar därför Hogwarts det år han fyller tolv.

Låter kanske lite tråkigt, men det blir bättre, lovar. Ska jag börja?

Fortsätt låter bra

Om ngn fler kommenterar så skriver jag första kapitlet

låter bra *bevakar*

Låter awesome! Jag läser och bevakar! ♥

Just a small town girl, living in a lonely world

Minns när jag blev slagen av henne, Tanya, i sångtävlingen. Hon vann och jag blev andra.

Gamla tider, ajaj ajaj.

För rubrikens namn bevakar jag.

Kapitel 1.
- Ta hand om dig nu då, min dotter, viskade Helena Rodriguez i Chloe’s öra. Och ring mig om det är något.
- Mamma, jag tror inte telefoner fungerar på Hogwarts, svarade Chloe och log med tårarna i ögonen mot sin mamma. Men jag kan skriva.
- Gör det, svarade Helena och släppte taget om Chloe och överlämnade henne till sin man, Chloe’s far Aaron.
- Lycka till, mí corazon, sade han med skrovlig röst.
Chloe log mot dem båda och släppte motvilligt taget om sin far. Hon klev ombord på Hogwarts expressen med en klump i hjärtat och började leta efter en ledig kupé.

- Gör mig stolt nu, grabben! Michael rufsade till sin sons blonda kalufs och skrattade högt. Diego slätade ilsket till sitt hår och han just slinka undan i tid för att undvika sin mammas blöta pussar. Han muttrade ”Hejdå” och började knuffa sig fram mot det klarrödda ångloket. Under all irritation kände han sig förväntansfull och lycklig över att äntligen få börja på Hogwarts.
- Vi skriver till dig så ofta vi kan, älskling! Hörde han sin mamma ropa, men han brydde sig inte om att vända sig om.
Han var riktigt trött på föräldrarnas tjat. Den hade pratat hela sommarlovet om hur stolta de var och att han självklart skulle hamna i Slytherin, precis som de, han skulle inte behöva oroa sig. Men sanningen var att han inte var säker på att han ens ville hamna i Slytherin. För en gångs skull ville han gå sin egen väg.
Han armbågade sig fram genom sista bunten av människor och halsade ur sig några ”Förlåt mig” och ”Ursäkta” och klev slutligen ombord på Hogwartsexpressen.

Chloe fann slutligen en tom kupé och slog sig ned på ett av sätena med en trött suck. Hon kollade ut genom fönstret, men kunde inte skymta sina föräldrar. Kanske hade de redan åkt.
Hon plockade fram en av sina gamla böcker som hon tagit med sig, Om jag kunde drömma, hette den. Hon hade redan läst den flera gånger, men det var hennes favoritbok.
Kupé dörren öppnades och hon tittade upp.
- Kan jag sitta här? Frågade den blonde killen. Det är fullt i alla andra kupéer.
- Visst, svarade Chloe, henne gjorde det ingenting.
Han slog sig ner på sätet mitt emot och kollade under lugg på henne.
- Jag heter Diego. Vad heter du?
- Jag heter Chloe, svarade hon försynt.
Hon begravde sig i sin bok igen, men kunde inte riktigt koncentrera sig. Det var något speciellt med Diego,, han verkade inte vara riktigt som alla andra. Hon log lite smått ner i sidorna och hoppades att han inte skulle se det.


Om någon är intresserad av att läsa så kommer jag att fortsätta skriva, kanske ungefär 1-2 kapitel i veckan.

Superbra. Skriv mer.

Ok, har inte riktigt haft tid och skriva, men om ngn fortfarande är intresserad så kanske jag kan skriva andra kapitlet i helgen.

JAAAAAAAA!!! gör det, snääääääääääälla.