En fnysning [SV]

Kapitelerna kommer att redigeras, så om någon bevakar, kolla ibland

Kapitel 1. En enkel sax
Sirius hoppade för allt han kunde. Men Bellatrix bara drog upp saxen igen. Trots att Sirus bara är fem år hyser han grovt agg mot sin redan trettonåriga kusin. Varje gång han hoppade och var en millimeter från att ta tag i det glänsande stålet fnös hon. "Din fjant! Vad kommer det bli av dig egentligen?", väser hon efter den högljudda fnysningen och dunkarna från hoppen som utlöstes när Sirius slog i marken. Sirus, till skillnad från Bella och Cissy, vänliga kusin Andromeda brukar hjälpa honom i sådana situationer som han sitte i nu. Hon är lite yngre än Bella, men hon är mycket trevligare en hennes andra syskon. Trots hennes artighet har hon inte det finaste ryktet i Blackhögen. Nej, Bellatrix har mycket bättre, trots Andromedas duktigare insats i skolan. Sirius blängde hatiskt på Bellatrix innan han utlöste en vrål. "ANDROMEDA!" fotsteg uppefrån hördes tydligare och tydligare. Och tillslut syntes Andromeda i dörröppningen. Hon är lik Bellatrix, men hon har ljusare ögonfärg, samt hår-och hudfärg. Andromeda slängde en arg blick på Bellatrix, som lipade och släppte sedan saxen. Andromeda störtade fram till Sirius innan den vassa saxen hann nudda pojkens svarta kalufs. Sirius snyftade till, och de få snyftningarna som hade pyst ut ur hans mun blev snabbt storgråt. De gråa ögonen fylldes med blanka tårar och så snart han blinkade forsade vätskan ut och rann ned på kinderna och hans fina gröna tröja blev fläckig av tårar. Andromeda lyfte upp Sirius och gungade honom försiktigt fram och tillbaka. Gråtet förvandlades till små snörvlingar och tillslut var han helt tyst.
"Varför gjorde du så?", fräste Andromeda mot sin storasyster som rynkade på näsan.
"Han är bara en liten skit! Varför bryr du dig om honom?", snäste hon tillbaka. Just då dansade den tunna Narcissa in med det ljusblonda håret vajande åt sidorna.
"Hej!", sa hon glatt. Sedan rynkade hon pannan och gick fram till Sirus. "Vad haj hänt?", frågade hon på ett typiskt gulligt sätt. Sirius fnös till. Han tycker att Cissy alltid har varit så löjligt söt och sliskig. Han vände bort huvudet och slöt ögonen.
"Andromeda, jag vill sova.", sa han och gäspade. Andromeda tittade ned på honom och log lite och med lätta steg gick hon till hans rum och lade ned honom i sin säng.
"God natt, Sirus Black."

Bra!

Tack! Jag ska redigera det inlägget nu

JÄTTEMEGASUPERAWESOME!!!

Naw!

Kapitel 2. Ett år för mycket?
Narcissa hade ändrats mycket. Förr var hon glad och modig. Nu är hon bara blyg och deprimerad. Sirius tänkte på det lite då och då. Bellatrix, därimot, har inte ändrats ALLS! Hon av fortfarande taskig, envis, smörig och bara irriterande. Det tänker Sirius på hela tiden som hon är i närheten.
"Sirus kommer säkert hamna i hufflepuff!", sa den onda kusinen med eftertryck vid matbordet. Sirus blängde på henne och fortsatte att äta. Hennes glänsande svarta lockar var omsorgsfullt flätade i en fläta som vilade mot hennes magra axel.

Några timmar senare satt Sirius i sitt rum och tittade på dem tomma väggarna. "Snart kommer dem väggarna vara gr...", han hejdade sig mitt i meningen. "Nej, i RÖTT och GULD!" de sista tre orden sa han högt och reste sig så hastigt att han tappade balansen och dunsade ned på sängen. Irriterad upprepade han orden rött och guld och reste sig nu mer försiktigt, men inte mycket mer långsamt. "JAG ska bli en Gryffindor!", sa han högt för sig själv.

Första september
"SIRIUS! NARCISSA! ANDROMEDA! VI ÅKER NU!", sa pappa Cyngus och alla tre bildligt talat svävade ned till hallen. De skulle åka till Kings cross station. Cissy nynnade på en melodi och Sirus lyssnade bara med ett halvt öra. Men det han hörde var ungefär: "Pigfarts, Hogwarts here I come, Hogwarts, hogwarts, yum, yum, yum." När dem var framme så gick alla fyra rakt in i pelaren, helt utan problem. Ett snabbt farväl i den stora folkmassan följdes av att barnen gick på det stora röda tåget. Det var förvånande hur mycket tystare det var här inne.
"Jag måste gå till dem andra prefekterna nu. Cissy, följ med mig.", Andromeda böjde sig ned och kysste honom på pannan och gick iväg, hand i hand med Narcissa. En svarthårig, glasögonprydd pojke gick nonchalant fram men gjorde stora ögon när han kom fram till Sirus.
"Vem var den snyggingen?", frågade han och Sirius kinder fick en lätt rosa färg.
"Min kusin.", sa han sammanbitet. Killen framför honom flinade brett. Han drog med Sirius in i en kupé, där det satt en pojke med näsan i en bok. När han tittade upp och sågg den mindre gruppen log han snabbt.
"Hej! Kom!", Sirius satte sig bredvid honom och såg två saker. Pojken han satt bredvid var ärrad i ansiktet och han så mycket trött ut, och att en liten tjock pojke hade följt med Killen som tog med Sirius in i kupén.
"Jag heter Sirius Black.", sa han, men James verkade inte lyssna, för hans ögon hade fastnat på en flicka i mörkrött hår till axlarna som pratade med en pojke med långt svart hår. Håret var inte så olikt Sirius frisyr.
"Hallå! Killen?", frågade han och pojken ryckte till och vände sig mot honom. "Jag heter Sirius Black."
"Kul, jag heter James Potter. Och det här är Peter Pettigrew.", James pekade på den lilla tjocka pojken som rodnade djupt. Blickarna vändes sedan mot Pojken som läste.
"Jag är Remus Lupin." James vände sig om mot dörren, men flickan som stod där hade gått.
"Såg ni tjejen där borta?", James flinade brett och alla i kupén visste nog vad han skulle säga. "Vad snygg hon var!"

[more soon ]

Jättebra kapitel!!

Tack, tacktackelitacktack!

Vars varseligodgod!!

suuuuuuuuuuuuuuuper bra!!!!!!!!!! ;D

MEGABRA!!