Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

Nu kör vi, AlexZz

Roll om Antika Grekland, när Olympierna härjade. Ofta föll de för dödliga män och kvinnor, men deras barn, halvgudarna/hjältarna fick alltid trubbel.
Dessa var inga undantag...


Mall:

Namn :

Kön :

Ålder :

Utseende :

Personlighet :

Familj (inklusive gudaförälder) :

Speciella styrkor (efter gudaförälder, kanske efter dödliga familjen också) :








Ginny!!!!:

Mall

Namn : Deianeira (Denna karaktär finns i Grekisk Mytologi, men detta är inte henne)

Kön : Kvinna

Ålder : 19 år gammal

Utseende : Mörkt, vågigt hår ner till midjan. Vacker kroppsbyggnad. Nötbruna ögon och lekfullt leende.
BILD:

Personlighet : Modig, envis, lekfull, hård när hon vill det. Äventyrisk, men hennes far låter henne inte äventyra.

Familj (inklusive gudaförälder) : Sin far, den strängde kungen Euklides (finns i Grekisk Mytologi, men detta är inte honom), sin mor Athena, visdomens gudinna.

Status : Prinsessa, dotter till kung Euklides.

Speciella styrkor (efter gudaförälder, kanske efter dödliga familjen också) :
Intelligens, visdom, envishet. Bågskytte från sin fars sida.






AlexZz:

My Template:

Namn : Alexis Demetriou

Kön : Manligt.

Ålder : 20.

Utseende :

Personlighet : Alexis är en skämtsam och glad typ som inte verkar speciellt farlig alls. Harmlös, naiv och i vissa fall alldeles för dumdristig. Men det är tills han blir allvarlig eller bestämmer sig för att faktiskt göra något åt saker och ting. Då blir han plötsligt beräknande, strategisk och oförutsägbar. Han har dessutom ett smeknamn bland de smått kriminella kretsar han ibland hamnat i som "Spindeln" mer om det på Speciella Styrkor, I guess.

Familj (inklusive gudaförälder) : Hans mor heter Efthymia Demetriou och han är son till guden Asclepius men det vet inte Alexis mycket om.

Speciella styrkor (efter gudaförälder, kanske efter dödliga familjen också) : Han kan hela alla slags skador (inte de som är permanenta som att man är lam eller så) och det tar mycket längre tid för honom att bli utmattad eller trött.
Hans fysik är dessutom i topp trim efter att ha vuxit upp hos bönder.
Som sagt i personlighet har han smeknamnet spindeln och det är för att han kan röra sig snabbt, ljudlöst och är lika farlig som en spindel när han sätter den sidan till.


Det kan tillkomma mer under rollen. XD




-----------------------------------------------------------


OBS! REMINDER:
Det utspelar sig i Antikens Grekland, så vi får tänka på hur vi beskriver miljön


PROFETIAN:

Du ska gå norrut och finna en vän,
Du ska använda gåvorna gudarna sänt,
Under resan kommer du monster stånga,
Göra saker som du bittert kommer att ångra,
Ett val mellan godhet och onska ska du vittna,
Som kommer få Olympus att lysa eller förvittra.



KARTA:

My Template:

Namn : Alexis Demetriou

Kön : Manligt.

Ålder : 20.

Utseende :

Personlighet : Alexis är en skämtsam och glad typ som inte verkar speciellt farlig alls. Harmlös, naiv och i vissa fall alldeles för dumdristig. Men det är tills han blir allvarlig eller bestämmer sig för att faktiskt göra något åt saker och ting. Då blir han plötsligt beräknande, strategisk och oförutsägbar. Han har dessutom ett smeknamn bland de smått kriminella kretsar han ibland hamnat i som "Spindeln" mer om det på Speciella Styrkor, I guess.

Familj (inklusive gudaförälder) : Hans mor heter Efthymia Demetriou och han är son till guden Asclepius men det vet inte Alexis mycket om.

Speciella styrkor (efter gudaförälder, kanske efter dödliga familjen också) : Han kan hela alla slags skador (inte de som är permanenta som att man är lam eller så) och det tar mycket längre tid för honom att bli utmattad eller trött.
Hans fysik är dessutom i topp trim efter att ha vuxit upp hos bönder.
Som sagt i personlighet har han smeknamnet spindeln och det är för att han kan röra sig snabbt, ljudlöst och är lika farlig som en spindel när han sätter den sidan till.


