Varför du? Jag behöver dig!

Hej! Tänkte börja på en liten ff här. Skriv vad ni tycker så att jag kan förbättra saker och ting!
Titel; Varför du? Jag behöver dig!
Språk; Svenska
Handling. Den här ff;en handlar om Fredrika Persson. Hon är 11 år och skriver om sitt liv och sina innersta känslor. Hon lever ett vanligt liv i en lägenhet. Låter det bra?

Kap 1.
Himmlen är grå. Suck. Fasten jag vet att jag måste går jag inte upp ur sängen. Livet har inte nån mening längre. Inte nu när jag inte har honom.
Honom, som om jag inte vill nämna hans namn.
Jo, såhär var det. Jag hade en pojkvän. En pojkvän som alltid brydde sig om mig. Henrik hette han. Vi älskade varandra mycket. Sen olyckligtvis så gjorde han slut. Jag grät i dagar som blev veckor. De veckorna har jag inte gjort annat än att varit jäkligt depprimerad. Allting är bara hemskt. Det som räddar mig från allt är min ponny Little Miss Magic. Varje gång jag kliver igenom stalldörren så försvinner allt. Då är det bara Lillan och jag. Jag brukar stå inne hos henne länge och fundera på allt. Jag sitter under krubban i höresterna som blev kvar sen lunchen. Min häst är Vackrast i hela världen. Hon är alldeles grå med vita ben som inte alltid är så vita. Hon betyder allt för mig och mitt liv. Hon står i ett stall utanför stan tillsamans med tre andra hästar som är mycket större än hon. Ägarna till dom hästarna och jag turas om att sköta stallet. Jag åker dit på morgonen innan skolan en gång i veckan för att ge hästarna mat och varje dag efter skolan. Själv bor jag med min Mamma i en lägenhet inne i stan. Min pappa bor på Island. Jag är född där och bodde där tills jag var fyra år. Lite av mitt isländska ordföråd finns kvar när jag pratar med pappa i telefonen. Island är som ett stort svart hål i mig som inte vill täppas till. Jag och mamma åker till Island varje sommar för att hälsa på pappa och hans flock med islandshästar. Jag har som en egen häst där som heter Mórgaur. Det betyder åskmoln på svenska. Hon föddes när jag var tre år. Jag fasnade för henne direkt när jag såg henne bland alla hundratals hästar som gick uppe bland bergen. Pappa sa att det var min häst när jag fasnade med blicken på henne.
"Hon är speciell" Sa pappa om Mórgaur när jag sa hur mycket jag gillade henne. Hon är alldeles grå som åska och så föddes hon under ett åskmoln.
Bäst att gå upp nu när jag har berättat om mitt liv. Jag klär på mig och går ut till köket där mamma sitter. Jag brer en macka och häller upp en kopp med te. Jag sitter där ett tag. Jag äter upp min frukost och går till badrummet och borstar tänderna. När jag är klar så borstar jag håret och sätter upp det i knuten på huvudet som vanligt. Jag slänger skolväskan över armen, säger hejdå till mamma och går till busshålplatsen. Bussen kommer nästan alltid sent. Men inte idag. Jag hoppar på bussen och sätter mig längst fram.
Min mobil piper till och jag tar upp den.
"Arg på mig, eller?"Står det från Henrik.
Jag låser telefonen direkt när jag ser att det är från han. Himla, dumma Idiot! Jag kliver av bussen vid skolan. Går ensam över skolgården och sätter mig på en parkbänk.
Hoppas det var bra! Komentera gärna!
//Filifjonkan

Bra karin!

BRA Penny!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!