Celia Hunter - 7 året

Titel: Celia Hunter - 7 året
Språk: Svenska
Rating: PG (För säkerhetens skull)
Handling: Celia går 7 året på Hogwarts och allting känns annorlunda, vem kan man lita på och vem kan man inte?


Vi som skriver - Dunno&Alert

Första kapitlet

Kapitel 1 Mot Hogwarts!

Kapitel 1
Celia Hunter skyndade igenom Hogwartsexpressen för att hitta en ledig kupé. I handen höll hon den tunga kofferten och med andra strök hon sin svettiga panna. I ögonvrån såg hon ett gäng förstaårselever gå förbi. Celia gav dem ett leende vilket fick dem att putta på varandra och i en rasande fart springa därifrån.

Celia undrade vart hennes vänner var. Hade inte Ruby sagt att hon skulle möta henne på perrongen? Jag skulle aldrig ha litat på henne, Tänkte Celia bittert innan hon gick vidare.

Efter ytterligare fem minuter letande hittade hon äntligen vännerna och hon satte sig lättat bredvid John Barker. Han var riktigt söt med sitt bruna yviga hår och runda kinder. Celia hade lätt kunnat bli ”mer än vän med honom” om det inte varit så att han var en av Celias bästa vänner. Hon varken ville eller kunde nu när de var så nära. Hon tittade kort på sina bästa ”tjejkompisar” Ruby Swinburne och Melissa Child som inte hade lagt märke till att hon kom in. Celia harklade sig och dem såg upp och log mot henne.


-Vars är Charlie? Frågade Celia. Hon såg hur kompisarna utbytte blickar. Celia såg avundsjukt på Rubys perfekta ögonbryn som höjdes allt mer. Melissa slängde med sitt ljusa hår och gav upp en fnysning. Celia som misstänkte att något hade hänt böjde sig närmade och sänkte rösten, trots att John ägnade sin bok hela sin uppmärksamhet.

Det såg ut som Melissa kämpade en inre kamp med sig själv, eller kanske med sin stolthet. Till slut sa hon
-Vi kysstes. Sista dagen förra året. Men han har inte skrivit till mig på hela sommarn!

Celia visste inte vad hon skulle säga. Melissa hade alltid varit ytlig och självupptagen och att hon ens hade kysst någon förvånade henne. Speciellt Charlie. Charmerande Charlie. Celia slog bort tanken på Charlie York. Hon ville inte tänka på honom. Celia förstökte intressera sig i de andras samtal men hon kunde inte. Hennes tankar gled ändå in på killen hon hade intresserat sig av förra året. Han var söt men han lyckades inte bevara hennes intresse. Tåget gick vidare genom landskapet, som blev allt grönare.

Vännerna fortsatte att prata och till slut knackade det på dörren och gissa vem som steg in? Jo, såklart steg ingen mindre än Charlie in. Han blinkade åt Melissa som till Celias förvåning fnittrade och snart verkade dem vara sams igen, trots att Celia inte hörde dem utbyta ett ord. Hon längtade något enormt till tåget stannade, och snart gjorde de det och Celia skyndade upp mot vagnarna, medans hon försökte förbreda sig för sitt sista år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom

Puttar upp tråden :]

Jättebra!

Kapitel 2 - Sorteringen

Lyckan när tåget saktade in fick Celia att studsa upp ur sätet och rykte sina väskor från hyllan över dem.
Celia har alltid älskat Hogwarts och längtade nästan hela sommaren på att få stiga in genom slottsportarna och bara känna känslan av att vara där hon borde vara, hemma.
Hon vände sig om mot Charlie och de andra med ett leende.
”Ska vi gå då slöfockar?” retades hon och tog ner deras väskor med.
”Lumos” sa alla i kör och deras stavar bildade ett ljust sken i mörkret.
”Hoppas att vi hinner till vagnarna i lagom tid så vi får se förstaårseleverna i båtarna mot slottet, det ser så vackert ut.” sa Ruby och såg bakåt mot tåget där ivriga små förstaårselever flockades runt Hagrid som gapade:
”FÖRSTAÅRSELEVER HIT! FÖRSTAÅRSELEVER HIT!” om och om igen. Charlie nickade instämmande och hoppade in i en av de lediga vagnarna och Celia satte sig mittemot honom. Där efter satte sig Ruby bredvid Charlie (Såklart) och när John satte sig bredvid henne tog hennes hjärta ett extra slag. Men så fick hon inte tänka, det var vänner… nära vänner.
”Vart ska jag sitta?” Låtsats snyftade Melissa och såg på Celia.
”Här” sa hon och klappade på hennes lår. Melissa log och klev upp i vagnen, satte sig i Celias knä och Celia höll om henne som en liten bebis. De alla började skratta och det kändes som om det här skulle bli ett bra år… det sista året hemma.

”Avery Dyce!” Ropade Mcgonagall i den stora salen och en liten flicka med stora blonda lockar sprang fram och satte sig på pallen bredvid Mcgonagall. Celia såg inte riktigt hennes andsiktet för lockarna med snart var det inte det som var problemet, när sorteringshatten sattes på hennes huvud försvann nästan hela huvudet.
Spänningen steg efter varje sekund som gick då sorteringshatten satt och grubblade.
”Hufflepuff!” ropade hatten och flickan rusade ner till bordet med Hufflepuff eleverna och de makade in sig så hon fick plats.
”James Blue!”
En pojke med brunt hår gick osäkert upp och satte sig och samma sak med honom försvann han under hatten.
”Hufflepuff!”
”Leia Dyce!” en kopia av Avery skuttade fram till stolen med ett leende och försvann under hatten. Celia lutade sig mot Melissa.
”Tvillingar?” undrade hon.
”Kanske det.” svarade Melissa och Celia satte sig rakt igen.
”Slytherin!” Flickans leende blev inte lika tydligt längre och hennes och Averys blickar möttes, sorgsna. Men Leia satte sig vid Slytherin bordet, bredvid Celia.
”Välkommen!” viskade hon och fick ett leende som svar. 5 nya Slytherinare senare dök maten upp framför ögonen på de och det var alltid lika kul att se förstaårselevernas förvånade ansikten.

Megaawesome!

Tack ^^

Jättebra!!

Tack så mycket ^^

Förlåt att det har dröjt, vill skriva men kommer inte riktigt på vad jag ska skriva...Kommer mer inom kort.