LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Privatroll mellan Tamburlaine och Vildvittra

Detta roll utspelar sig efter Aragon, Legolas och de alla.
Tiden då freden åter lagt sig och Sauron är död....tror de? O.o

Ringarna funkar ungefär som Voldemorts Horokruxer, för Sauron.
Han kan endast dö på riktigt om alla ringarna förstörs.
De är som delar av han, delar av hans själ/kropp.
Och de som bär ringarna påverkas, precis som Frodo och Ron gjorde.

Sauron har blivit stark igen och samlar sina styrkor.
Alver, dvärgar och Människor har samlats för att göra sig berädda för strid.

Erlond har samlat vissa utvalda, som skall finna och förstöra de återstående ringarna.

Det finns 19 bortappade ringar, 9 gick till människorna, 7 till dvärgarna och 3 till alverna.
Alla dessa är försvunna men måste nu hittas och förstöras i Domedagsberget, som den första ringen.

Three Rings for the Elven-kings under the sky,
Seven for the Dwarf-lords in halls of stone,
Nine for Mortal Men, doomed to die,
One for the Dark Lord on his dark throne
In the Land of Mordor where the Shadows lie.
One Ring to rule them all, One Ring to find them,
One Ring to bring them all and in the darkness bind them.
In the Land of Mordor where the Shadows lie.

~~~~~~~~~~

Människa
Namn: Tamara Girion
Ålder: 17
Kön: Kvinna
Art: Människa
Utseende:

Stark, smal och smidig vältränad kropp. Blont midjellångt hår, ljus hy och blåaögon. Ca, 170 cm.
Bor: Rohan
Familj: Far (Smed) Mor och tre yngre systrar.
Personlighet: Lugn och sansad, brusar sällan upp, men när hon väl blir arg blir hon det ordentligt.
Hon uppträder alltid artigt och belevat och kan många olika språk.
Hon är smedsdotter men när byn blev anfallen upptäckte de hennes skicklighet och styrka hon fått under sitt arbete som smed.
Därför satte hon genast i lära och skolades till riddare, hon har gjort en otrolig stigning i status och karriär inom samhället på bara några år.
Hon är den enda kvinnliga riddaren i Rohan, och förutom Eowyn är hon den enda kvinna som kan hantera vapen.
Vilket inte anses med blida ögon i landet.
Varken männen eller kvinnorna gillar hennes okvinnliga sätt.
Klädnad: Mörkgrön tunika med Rohans vita häst broderad på framsifan. Mörka byxor och läderstövlar. Även en mörk mantel med huva, används vid kyligt väder.
Med Rohans symbol den vita hästen med svart botten på framsidan.
Vapen: Ett svärd och dolkar i bältet.
Användare: Vildvittra

~~~~~~~~~~

Människa/Trollkarl
Namn: Daeron Alatar, ”Den Förlorade”
Ålder: 19 år
Kön: Man
Art: Människa, Istari
Utseende:

Bor: Är oftast på resande fot.
Familj: Född i östra delen av Midgård. Växte upp med sin mor Sath.
De reste mycket och undvek stora städer.
Fick vid fjorton års åldern veta av sin mor, som låg på sin dödsbädd, att han var son till den blåa magikern Alatar.
Personlighet: Under sin barndom var hans mor det viktigaste i Daerons liv och då hon dog blev han ensam i världen.
Började resa runt för att lämna sorgen bakom sig, och var tvungen att klara sig på tvivelaktiga sätt.
I elva års åldern upptäckte Daeron sina magiska krafter för första gången, men kan inte fullt kontrollera eller använda dem till full kraft.
Skyggar undan för ansvar (Orsaken till varför han försökt hålla sig gömmd hela sitt liv).
Har överlevt med att stjäla och är tack vare sina krafter väldigt skicklig på det.
Är social och väldigt modig, men har inte satt sitt eget liv på spel för något.
Klädnad: Blå tunika, mörka slitna byxor, höga läderstövlar, mörkbrun läderjacka och bälte. Även en mörkblå mantel för kallt väder.
Vapen: En stav av mörkt träd som han bär över ryggen och en lång, krökt kniv vid bältet.
Användare: Tamburlaine

Wihii, trevligt att se mitt namn med brutalt stora bokstäver : D

Du får börja, för jag ska gå och laga lite pizza (; från att de anländer till Rivendell igen?

( Jag vet xD Brutalt stora bokstäver äger xD ^^ Okidoki....skicka hit lite pizza till mig med D: Japp vi börjar om att de anländer till Riverdell^^ och nu är de bara de två som ska med på uppdraget ^^ Och yes, jag börjar )

Tamara red in på Riverdells borgård och såg upp mot den vackra byggnaden. Än var hon den ända som han länt men hon hade ridit ända från Rohan och haft lång väg att fara. Hon svingade smidigt av sin svarta häst Nyx och strök henne mjukt över mulen. Äntligen skulle Nyx få vila ut, hon hade vart duktig på resan.
Tamara för undan sitt blonda hårsvall över ena axeln och ler. Äntligen skulle något hända, hon var inte längre bara smedens dotter. Under ett par år hade hon stigit i grader och var nu riddare av Rohan. På framsidan av hennes klädnad syntes Rohans symbol, den vita hästen på sametsgrön bakrund, Rohan var ett blont stolt hästfolk.

