Jag trodde jag hade dig som i en liten ask

Titel: Jag trodde jag hade dig som i en liten ask
Åldersgräns: typ 10
Handling: Charlie, 13 år, går sitt tredje år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Hon är Slytherinelev och blir därför hatad av de andra elevhemmen. Men i Ravenclaw finns Sam, en 15-årig pojke som Charlie hyser starka känslor för.

Tycker ni att jag ska fortsätta skriva?

Jag kan fråga:
GinnyTonks
dobby10
Lily Evans
95mas
sanna1324567
Alert
madeleinegranger
Harry Hippe
Jonny_10
om ni vill läsa det här (tog bara några namn som jag vet finns)

Kör på

Kan inte skriva just nu, men jag tror att det kommer ett kapitel imorgon

Tycker det låter som en jättbra idé!

Låter bra.

Tack!
Som sagt, det kommer ett kapitel efter skolan, tror jag

ja kör på

Kapitel 1.


Charlie vaknade av att någon ruskade om henne.
"Vakna, Charlie!" Zarah nästan skrek i Charlies öra, "frukosten är nästan slut!" Charlie hoppade upp ur sängen, drog snabbt på sig kläder och rusade ut ur sovsalen, ut ur uppehållsrummet. Zarah följde flåsande efter.
"Vänta Charlie", flåsade hon bakom Charlie.
"Då får du springa ifatt mig!" Hon var verkligen jättehungrig, och ville absolut inte missa frukosten. Hon rusade in i Stora Salen och fram till Slytherinbordet. Hon satte sig bredvid Lacey (Charlie trodde att hon hette så i alla fall), en smal, svarthårig Slytherinflicka som gick sitt sista år på Hogwarts. Charlies blick föll på Ravenclawbordet, det gjorde den alltid. Men den här gången såg Charlie inte vad hon ville se. Var var Sam? Charlie kunde inte se den svarthårige pojken någonstans. Hon måste ha sett besviken ut, för Zarah sa:
"Vad är det, Charlie? Hittar du inte någon Ravenclaware du kan reta?" Hennes blick sökte sig till Ravenclawbordet, "jag tycker att det finns en massa besserwisser-folk där." Hon skrattade lågt. Charlie tvingade sig själv att le, men det måste mest ha sett ut som en grimas, för Zarah såg lite orolig ut.


Jag vet inte om den var så bra, men säg vad ni tycker!

Bra!

Det du kan tänka på är att beskriva omgivningen lite mer. Och så brukar inte flickor, vanligtvis, gå in i pojkarnas sovsal