AlbusxScorpis [SV]

Rating: PG-13 (sätter det för att vara säker. Vet inte vad som kommer hända sedan just nu är det lämlpig för personer i alla ålder att läsa)

Sammanfattning: Jag kände att det är ALLDELES för få AlxScorp fanfics där ute. Så jag började skriva en!
Har dock inte kommit så långt. Får se om den uppskattas innan jag fortsätter. Basically är detta en fanfiction om den nya generationen. Albus och Scorpius går i 6:e årskursen och Lily i 4:e. (Lily får en större betydelse senare i berättelsen.)

Kap 1.
Ett högt gnisslande ljud ven genom den kyliga höstluften när Hogwarts Expressen saktade in på Hogsmede station. Det öronbedövande ljudet fick många av de yngre eleverna på tåget att snabbt slå händerna för öronen.
“De måste verkligen fixa bromsarna på denna skrothögen” sa Albus till sig själv, “Detta börjar bli löjligt”. Det var samma sak år efter år, man tycker att någon borde ha reagerat och fixat det. Harry, Albus pappa, hade berättat för honom att det var samma tåg idag som när han först började på Hogwarts. Albus suckade lätt och klev ut ur kupén. I sin långa, svarta, nya klädnad och slytherin slipsen knuten var han redo att börja sitt sjätte år på Hogwarts.
Med stadiga steg började Albus gå mot vagnarna som skulle dra dem upp till slottet. Han såg Hagrid kalla till sig alla första årselever. Albus gav ifrån sig ett svagt skratt vid synen av alla förskräckta eleverna. De var nog inte beredda på att det skulle stå en halvjätte och möta dem när de kom fram till perrongen.
“Kom närmre, jag bits inte” hördes Hagrids djupa stämma över allt väsen. Albus log mot Hagrid när han vände upp blicken mot resten av eleverna på perrongen. Hagrid vinkade glatt till Albus med sin stora hand. I hans entusiast så höll han på att knocka ner den förstaårselev som stod närmast. Albus brast ut i gapskratt när han såg hur förstaårseleven backade bort från Hagrid och blängde surt på honom. Albus fortsatte sin färd mot vagnarna med raska steg. Det hade börjat regna rätt så rejält. Tur att vagnarna har tak, tänkte han.
Albus hoppade upp i närmaste vagn och satte sig snabbt ner. Han pustade ut, han hade inte blivit genom sur innan han kom in. Det torkar fort, tänkte han och försökte förgäves torka av sina händer på klädnaden. Det var först då han tittade upp och såg att inte var ensam i vagnen. Mittemot honom satt Scorpius Malfoy, en blond kille i samma årskurs som honom. Trots att de delar sovsal så pratar de nästan aldrig med varandra. Scorpius hade näsan i en av deras nya skolböcker i väntan på att vagnen skulle börja åka upp mot slottet.
“Hej” Sa Albus glatt och log mot honom. Albus försökte alltid vara artig och positiv trots att det var svårt i vissa situationer. Scorpius tittade långsamt upp ur hans bok och mot honom. Scorpius tittade länge som om att han försökte placera vem det var innan han mumlade ett svagt hej tillbaka. Han besvarade inte ens leendet. Albus höjde ögonbrynen. Jaså, då tänker inte jag heller vara social, tänkte Albus lite lättstött. Vagnen började långsamt röra sig upp mot slottet. Regnet föll ner på vagnens tak med ett ljudligt smatter.
Albus kliade sig i bakhuvudet och sneglade mot Scorpius, var han alltid så här tyst? Det kändes som en ovanligt lång väg upp till slottet. När vagnen äntligen saktade in gav Albus ifrån sig en suck av lättnad. Äntligen var de framme! Han log brett och klev ut ur vagnen. Men hans leende försvann snabbt när han märkte hur det verkligen öste ner. En blixt syntes i horrisonten och en hög smäll hördes. Albus började springa upp mot slottet. Regnet stack honom i ansiktet och han fick svårt att se för allt vatten. Han sprang med handen utsträckt utan att veta riktigt vart han var på väg. Hans hand stötte emot något hårt. Albus tittade upp och såg att han stod framför den stora porten. Han slet upp porten och gick in. Vatten rann från hans hår och klädnad ner på stengolvet.