Det kan tillkomma mer under rollen. XD

((I think we should start Jag börjar lite smått med att Deianeira är hemma.... och bara så du vet, jag är PIIIPdålig på att skriva i nutid så jag kommer skriva i dåtid O.O Du får skriva hur du vill ))


Swosch. Pilen klyvde den förra pilen som redan satt i mitten av tavlan.
Deianeira kastade en retfull blick på sin far.
"Där ser du, far. Jag kan försvara mig, och använda vapen."
Euklides granskade sin dotter med mörka ögon.
"Du får fortfarande inte lämna staden.
"Far!"
"Deianeira, du är för ung! Vi har gått igenom det här! Vad skulle jag göra om du dog? Och jag behöver en tronarvinge. Kan du inte hitta en man, gifta dig och leva som alla andra kvinnor?" suckade Euklides.
Deianeira stelnade till.
"Min mor lever inte så." sa hon, med nertryckt ilska.
"Din mor är en GUDINNA!" skrek Euklides förtvivlat. "Deianeira, Athena är en gudinna. Det är inte du! Så snälla rara barn, lev ett normalt liv!"
Deianeira kastade en mörk, mycket bitter blick på sin far. Sedan vände hon på klacken och gick därifrån.

Alexis huvud dunkar ganska hårt i husväggen och han får en dunk i ryggen av vännen Michail som han tillbringat de senaste dagarna hos.
"Muntra upp dig, kompis!" Flinar Michail mot honom.
"Jag har Poseidon med mig på resan!" Säger han och Alexis himlar menande med ögonen.
"Jag oroar mig inte för dig, inte alltför mycket iallafall. Vad tror du jag ska hitta på de närmaste tre åren utan min bästa vän?" Frågar Alexis med armarna i kors.
"Jag tror inte att du kommer ha något problem med att hitta något att göra, Spindeln." Skrattar Michail till svar och Alexis ser på honom. Michail - den 2 år äldre, längre, mer muskulöse och mycket mer laglydige mannen - ska bli sjöman idag. Michail ska alltså vara borta i minst 3 år och Alexis varken ville eller hade rätt kroppsbyggnad för en sjöman.
"Men jag säger det igen, jag kan smuggla med dig i packningen om du har lust." Ler Michail mot honom. Alexis ruskar på huvudet med en axelryckning.
"Bäst för dig att vi ses om 3 år, annars får du med mig att göra." Halvt om halvt hotar han och Michail ger honom en hastig kram innan han försvinner iväg mot hamnen.

((Oh, Michail kanske ska följa med Jason och hämta Det Gyllene Skinnet på Argo ))


Deianeira satt bredvid dammen och tittade ner på sin spegelbild. Det svarta håret var vågigt, och inflätat fanns guldglänsande trådar och pärlor. Hon var iförd en vit chiton ((De där vita lakanliknande kläderna man hade på den tiden. Det fanns både manliga och kvinnliga)), som hölls upp av ett guldskärp. T.o.m. Deianeiras sandaler var av guld.
Deianeira hade inget emot att se prinsesslik ut. Men varför skulle hon behöva bete sig som en prinsessa?! Varför fick hon inte gå ut och jaga monster?! Det var inte för att hon var en flicka. Atalanta var en väldigt känd kvinnlig hjältinna, och hon hade knappast en överbeskyddande far som hindrade henne från att äventyra. Hon var t.o.m. med i Jasons besättning på Argo på uppdraget att hitta Det Gyllene Skinnet!
Steg hördes lite längre bort.

((*host host* vem? XD))

Alexis ser småsorgset efter sin vän när han försvinner i folkvimlet som sakta skapats på kullerstensgatorna. Alexis själv vänder sig om och börjar gå i motsatt riktning. Michail kommer komma tillbaka från äventyrsfärden och förhoppningsvis kommer han tillbaka med så lite skador som möjligt. Ett snyggt ärr här och var skulle inte skada dock, det skulle ju vara riktigt snyggt!
"Hörru! Akta på dig, pojkspoling!" Ryter en kusk som kommer rakt emot honom. Alexis hoppar skickligt undan och flinar mot kusken som ser ytterst förbannad ut.

(Ledsen för segt svar, mamma vill att jag hjälper till med maten. >_<''

((Sök? ))

Deianeira vände sig om och såg hur en tjänarinna, den som hon tyckte mest om, kom med ett fat frukt.
"Prinsessa Deianeira." sa hon och neg.
"Hej Megara." sa Deianeira.
Även om Deianeira låtsades som ingenting, såg Megara igenom hennes mask.
"Vad har hänt?" frågade Megara mjukt.
Deianeira suckade.
"Far är lika överbeskyddande som vanligt." sa hon bittert. "Det gamla vanliga tjafset: 'du är ingen gudinna som din mor' och 'jag behöver en tronarvinge, lev som vanliga kvinnor'. Megara, vad ska jag göra? Jag vill äventyra! Jag vill bli lika stor som Atalanta!" Hon stirrade in i Megaras ögon.
"Jag vet inte vad du ska göra, Ers Höghet, men om du inte är lycklig på en plats borde du söka upp en ny."
Deianeira vidgade sina ögon.
"Tycker du... tycker du att jag ska rymma?!" frågade hon häpet. Stod hennes egna tjänarinna och sa att hon skulle rymma?!
Megara mötte inte hennes ögon.
"Jag tycker bara att du ska försöka hitta lyckan."
Sedan reste sig tjänarinnan hastigt och gick iväg med den orörda fruktskålen.