(Hade glömt bevaka den här tråden : o my bad -.-' )

Daeron drog lätt i tyglarna och fick den vita hästen att stanna. Han rynkade pannan lätt då han lät blicken glida över den vackra dalen. Nu var den sista chansen att vända sig om, men med en tillbakahållen suck lät han hästen fortsätta nerför stigen.
Daeron hade fått ett brev från Elrond en månad sedan, hur alven hade hittat honom visste han inte. Daeron hade blivit förfärad över att någon visste vem han var, och var han var, och brevet gav inga svar. Elrond bad ändast Daeron att besöka Rivendell. Efter veckor av obeslutsamhet hade Daeron slutligen gett för nyfieknheten och packat upp sina saker från den lilla by han stannat i.

Då han kom fram till borggården fick han syn på en kvinna som stod intill en svart häst. Hon var inte en alv, och Daerons misstänksamhet väcktas. Han var säker på att Elrond hade något med saken att göra.
Daeron svingade sig ledigt ner från hästryggen och gav hingsten en lätt klapp på halsen. En ung alv skyndade fram för att ta hand om hästen, och Daeron granskade kvinnan. Hon var ung och vacker noterade han, och gick framt till henne.
"Jag letar efter Elrond, kan du berätta var han är?" Daeron ville trots allt få ge sig av så snabbt som möjligt.

( Gör inget ;P )

Tamara vänder sig om när hon hör någon tilltala henne. En man i hennes ålder eller något längre ställde sig vid henne. Han hade mörkt hår och blåa ögon. En annorlunda blå färg mer djupare än den som de flesta hade i Rohan. Han var stilig, lång och muskelös.
Hon ser upp på honom, möter hans blick och svarar. "Jag vet inte, jag söker också honom." svarar hon hövligt och undrar var Elrond vill.
Vad ville han henne? Hon trodde inte att hon var känd utanför Rohans murar. Men hon var glad att komma därifrån. Kvinnorna talade bakom hennes rygg om hur okvinlig hon var. Gick väll an för Eowyn att bruka vapen som var av hög börd men en enkel smedsdotter?
Och männen ansåg henne okvinnlig och när hon steg i graderna och blev tillsist riddare ville de inte lyda under hennes befäl och de kastade skällsord efter henne.
Nej, det hade inte varit lätt. Även om hon älskade det, att bruka vapen och allt. Men sammhället var inte uppbygt så att en kvinna skulle vara bra på sådant, att ta plats, att behärska stridens gåva.

Daeron såg upp mot det vackra slottet och tyckte sig skymta alver där uppe.
"Det är väl bäst att vi letar upp honom då. Jag heter Daeron", hälsade han och sträkcte fram handen för att greppa hennes innan de började gå mot slottet.
Rivendell var den vackraste platsen Daeron någonsin hade besökt, och han hade rest mycket. Han hade dock alltid undvikt alvernas bosättningar; de var mycket klokare än människor på flera sätt, och bland människor kunde Daeron oftast gå utan att någon kände igen staven han bar över ryggen. Den var trots allt kortare än vad den legendariske Gandalf hade använt, mer likt ett svärd än en vandrinskäpp i längden.

Hon nickade och fattade hans hand. "Tamara" sa hon och log upp mot honom. Hon undrade vad han gjorde här, vad de gjorde här, vad Elrond ville dem? Ja, men de skulle nog snart få reda på det för två alver kommer fram till dem, bugar och hälsar på alviska.
Tamara bugar tillbaka och hälsar, de hälsar att Elrond väntar på dem på terassen och Tamara nickar och ler och framför medelandet till Daeron eftersom om hon inte vet om han kan alviska eller ej.
De finner en trappa längst sidan av huset och går upp för den för att komma till terassen där Elron väntar.

Daeron lyssnade uttryckslöst till alviskan. Han uppfattade vissa ord, men eftersom han undvikt det sällsamma släktet hela sitt liv kunde han inte tala deras språk. Han lärde sig dock snabbt, och då Tamara översatte alvens ord kunde Daeron enkelt lägga dem på minnet.
De följde efter alven uppför en trappa till en terass som badade i solljus. Elrond väntade på dem redan, rakryggad och mörkhårig. Han vände sig om då alven lämnade dem och granskade nykomlingarna tankfullt.

Elrond granskar dem, tankfullt och Tamara får kännslan av att vara en ko till försäljning. Skulle hon duga eller skickas hem från marknaden?
Ja, just så kanske det inte just var, men det kändes som det.
Elrond gör en gest till dem att sätta sig. Hon slänger en blick på Daeron, men gör som Elrond vill. Undra vad han kunde vilja dem? Hon kände sig hur undermånlig som hellst men tydligen hade hon klarat det och blivit godkänd. De hade båda blivit godkänd till var det nu var.

Daeron mötte Elronds blick och gjorde sitt bästa för att bevara den uttryckslösa minen. Elrond bad dem att sätta sig, och Daeron såg ingen nytta i att vägra hans önskan. Han mötte Tamars blick och satte sig sedan, men såg till att ha staven nära till hands ifall den skulle behövas.
"Välkomna", började Elrond och såg lugnt på dem. Daeron nickade kort men sade ingenting. "Daeron Alatar av Istari och Tamara Girion av Rohan, ni har blivit kallade hit för ett speciellt uppdrag."