“Självfallet” suckade Albus irriterat. Han såg inte framemot att sitta i stora salen helt dyngsur. Porten till den stora salen stod öppen och med självsäkra steg gick han in och satte sig vid Slytherin bordet bredvid en av sina bästa kompisar.
“Hej” viskade Albus till Raven när han satte sig ner. Raven tittade upp från bordet och hennes mörkbruna ögon mötte hans gröna. Hon strök lätt bort det långa mörkblå håret från ansiktet och log brett när hon fick syn på Albus.
“Hej!” sa hon glatt men mer hann hon inte säga innan rektor McGonagall reste sig upp och mumlet i stora salen tystnade.
“VÄLKOMNA till ännu ett år på Hogwarts. Som alltid ska vi börja med sorteringen av de nya förstaårs eleverna” McGonagall satte sig ner i stolen och porten mot stora salen öppnades. Hagrid klev in, följd av förstaårs eleverna. Alla var genomblöta av regnet, och de alla tittade sig omkring i salen med stora ögon. Albus såg att de flesta tittade upp i taket vilket var rätt förståligt. Det var inte varje dag man såg ett tak som avspeglade himlen utanför. Salen lös plötsligt upp när en blixt for över himlen. De flesta i salen ryckte till och några första årselever trillade omkull av det plötsliga ljuset. Ett dovt muller hördes genom slottets väggar. Albus flinade åt de vättskrämda eleverna och vände sedan blicken mot Hagrid som precis hade ställt sig bredvid pallen där den ruggslitna sorteringshatten var placerad. Det tystnade i salen när en skreva längst ner på hatten öppnades och hatten sjöng ut sin sång högt och tydligt. Albus såg förvåningen i elevernas ansikten, vilket elevhem kommer jag hamna i?, tänkte nog de flesta. Han visste så tydligt hur den känslan var. Han mindes när han själv stod där framme för 5 år sedan. James gav honom tummen upp när de ropade upp hans namn på listan och började göra plats bredvid honom vid Gryffindor bordet. Med tunga steg hade han gått upp och satt sig på pallen och låtit sorteringshatten sjunka över ögonen på honom. En tunn röst hade viskat i hans öra: ‘Mycket potencial här, ja. Lojal är en stor del. Hm.. Väldigt modig och vill visa sig värdig. Överträffa sina syskon kanske? Ja du. Vart ska jag placera dig. Slytherin skulle hjälpa dig till ära och att uppnå dina mål.. Såklart är du modig med den mamman och pappan som du har. Hmm. Gryffindor eller Slytherin?’ Efter en stund som kändes som en evighet hade hatten ropat ut Slytherin i den stora salen. Albus flinade åt minnet av allas chockade ansiktsuttryck. Alla förväntade sig att alla Potter’s skulle hamna i Gryffindor. Albus hade gått mot Slytherin bordet och slått sig ner bredvid Raven som sedan blev hans bästa vän. På vägen mot bordet hade några enstaka applåder hörts men de flesta var för chockade för att hinna reagera. När de sedan hade kommit ner till ‘W’, ropades Rose namn upp och hon hade klivit upp med raska steg. Det tog inte lång tid innan hatten bestämde sig för Ravenclaw. Första gången en Weasley medlem inte hade kommit i Gryffindor, och eleverna på Hogwarts hade än en gång blivit chockade av sorteringshattens beslut. Albus hade varit en av dem som hade applåderat mest trots att de var i olika elevhem.
Albus rycktes tillbaka till verkligheten när Hagrid läste upp det sista namnet på listan,“Zmith, Theodore”. Hatten ropade ut Slytherin och Albus började applådera tillsammans med de andra slytherinarna.

Yuss, very good. Muy bien.

Du borde skriva mer tycker jag, för vem gillar inte AlxScorp!? Det är typ det bästa som finns.

Hehe, tack. ^^
KAAANSKE, snart. När jag vet vad jag ska skriva.

JÄTTEMEGASUPERAWESOME!!

Omg, tack!

vsg!! ♥

Frida du skriver as bra det är så verkligt och jag gillar den redan

Nej men gud, tack så mycket! Försöker verkligen inte gå för fort fram. ^^

men självklart det var det jag gillade att de inte kände varandra från början och ja det är svårt att skriva en story där man inte skall få ihop karaktärena för fort

Cara Riddle: ja, men it's worth a try! ^^