Abraham's Dotter (HG)(FF)(SV)

Min första 'Riktiga' FF. Har fått handligen, namnen och idén från den HÄR!
(kommentera gärna
------------------------------------------
Språk: Svenska
Antal kapitel skrivna: 10
Färdigskriven: Nej
Rating: Samma som Hungerspelen.
Beskrivning:
Pojken tog upp mitt huvud i sitt knä och grät ”Du får inte lämna mig. Snälla”. Jag kände hur smärtan sakta lämnade min kropp. Sakta tvingade jag upp min hand till hans kind och smekte den och sa ”Lyssna på mig. Du ska vinna det här, och flytta in bredvid Lissa och hennes far. Du ska bli rik och få ett lyckigt liv”.

Kapitel 1

Jag svepte om den lilla tygbiten som jag använde som filt. Även fast det var sommar, följde kyla med vinden. Jag kammade igenom mitt mörka, bruna hår och knöt upp det i en enkel tofs med ett gammalt band som jag hittade på gatan en gång för länge sedan. Jag tittade sedan bort mot vägen där smutsiga män och kvinnor i slitna gråa overaller gick. Den sista vardagen innan helgen samt den sista vardagen någonsin för två stackars ungdomar. Jag lider redan med deras familjer, som troligtvis aldrig mera får se sin älskade son eller älskade dotter. Sen så finns det ju också barnhemsbarn som ser Hungerspelen som en befrielse från ett långt och ledsamt liv utan mat och kul. Jag väcktes ur mitt drömmande av en smäll och några sekunder senare högt ljud, som om hud smällde mot hud. Och det var just var det var, för bara någon minut senare kom en gråtande pojke springandes ut ur butiken som jag satt lutad mot. Jag ställde mig upp och skakade av mig tygbiten för att senare sträcka ut armarna mot pojken som kurrade ihop sig i min famn. Pojken var min tolvåriga lillebror Isaac. Han la gråtande huvudet mot min axel och jag gungade honom sakta fram och tillbaka ända tills en arg mansröst ropade hårt och ilsket Isaac ’s namn. Han ställde sig upp och log, med det vackraste leendet jag visste, mot mig och jag log tillbaka med min ärriga mun. Isaac vände om och sprang in i butiken. Mannen som hade ropat på Isaac var vår far, Abraham Enewhitsh. Men han var inte längre min far.Jag hade aldrig fått något riktigt namn, utan hade kallats Abraham ’s dotter ända tills min första slåtter då en arg, medelålders kvinna, som hade hand om lotterna, hade frågat mig vad jag hette. Till svar sa jag att min far aldrig gett mig något namn. Kvinnan hade tittat misstänksamt mot mig, som jag försökte att driva med henne, och svarade att ALLA har namn. Men jag fortsatte att förklara att jag inte hade något tills kvinnan tappade tålamodet och spottade ut ”Men hitta på ett namn, då”. Jag hoppade till. Någon hade ropat mitt namn. Inte Abraham ’s dotter, utan Ewa som mitt namn hade varit ända sedan den första slåtter-dagen i mitt liv, Ewa Abraham för att slippa bli igenkänd med min far Abraham. Det hände sällan att barn fick sina föräldrars förnamn som efternamn. Rösten som hade ropat Ewa tillhörde Isaac, min magra lillebror. Jag sprang in i butiken och såg Isaac ligga på golvet och gråta. Strax efter att jag kommit in i butiken kom även Abraham med en kniv i ena handen och jag lyckades lägga ihop två och två. Abraham tittade irriterande mot mitt håll, för han kände mycket väl till reglerna. Mord var förbjudet i Distrikt tolv, även om fredsväktarna dödade tjuvar, lögnare och andra som brutit mot lagen ibland. Abraham mumlade ”Jävla unge” och gick ut ur hallen. Jag släppte inte Abraham med blicken förrän han var helt utom synhåll. Jag räckte sedan ut min hand till Isaac och lyckades skratta fram ”Vad har du gjort den här gången?”. Isaac visste mycket väl att jag skojade och log stort. Efter någon minut frågade Isaac, som han brukade göra varje kväll, ”Ewa, kan du berätta den där sagan om Härmskrikan”. Jag log brett samtidigt som jag sa svaret ”Självklart, Isaac”. Han log med sitt vackraste leende. Vi gick ut och satte oss mot butiksväggen och tittade upp mot den klara natthimlen som badade i stjärnor. Jag började med en saga som jag hört från min vän, Lissa.:
- Det var en gång en sextonårig flicka, vi kan kalla henne Härmskrikan, som levde med sin lillasyster och mor i Sömmen. Isaac slöt sina ögon. Den här sagan hade han hört så många gånger att han kunde den utantill.
Härmskrikan brukade ofta gå ut i skogen där hennes mycket nära vän väntade. Tillsammans brukade dom jaga, trots att det var förbjudet. När denna saga utspelar sig var det också slåtter-dag. Dom två vännerna jagade, fiskade och plockade växter ända tills det var daggs att gå hem och förbereda sig inför slåtter-ceremonin. När slåttern sedan började ropade en huvudstads-kvinna upp Härmskrikans lillasysters namn. Förtvivlat sprang Härmskrikan fram...Och tog sin lillasysters plats. Härmskrikan fördes till den hemska arenan där många faror väntade. På arenan utspelade sig också ett kärleksdrama mellan Härmskrikan och pojken, vi kan kalla honom Loverboy, från hennes distrikt. Och det unika för detta hungerspel var att det dog tjugotvå deltagare. Dom två vinnarna var Härmskrikan och Loverboy. SLUT.
Jag tittade ner på den sovande Isaac och mumlade tyst:
- Glatt hungerspel och må oddsen alltid vara er gynnsamma!

Trodde först att det var fortsättningen på Safe and Sound x)

Men, toppen!

Great!

Tack hade tänkt att lägga upp ett en gång i veckan. Hoppas jag får lite fler läsare

Skriv mer !!!