((That's OK ))

(Oh my god vad bra det låter! Michail the argonaut! (Sorry, sorry.) )

"Domedagen är nära, gudarna ser att vi vänder dem ryggen snart och kommer utplåna alla! Alla! ALLA SÄGER JAG!" Skriker och gapar en man som står obalanserat på en säck framför ett av templen. En folksamling är runtomkring den - enligt Alexis - galne mannen. Alexis tycker bara det är förbaskat eftersom han placerat sig framför Poseidons tempel och Alexis ville verkligen se till att Michail klarar sig. Även om Alexis inte gärna visar det bryr han sig om honom. Samt att han är den enda vän han har utanför sina brottskretsar och han vill gärna ha kvar honom. Han frestas av att klättra upp på sidan och på så vis komma till ingången men han är rädd att det inte kommer vara så uppskattat att klänga på ett heligt tempel rest till gudarna. Inte ens han skulle gilla den idén.
"Jag kanske kan ta den en annan dag." Mumlar Alexis och går vidare. I någon sekund får han ögonkontakt med galningen som tystnar innan han snabbt återupptar det hela. Alexis rycker på axlarna och går vidare.
"Fy vad tråkigt livet kan vara." Suckar han irriterad.

((Yup))


Deianeira ville rymma. Det hade hon velat sedan hennes pappa börjat bli så himla överbeskyddande. Men det hade varit önsketänkande. Men nu...?
Plötsligt hördes en röst i Deianeiras huvud, en röst hon hört några få gånger förut:
"Sök up Oraklet av Delphi. Hennes råd ska vägleda dig till lyckan du söker."
Athena.
Deianeira tog ett darrigt andetag.
Athena talade bara till Deianeira när det var något väldigt stort på gång. Eller väldigt hemskt. Eller båda delarna.
Snabbt sprang Deianeira upp till tronsalen, där Euklides satt och läste igenom ett pergament.
"Far, jag behöver besöka Oraklet." sa Deianeira bestämt, utan att lämna rum för något debatt.
Euklides såg förvånad ut över att dottern börjat tala till honom så kort efter dispyten de haft, men tvivlade.
"Deianeira, du vet att man bara går dit om något mycket allvarligt-"
"Det här ÄR allvarligt!" insisterade hon. "Skynda!"
Sedan sprang Deianeira till sitt rum och tog ut något som låg gömt under sängen: hennes nödryggsäck.
För ett år sedan hade hon stulit lite av sin fars mest tåliga, ordentliga äventyrarkläder och annat som behövdes när man äventyrade och packat ner det i en ryggsäck. Deianeira var ganska säker på att kläderna skulle passa, för hon var nästan lika reslig som Euklides nu. Det fanns ingen föda i ryggsäcken, för den skulle ändå ta slut. Äventyrare klarade av att hitta föda ute i vildmarken.
Om Athena hade rätt, vilket hon brukade ha då hon var Visdomens Gudinna, och Oraklet skulle vägleda Deianeira till lycka, betydde det att hon skulle få äventyra. Det var det enda som skulle kunna göra henne lycklig.





((Oraklet av Delphi = En känd 'spågumma' som talade profetior för Apollo, Profetiornas Gud))

Alexis fortsätter röra sig bland gatorna innan han plötsligt känner en hand på sin överarm och blir snabbt indragen av en välkänd kvinna.
"Jag behöver en tjänst." Säger Elini Iordanau. Alexis rycker sig kvickt ur greppet.
"Sa jag inte åt dig att jag inte kommer göra fler 'tjänster'?" Frågar Alexis bistert.
"Vad är det med dig? Du brukar ju aldrig säga nej!" Hävdar Elini och hon låter inte speciellt glad.
"Skaffa en annan knähund, jag slutar."
"Spindeln! Du får inte sluta, jag behöver ju en spindel till det här jobbet." Säger Elini. Alexis höjer händerna.
"Plocka upp en gatunge istället, de kan göra det lika bra." Säger han. Elini höjer ilsket handen och de kloformade naglarna gnistrar till en aning innan hon ska slå. Alexis tar sig smidigt undan och tar tag i hennes handled. "Dessutom, kan väl en katt göra samma jobb som en spindel?" Viskar han hotfullt i hennes öra och knuffar ned henne på marken. Sedan vänder han sig om och fortsätter gå sin lilla stadsvandring som om inget hänt.

((En sak jag stolt nog visste när du skrev det! ))